Kusk:
46 6-3-5 Inkört: 237 300:-

Segerprocent: 13 %

Tränare:
41 6-3-4 Inkört: 231 800:-

Segerprocent: 15 %

Jag tar och skriver en liten årskrönika, om år 2020. Jag håller mig från Coronapandemin, då den knappast påverkat mitt travliv negativt. Travet har kunnat fortgå nästan som vanligt, med undantaget att det inte fått vara någon publik. Dock har alla travlopp sänts på nätet, så abstinensen för alla som varit intresserade har gått att stilla. Tråkigt dock för alla ägare, åtminstone dom som inte tränar sina hästar själva, då de också varit utestängda från live-upplevelsen av att se sin häst vinna lopp.

Förhoppningsvis blir det bättre på den fronten under 2021 om nu vaccinationerna fungerar.

Över till min egen rörelse, som gått oerhört bra. Inte sedan toppåren med Parkin har jag haft de här siffrorna som ägare. Och som tränare och kusk är det "all time high" med 231 800 intränat. Jag har även kört ett fåtal starter med andra B-tränade hästar och kört in ytterligare 5500 spänn.

Dessutom har kusksegrarna ramlat in i en om inte strid ström så dubblade jag antalet segrar mot mina bästa år och vann hela sex lopp. Vilket placerar mig som när det här skrivs som fyra på Bergsåker bland B-kuskarna och på 40:e plats i landet vad det gäller de B-kuskar som vunnit i sulky (ej Monté). Strålande siffror med tanke på att jag endast haft mig själv att förlita mig på vad det gäller uppsittningar.

Jag har en segerprocent på 13 som kusk och 15 som tränare. Ungefär i paritet med förra året. Siffror som matchar skiktet av de "näst bästa" i Sverige oavsett licens.

Sedan om det generar några hästar i träning i framtiden är det väl svårare att sia om.

Proffstränarutbildningen är jag dock klar med och det var inga problem att ta mig igenom den med godkänt resultat. Intressant och lärorikt, och även om tanken är att man redan ska kunna träna hästar när man blir antagen, så lär man sig en hel del ändå.

Även om mycket handlade om företagande och att sälja sig själv.

Jag tar dock som sagt inte ut någon A-licens förrän tidigast 2022. Jag kan ändå träna ett gäng hästar på min B-licens så länge om intresse finns.

Men det tar vi då.

Är någon intresserad av min rörelse och travträning så kan man alltid slå en signal. 073-6576785 eller maila 060.24415@telia.com

Att jag kan träna häst är det väl ingen som kan säga något om, framförallt inte med tanke på "förvandlingsnumret" Livi Nationality

Livi Nationality och en glad Björn Persson efter seger på Gävletravet. Foto: ALN

Att han skulle prestera så fantastiskt bra i år var något jag inte hade räknat med när jag köpte honom, utan det var mer som träningspartner åt Listas Alice han införskaffades.

Med sina 140 800 i insprungna pengar i år har han överträffat alla förväntningar. Han har även gjort två V75 starter där jag själv tyvärr, presterade sämre än hästen.

Men det är som det är. Jag är bättre tränare än kusk, även om jag själv tycker jag håller måttet så kör jag för lite, och då märks de få misstag man ändå gör då och då betydligt mer.

Om inte annat får man ju höra dom av sina bekanta.

Min andra starthäst, Listas Alice hade ett lite ojämnare år och jag tyckte jag mest hade otur med henne under hela året. Efter den strålande starte,n med seger i V64 på Bollnäs i januari gick det lite sämre och hon fick även behandlas av veterinär för kolik inför en V75 start i april, och det strulade lite nu och då, ändå krigade hon på och lyckade ändå springa in 91 000 (åtta tusen mer än ifjol) när säsongen var över.

Hon blixtrar till lite emellanåt och jag kan inte vara missnöjd med henne. Hon har ju vunnit sammanlagt sex lopp och känns inte alls slut.

Och även om man aldrig vet vad som väntar i framtiden, så är hon min bästa kompis i stallet.

Förutom de här två, så har jag tre hästar till i stallet. Två "föredettingar" i Parkin och Daley som mest bara tuggar hö och så då ett framtidsnamn i King John Richards aka "Lillkungen" som jag precis börjat att tömköra.

