På plussidan är dock att jag ändå tycker att jag kört mycket bättre i år än tidigare, hästarna har fått bra lopp och hamnat i bra slaglägen med ofta positioner i täten, men de har varit för dåliga helt enkelt.
I och för sig så hade jag kanske varit lite längre fram när jag var fyra om jag kunnat köra lite saktare i ledningen men det är inte säkert med hästar som inte vill något.

På det stora hela är jag ganska nöjd med styrningarna, mindre nöjd med hästarna, men jag får ju inga bra uppsittningar heller, så det är ju inte så konstigt.

Om vi lämnar tävlingsbiten och går över på träningsbiten så har jag under året tränat tre hästar; Hibbitt, Chandrika och den ännu ej i startbar ålder Parkin.

Hibbitt gick sönder för femtioelfte gången i ett kvallopp i mars och har vilat ända tills nu i november då han körts igång lite smått igen. Att resultatet av träningen på honom uteblivit kan jag inte säga så mycket om.

Chandrika kom hit i slutet av maj och var här på lån för att jag skulle få köra några lopp (om hon kom igång vill säga). Hennes utveckling och form gick stadigt uppåt under sommaren. Inledningsvis hård drögträning, ombalansering och annorlunda omvårdnad resulterade i en helt ny häst (för ett tag i alla fall). Debuterade med en femte plats i slutet av juli, en månad senare blev det fjärde plats från ledningen för att därefter bli lite sämre i de två sista loppen. Jag klämnade tillbaka henne i slutet av oktober och såldes då av ägaren. Hon gjorde 4 starter med placeringarna 5-4-0-0 med tiden 18,9a som bästa tid.

Parkin kördes in under vintern, lämnades på bete över sommaren och togs hem i mitten av augusti och började köras regelbundet då. Enbart skritt augusti ut. Inslag av lättare trav i september, mer regelbundet travande i oktober (samträning med Erik Remnehags Spotlite Lobell-sto en gång i veckan) och längre turer i november och en ökning av träningsdosen med rejäla tempoinslag i löpningen under december, premielopp i vår förhoppningsvis

Och där är vi nu.

Hästarna i övrigt har klarat sig utan några större veterinära anmärkningar, de har varit fräscha och fina. En smärre chock fick jag dock när La Bigi i maj nedkom med lilla Norma N. Bell vars ben nästan pekade åt alla håll som finns

Nyfödda Norma N. Bell blev årets chock

Som tur var gick det till sig nästan helt och i januari är det tänkt att jag ska börja med inkörningen av henne. Inte helt lätt misstänker jag eftersom hon är den klart "mammigaste" häst jag haft. Inte ens stålhagar står emot när hon vill till morsan. Förhoppningsvis går det bra ändå.

Om vi går över till travåret i allmänhet så har det väl inte hänt så mycket som berör en simpel amatör som mig själv, jag hoppas nästa år blir bättre helt enkelt.

Inför nästa år hoppas jag på följande i travväg:

1. Mer löpkörning för egen del med bättre hästar.

2. Att Hibbitt håller ihop och kan starta i några lopp.

3. Att Parkin utvecklas som han ska utan skador.

4. Att inkörningen av Norma går bra.

5. Att ekonomin för travamatörer blir bättre.

Slutligen ett Gott Nytt År till er alla!

För många hästägare och tränare är det en dröm att få vara med i elitserien med en egen häst. När jag själv hållit på med trav i 12-13 år trodde jag chansen aldrig skulle komma.

Och när den väl kom så blev det inget av.

Fakta var denna, Hibbitts morsa Monette Wange hade en fin rad med ett par ettor, några treor och ett sjätte pris. Nu äntligen hade jag en häst som hade poäng som nog skulle räcka att komma med på V75 hemma på Bergsåker.

Det här var 1999. Henrik Svensson, då lärling hos Robert Bergh, körde Monette Wange under den här perioden, men han tyckte att jag skulle avvakta istället och inte anmäla. Han skulle inte få köra henne om "Bergharn" anmälde någon i samma lopp och dessutom tyckte han att hon inte räckte till.

Chansen kommer ändå menade han "Det blir lättare i vinter" lät det.

Jag tog honom på orden och lät bli att anmäla.

Och naturligtvis så blev vintern helt misslyckad för vår del (Monette Wange blev tvåa endast en gång till i ett vanligt lopp den hösten, sedan sprang hon inte in en spänn åt mig och bara ett par tusen till de nya ägarna under resten av karriärenpå våren) och efter fem raka nollor i raden skänkte jag bort min andel i henne till Bosse delägare istället.

Jag trodde därmed att chansen till en V75- start var förbi.

Men turligt nog så bedrog jag mig rejält där.