Vi har varit ute några gånger och han sköter sig skapligt, inte lika bra som Parkin, som å andra sidan var exceptionellt lättlärd och var för vagn vid åtta månaders ålder, men god tvåa av de jag kört in hittills i livet.

Blir han bara lite bättre och säkrare på att svänga, så dröjer det inte länge innan vagnen åker på.

Men vi skyndar långsamt.

"Stå still kan jag i alla fall göra riktigt bra" Lillkungen har påbörjat inkörningen. Foto: Amanda Persson

Jag vill även passa på att tacka min hjälpreda Kennet Olsson som ställer upp i ur och skur och hänger med och hjäper till när jag startar och kör Livi när vi tränar. Han är guld värd och jag kan inte tacka honom tillräckligt.

Med de här orden avslutar jag med lite tränarsiffror från mina senaste fem år.

Utvecklingen är i stigande

Ett Gott slut och ett Gott Nytt År önskas till er alla

Björne

Jag tar mig lite tid och skriver ett inlägg. Det var snart två månader sedan senaste inlägget och det är ju alldeles för långt, men det är ju som det är. Det har varit mycket på gång, och även om jag haft några minuter över emellanåt har det inte känts så angeläget att skriva om smågrejer.

Travlivet har aldrig varit så hektiskt, spännande och roligt som under det här annars tragiska Corona-året. Vi inom travsporten har kunnat köra på nästan som vanligt, men utan live-publik. Och i år har det gått så inihelvete bra (ursäkta språket ) för mig så det har varit nästan osannolikt.

Hittills i år, när vi nu närmar oss slutet har jag som kusk kört in 229 400 spänn och vunnit sex lopp på 42 starter! Fantastiska siffror för mig. Segerprocenten ligger på 14 procent och det är samma som Ulf Ohlsson men bättre än Djuse-pojkarna och flera av de andra storfräsarna...

Sjukt

Men det är bara att inse att man lyft sig i håret lite och att hästarna jag har idag aldrig passat bättre in i min modell och mitt sätt att köra. Lustigt ändå med tanke på att Listas Alice är snabb, hetsig och kan gå "hur fort som helst" en bit, medan Livi Nationality är starkare än starkt men kan inte öppna snabbare än typ 17-18 ens under mordhot. Ändå har båda vunnit tre lopp var i år och gjort det oerhört bra.

Livi har ju gått från klarhet till klarhat, och även om jag såg något i honom som gjorde att jag köpte honom (billigt i och för sig 16 000 plus moms), så trodde jg ju inte att han som hade nio galopper på tio starter och bara tjänat 15 500, ett år senare skulle ha sprungit in 150 000 till. Det är ju egentligen sinnesjukt. Men oerhört roligt. Fantastisk häst som jag och min hjälpreda Kennet Olsson lyckats oerhört bra med måte jag säga.

Men jag tror att vår modell fungerar på många av de hästar som inte kommer till sin rätt i större stall.

Förre travamatören Thomas Gustafsson (från Östersund ursprungligen) var hit och gjorde två filmer om vad vi håller på med i mittträningsstall och hur vi tränar. Ni hittar filmerna här: Del ett Här och del två Här
Roligt och kanske blir någon intresserad av att sätta häst i träning hos mig framöver efter att ha sett hur vi jobbar med hästarna.

Livi Nationality och Listas Alice har flyttat in i det nya stallet. Foto: Björn P

Som jag skrev i förra bloggen i september så går jag just nu A-tränarutbildningen och 2/3 är klar. Den sista delen börjar till veckan. Tyvärr så har ju Coronapandemin ställt till det och den tredje delen som precis som den andra delen skulle ha skett på Wången, kommer istället att ske via nätet och på distans. Lite tråkigt, men säkerheten först nu när det råder typ reseförbud och alla möjliga andra restriktioner.

Jag har som sagt arbetet på Ortviken kvar ett tag till (jobb till mars kanske, då nedläggningen ska vara i gång, och sen arbetsbefriad med lön till och med september tror jag) och jag har även ett år på mig att "stämpla" därefter, så även om jag är klar med proffslicensen efter nästa vecka så tar jag nog inte ut den förrän möjligen 2022.

Den som spar han har

Jag har ju ändå möjligheten att träna hästar åt andra på min B-licens om någon skulle vara intresserad. Det är bara att höra av sig.

Jag har även börjat på lite med "lillkungen" aka King John Richards. Jag brukar vilja börja i god tid med unghästarna, medan de är fogliga och lite med lätthanterliga. Nu står han själv i kättingarna och har provat på att ha huvudlag.

Lille King John Richards testar att prova på huvudlag och bett. Mamma Daley i bakgrunden. Foto: Björn P

Nästa steg är sele och sedan runt 8-9 månaders ålder blir det väl lite tömkörning om det blir skapligt underlag. Det är ingen brådska, men det är bra om man är klar med inkörningen innan betet till sommaren.

Då blir det oftast lättsammare när man börjar köra dom "på riktigt" nästa höst. Parkin körde jag exempelvis redan vid åtta månaders ålder, men han var exceptioneelt smart och läraktig.

Det var allt för denna gång :)

Ni som fortfarande kollar till här då och då.

Det blev ännu ett rättså längt uppehåll i bloggandet, men det är ju så när det är fullt upp.

Hästarna har startat på även om det inte flytit riktigt om jag hoppats unde sensommaren. Livi Nationality har vunnit ett till lopp, i början av augusti, efter att jag kanske kört det sämsta taktiska loppet i karriren. Men hästen var ruggigt bra och vann med sex längder efter ett varv i tredjespår, inklusive en galopp på väg framåt. Därefter har det väl inte stämt i loppen fullt ut, även om han hela tiden sänkt sitt rekord.

Listas Alice har haft fin form men hamnat illa till i loppen och trots enbart 14-15-tider de senaste fem starterna har det blivit tunna placeringssiffror och lite inkört. Och sist på Gävle höll hon på att gå omkull då en konkurrent tvärstannade framför oss då den tappade fästet. Bara ogjort att Alice inte for i backen och jag tog en flygfärd över hennes huvud och ner i banan. Det var många som inte fattade hur vi klarade oss. Men hon lyckades hålla balansen, utan att gå omkull trots att hon var nere på framknäna. Så nära döden har jag aldrig varit på en travbana.

Men vi kämpar vidare. Båda ska ut och starta på söndag när Dannero kör. Jag tror Alice vinner. Loppet ser ut att vara utskrivet för henne. Och jag tycker formen är betydligt bättre än raden. Och förhoppningsvis kan Livi få ihop en bra slant även han.

Men trav är trav.

Annars så har ju de andra tre hästarna kommit hem igen till Storjorden efter betes sejouren i sommar.

Parkin är ju den lilla kullens överhuvud och har varit skapligt tålmodig md sin "styvson" King John Richards, som ibland är ett riktigt fräte och retar den gamle, som de sista dagarna tappat tålamodet lite och klappat på honom med bakbenen när han fått nog. Tursamt nog har det tagit i bogen på den lille men ger han sig inte snart, så får jag väl låta den gamle gå själv. Modern Daley bryr sig inte längre nämnvärt i den lille. Hon verkar tycka det bara är skönt när han är med Parkin.

Vi var iväg och chipmärkte hnom förra veckan. Och han är väldigt cool i hästtransporten. Kliver på med morsan och backar av som en gammelhäst. Vi tränar på att sitta fast i kättingarna lite på morgonen innan vi går ut, och hittills har han varit väldigt skötsam.

Hoppas det fortsätter så när det blir "skarpt läge" framöver.

Ikväll sätter jag mig på tåget till Stockholm. Imorgon klockan 8.15 ska jagvara på Solvalla för de två inledande dagarna på Proffstänarkursen. Ska bli spännande. Det blev ju ännu mer aktuellt att verkligen gå den nu, när min arbetsgivare sedan 34 år bestämt sig för att klappa igen tryckpappersverksamheten på Ortviken där jag och drygt 650 andra arbetar. Alla har blivit varslade. Och då det i bästa fall bara 100 blir kvar, så är det nog läge att hita en ny födkrok. Nu är det ju sex månaders uppsägningstid efter att vi blir uppsagda och ett års stämpling på det. Så jag lär väl inte svälta ihjäl på en gång.

Men vi ser väl vad som händer.

Är det någon som vill lämna häst i träning? så borde jag ju ha tid framöver.

Hör av er i såna fall. Jag borde ju få en eller två tomma boxplatser här hemma när jag är klar med ombyggnationen som just nu pågår.

Hej med er.

Det blev ett längre skrivuppehåll än jag tänkte mig. Men nu skriver jag lite här igen för en liten uppdatering.

Sommaren är i full gång och eftersom det varit/är Corona-tider så blir det inget semesteruppehåll för hästarna, som tidigare år när jag åkt utomland titt som tätt.

Om det är det som påverkat resultatet, eller om det är för att det mesta flutit på sedan i vintras, och vi har kunnat träna hela tiden och startat regelbundet, vet jag inte. Men det har gått bättre än någonsin med både kusk och tränarkarriären och mina årsbästa siffror hade jag slagit redan vid halvårsskiftet.

Även om jag ändå har långt kvar till de summor som Parkin sprang in under åren hos Henke, så är det kul som fan, och det hade kunnat gå ännu bättre med rätt flyt.

Hittills i början av juli har det blivit 126 500 intränat på två hästar.

Livi Nationality har sprungit in 71 800 kronor (En seger) och Listas Alice har knåpat ihop 54 200 kronor (Två segrar). Jag hoppas det blir lite till innan året är slut.

Livi Nationality vinner sitt första lopp på Gävle i maj medan Alice vinner sitt andra lopp för året på Solänget i början av juni. Foto: Skärmdump TG

Min hjälpreda Kennet Olsson har varit till stor hjälp och han har kört Livi i nästan vartenda träningspass. Och att köra hästarna tillsammans gör mycket för att de ska finna harmoni.

Kennet Olsson duschar Livi Nationality medan Alice väntar. Foto: Björn P

Jag har även fått ett hingstföl efter Kadett C.D. och Daley. Fölet döptes till King John Richards (efter Wolves skyttekung under 1970-talet) och han ser riktigt fin ut. Liten aning fransysk i framstället, men annnars väldigt korrekt och trevlig att hantera.

Det nya fölet "Lillkungen" - King John Richards poserar. Foto: Björn P

De går på bete nu tillsammans med 14-årige Parkin, som tror att han är pappa til fölet och styr och ställer, och skyddar sin lilla flock. Och om någon annan häst i hagen bredvid skulle våga sig i närheten kör han bort dem direkt. Han visar faktiskt lite aggressiva hingsttakter mot andra hästar numera trots att han varit valack i 11 år. Mot oss i familjen är han lika snäll som vanligt

Travskolan har förövrigt sagt upp leasingen, så nu flyttar han hem för evigt.

Parkin njuter av uppmärksamheten när Matilda var hemma från Örebro och hälsade på. Foto: Björn P

Det innebär att jag måste fixa en box till och det ska äntligen bli så att den byggnad som förre delägaren i Hibbitt, Morsans kusin Bosse Nordlinder hjäpte mig att bygga i början av 1990-talet äntligen ska inredas och bli ett stall med två boxar och en stallgång. Jag har ju till november på mig.

Den lilla flocken går på bete i Töva (en knapp mil från Matfors) i sommar. Foto: Björn P

Kan ju vara bra att ha en box över också om det blir så att jag tar in någon häst i träning. Nu är väl chansen liten att jag kör igång någon proffsverksamhet här i distriktet, även om jag kommit in på den förberedande proffstränarkursen som startar i september.

Framtiden är väl inte så ljus för en 53-åring att köra igång en sån karriär, men spännande ändå att ha utbildningen (och möjligheterna) på papperet. Och om man flyttar söderut i framtiden måste man ju ha något att göra då med

Kämpa på därute allihop.

Och trevlig semester

Nu är jag tillbaka med ett litet inlägg.

Startade med Listas Alice i slutet av mars som ett led i matchningen, för att hon skulle var i fin form inför V75 på Gävle den 8:e April. Men det sket sig rejält då hon på kvällen den 5:e april åkte på et kolikanfall. Jag fick "flashbacks" från för två år sedan då Parkes fick tarmvred ochdistriktsveterinären fick avliva henne.

Nu gick det bättre för Alice som efter diverse behandlingar fick ordning på magen. Kostsam historia dock, då räkningen gick på 14 000 spänn. Nu var jag försäkrad, så jag kom undan med knappt 6000 spänn av egna pengar.

Dyr timpenning för distriktarna då de var här i 3,5 timme på söndag natt.

Osmaken fortsatte och två dagar senare blev jag påkörd av ett annat ekipage istarten och demolerade en vagn.

Det går bra nu! Jag blir påkörd av hästen på spår 4 som kör rakt på mig från sidan och demolerade min sulky. Tur jag lyckades hålla mig kvar i vagnen...

Där får jag också stå för självrisken då huvudstartern hade blåst av ett annat ekipage för omstart och då kunde man tydligen inte döma den som körde på mig för något som hänt efter att signalen gått.

Jävligt underlig regel

Kommer ihåg när man körde ut min gamla häst Quantum Bond och Anna-Lena Forsberg för oregerlighet mitt under voltningen, trots att hon inte gjort någonting. Såna gånger går det utmärkt att använda regelboken efter eget huvud!

Inte konstigt man ifrågsätter de som sitter i tornen på travbanorna.

Däremot fick JAG 1000 spänn i böter eftersom det demolerade hjulen hade rostat fast. Något som aldrig varit aktuellt att kolla om ite dom gått sönder i påkörningen.

Sjuk värld vi verkar i...

Hur som helst så gick det bättre i loppet i en lånad vagn.

Livi Nationality har varit oerhört bra de tre senaste loppen. Först 5:a på Bergsåker efter ett lopp i dödens (där för övrigt han som körde på mig, passerade oss precis på linjen och blev 4:a).

Därefter 2:a i ännu en lånevagn på Dannero då han skulle gått i Alices sulky, men då jag uppäckte sprickor i ena skalmen efter ärmningen fick jag låna en fin vagn av Jerker Bjurman (Trevlig Proffstränare på Skellefteå, som jag gick Valideringen med 2016).

Och i söndags tvåa igen i Breddlopp på Dannero.

Alice år på gång igen och ska väl ut på Hagmyren nästa måndag medan Livi får vila lite tills 2:a maj ocvh en långresa till Gävle.

Ha det bra så hörs vi!

Hästarna har känts oerhört fina i träningen och jag hade förhoppningar på att kunna vara med därframme i lopp med båda två.

Men det sket sig rejält på den fronten.

Listas Alice som kunnat anmälas till typ minst två lopp varje tävlingsdag i januari. Hade ett enda passande lopp på lämpligt avstånd under hela månaden, och då får hon naturligtvis usla spår 7 bakom bilen.

Alla som följt henne vet ju att och hon ska ligga så nära sargen det bara går, för att göra sig gällande.

Så bara startspåret innebar ju sura miner.

När hon dessutom halkade på isen när vi var ute och körde hemma och river upp ett sår på skinkan tog det ju inte direkt emot att stryka med såna förutsättningar. Även om såret var av den lindrigare sorten.

Därmed inget lopp för henne i februari.

Dessutom så dröjer det ända tills i slutet av mars innan det finns en lämplig proposition.

Tråkigt.

Livi Nationality har också han haft både otur och blivit utsatt för min egen klantighet.

Kennet har öst lovord över honom efter våra träningspass.

Sagt och gjort Livi hade anmälts till Bollnäs den 21 februari och förhoppningarna var goda inför starten då han tränade bra.

En dryg vecka innan tilltänkt start var jag således in på Bergsåker med båda hästarna för ett snabbjobb inför båda deras tilltänkta starter eftersom de annars fått klara sig utan banbesök en dryg månad. Jag kör ju väldigt få banjobb i mitt normala träningsupplägg men ibland så måste man skärpa till dom.

Min gode vän hovslagaren Janne Falk hängde med och körde Livi då Kennet var bortrest den helgen. Och det var nog det näst snabbaste banjobb jag någonsin kört (det snabbaste var för övrigt med Parkins mamma La Bigi som jag körde 17,5/2140 med en gång för 15 år sedan).

Båda hästarna var oerhört löpsugna och vi landade på 18,5/2140 meter med ett avslutande varv på 18,1, där Livi på innerspåret svarade Alice allt som gick till slut och höll undan med huvudet utan mer drivning än en liten väckning av Janne när vi kom in på upploppet.

Nu trivs ju inte Alice särskilt bra i dödens, och utan "tilltäppning" i de bakre regionerna är hon ju inte som bäst. Men ändå ett oerhört bra träningsjobb.

"Falken" trodde att jag omöjligt kunde förlora med Livi nästa start. Nu är det ju alltid svårt att vinna, men förhoppningarna fanns ju då det var breddlopp och spår tre bakom bilen.

På tävlingsdagens morgon hade de dock ställt in tävlingarna.

Ridå!

Men då var det ju tur att jag dubbelanmält och kommit med på Bergsåker fyra dagar senare tänkte jag, inte allt för nedstämd.

Nu föll det sig ju inte bättre än att det blev en mängd omtarter i loppet (varav jag orsakade två från spår 1, ett spår som jag haft mer än trettio gånger i voltstart och bara blivit utkörd en enda gång tidigare i min gröna ungdom 1990) vilket innebar att vi åkte ut igen.

Så jävla värdelöst!

Livi fick således aldrig chansen då heller.

Jag ska inte skylla från mig, men kanske jag var för nonchalant i voltningen.

Men det kändes ändå inte riktigt som det skulle i någon av starterna, jag vet inte om startkommandona kom igång för sent då jag hade känslan av att vara lite för tidig, framförallt i den andra starten, men annars trodde jag att jag var helt rätt. Och hade jag tagit ut volten längre hade jag nästan krockat med bakre fållan.

Hur som helst så åkte jag ut och så var det med det.

Efter att jag åkte ut i startförsök fyra, blev det ännu en omstart innan de kom väg. Och på natten så fick omstartsignalen tuppjuck och larmade över hela Bergsåker av sig själv, vilket man skrev om i Sundsvalls Tidning.

På natten efter att jag åkte ut för illa ledd volt fick Bergsåkers startsystem tuppjuck.

Och att det var fel på startsystemet stärker ju upp mitt självförtroende igen, ha ha.

Men böterna slipper jag knappast undan.

Så var det med Februari som jag tycker varit en jävla skitmånad. Nu hoppas jag mars blir bättre och att hästarna har lite tur igen.

Planerna är att Livi ska ut fredag den 13 mars (bra datum va?) och att Alice får lämpligt spår den 29 mars på Östersund, men det vet man aldrig.

Jag har ju bara en chans till innan ettorna i poängraden börjar försvinna. Och vill man vara med i V75 framöver så behöver man alla poäng...

Hej med er

Sedan V64-segern med Alice har det gått sämre.

Tre raka nollor på henne och Livi sammantaget är inte så bra.

Alice var alltför het i loppet på Bergsåker. Mycket beroende på förberedelserna då jag överskattade den tid vi hade på oss efter Livi's lopp så vi hann inte med oss riktigt och värmningen blev för tätt in på, så då var hon ursäktad.

Lika på Östersund senast då förberedelserna ändå var perfekta och hon var fin i loppet, däremot hamnade vi pissigt till direkt, hängande i tredje spår och då valde jag att backa sist och köra invändigt för att spara på henne lite med tanke på loppet senast då hon kom in med 115 i puls. Nu var den 83. Och hon återfick tron på att det inte vars å farligt det här med tävlandet.

Med Livi sedan så fick han pengar på Bergsåker i första starten med bil. Fin och snabb i provstarten men i den giltiga lite segare. Bra i loppet som vanligt och avslutade bra trots löpning i kön.

På Östersund blev det dock en nolla.

Hästen var fin men marginalerna var inte på vår sida den här dagen. Öppnade bra i provstarten och seg i den giltiga. Hamnade sist utvändigt men jag var ändå inte ororlig då det var ett litet fält. Men den här gången blev jag först grundlurad av Kenth Åkerlund som satt framför mig och halvspårskörde, och när jag vek ut i tredjespår i utgången på svängen 700 kvar, gick han också ut och det lagom sent för att puffa ut oss i fjärde spår. Snacka om att bli grundlurad.

Livi tog ändå i bra när han fick fritt, så jag var inte orolig direkt men så tappade han en framsko när vi precis kom in i sista sväng och då tappade han farten. Men han hoppade inte, så det går framåt. Jag kände direkt att det blev fel alltihop, och drev inte heller på honom något efter det och en sån elak sista sväng.

Det blir nya lopp och med bara två hästar vill man inte "döda" dom för en matlapp, så det blev en placering precis utanför prispengarna. Med den obligatoriska femhundringen i "bidrag" för alla som startar har han nu sprungit in till de 20 000 han kostade i mitten av september.

Bra det.

Nu tränar vi på lite och nästa gång vi startar blir troligen under tredje veckan i februari och hoppas att vi är på rätt spår igen då.

Hittills i Januari körde jag in nästan 40 000 kronor och det går inte att klaga på.

Vad man kan klaga på däremot det är att banorna hela tiden smyghöjer allt möjligt, till exempel nu senast boxhyrorna, som man tar för att man ska kunna sela ut när man ska starta. Värst hittills är min hemmabana Bergsåker som nu tar 350 kronor plus moms och då har man inte ens varmvatten så det räcker till att duscha om man inte startar i de första loppen.

Jävligt dåligt!

Jag förstår att folk slutar med travet.

Nä, tacka vet jag Östersundstravet. Bra service, vattnet räcker och fina hederspriser i loppen om man vinner. Sedan kan man stå ut med att de "tjyvar" av en en femtiolapp till hästägareföreningen varje gång man vinner där.

Nu önskar jag er lycka till fortsättningsvis i år ni som fortfarande håller på med "den döende sporten..."

Idag gör jag årets första inlägg i bloggen. Det blev en fin start på året då Listas Alice var på hugget direkt i årets första start och slog till och vann på V64 i Bollnäs i fredags. Hon var inte särskilt betrodd, eller det kanske var jag som inte var så betrodd men vann det gjorde vi ändå.

Till 22 gånger pengarna.

Väldigt roligt, särskilt då TV4 var på plats och det var utsändning över hela Sverige.

Kul att få vinna då.

Bonus var att det blev en liten segerintervju i tv också.

Bra med reklam.

V64 vinst för skrällen Listas Alice. Foto: Skärmdump Tv4sport

Fick även ett anonymt samtal på min röstbrevlåda där en anonym vinnare tackade för vinstpengarna då han fått in straxt över 2000 på spelet.

Kul sånt med!

Ständige träningspartnern Livi Nationality var också med till Bollnäs och lyckades ta sig fram till ett sjättepris, trots att han startade sist och det var en del trafikproblem på vägen fram.

Lyckades slå av Sveriges champion, mestvinnande kusken Ulf Ohlsson om sjättepriset med en läpp, som betalade sig bra då skillnaden (efter omstruktureringen i prisskalorna) var 3000 kronor mer som 6:a än som 7:a (Kanske det var därför han drev på sin häst så pass mycket när jag närmade mig och kom om honom, procenten på 1500 är ju mindre än på 4500 ). Livi gjorde det riktigt bra och känns allt stabilare, och jag tror att snart så vinner även han ett lopp.

Blivande mamman Daley har haft det lite väl besvärligt med väderleken, då det är blankis nästan överallt nu. Hon är ju dödligt rädd för att röra sig om hon inte har fäste, så jag var tvingad till att sko henne igen, åtminstone med framskor så att hon fick lite grepp. Hon är ju jättedum att sko bak, så det var ju skönt att hon verkar klara sig med framskor.

Jag vill ju inte att hon ska bryta benen.

I övrigt har det varit en lugn jul och nyårshelg. Jag har jobbat en hel del på fabriken, men ändå hunnit med att fira lite. Har även träffat döttrarna som varit upp hit i omgångar. Och det ser man ju alltif framemot.

Det gick fort att få vuxna barn.

I år fyller de 31 och 24.

Sjukt vad tiden går fort.

God fortsättning på er, så får vi se när nästa inlägg kommer.

Nästa start är planerad till 17 januari.