För hennes son, den av mig uppfödde och inkörde Hibbitt gav mig äntligen chansen att få en starthäst på V75.

Debuten på Dannero 2001 blev dock ett riktigt antiklimax.

Spelfavorit (rättmätig sådan i och för sig tycker jag) var han och dessutom tippad i alla tidningar.

Stefan Eriksson en kompis till mig hade fått gå med på Hibbitt som hälftenägare på sommaren när han var 3 år mot att han tog hand om det praktiska (och han hade gjort ett jättejobb med hästen) då jag hade fullt upp med fotboll.

Stefan gillade att experimentera och var sällan riktigt nöjd, utan ville gärna hitta förbättringar och ändra grejer, ofta blev det bra men inte den här gången. Hibbitt utrustades med ett helstängt huvudlag för första gången och dessutom neddövad.

Eftersom hästen var relativt orutinerad (endast 10 starter innan), om än klok, så gick det inget vidare.

Åke Svanstedt skulle köra för första gången och visste inget om hästen som katapultstartade till ledningen från springspår, men nästan stannade i utgången på första sväng när han inte vare sig såg eller hörde några hästar att tävla mot, och överrumplades istället om ledningen, när Svanstedt i vild frenesi försökte få honom att svara utan att lyckas, blev han sedan fast i ryggen på en häst, som sedan tröttnade och han blev först utan pengar utan att dra en pust.

Micke Nybrink skrev i sin krönika i Aftonbladet att man skulle inte skälla på kusken utan det var hästen som "var oinkörd" och därför stannade. Surt var det och jag tyckte då som ofta nu att "Det märks att den där jävla finnen bara kört häst i badkaret".

Sedan höll oturen i sig inom V75 för när det stod "V75" i startlistan ville det sig inte.

De flesta andra lopp vann hann utom just på V75.

På de fem starter han gjorde "på kupongen" var han som bäst trea. Han vann dock ett rikstotolopp (V64) på Solvalla med 75 000 kronor i första pris och kvalificerade sig sålunda till V75 klass III-finalerna på Solvalla sommaren 2002.

Det var en höjdare.

TV var och surrade med mig och Stefan före, men gjorde inget av det hela eftersom dom inte fick till någon vinkel på det eftersom tränarfrågan var lite luddig (Stefan tränade egentligen hästen men jag stod som tränare).

Då värmde han samtidigt som storstjärnorna Varenne och Scarlet Knight, och var spelad till andrahandsfavorit i loppet med 150 000 kronor i första pris.

Tyvärr så var han ofräsch den dagen och diskades efter upprepande galopper. Men det var en riktig upplevelse med hög puls när de körde upp mot bilen.

Intressant dock att han gjorde 20 procent av sitt livs alla starter på rikstoton. En häst med en segerprocent på 30 får jag nog inte mer även om jag naturligtvis hoppas.

Jag unnar alla som sliter med det här att få en häst som startar på V75, det lyfter tillvaron och ökar respekten för en lite även om det för det mesta handlar om tur och att ha bra hästar.

Slutligen så ska ni få en vinnare av mig till i morgon.

I sista V-75 loppet startar Speedy Gold och om jag har lärt mig något av trav på de åren jag hållit på så är det att det här är en riktig häst. Oerhörd löpskalle har han visat upp när jag sett honom på slutet och har inte det flitiga och hårt matchandet satt sina spår så är det väl endast kusken emot , (Sorry, Peter om du mot förmodan läser det här)

På Lucia ska jag iväg och frysmärka Norma. Det blir nog en upplevesle som räcker till en blogg misstänker jag...

Vi hörs!

Inom några år hoppas jag kunna köra betydligt mer, när eller kanskeom mina "småhästar" kommer igång.

Just nui är det mängdträning på kuperat underlag som gäller för 1½-årige Parkin. Han är dock bekväm av sig när han skrittar och det känns oerhört segt emellanåt, men när han väl springer på lite ser det och känns det riktigt bra. Nu kör jag inte några medvetna speeder, men han har ändå ibland passat på och tagit i rejält och då har han visat upp en avseevärd snabbhet och travsäkerhet för sin ålder.

Jag tror nog att det här blir en riktig häst så småningom.

I samma hage som löftet Parkin, går en snart 11-årig före detta rikstotovinnare vid namn Hibbitt. Han är född här på gården och är med sin personlighet obestridd kung bland hästarna här.

Han pensionerades i våras från travet efter att han fått ytterligare en blödning i ett gaffelband i samband med ett kvallopp och har inte startat regelbundet sedan 2003, även om han varit i startkodition mest hela tiden, utom de sista 8-9 månaderna.

Nu börjar han bli oerhört fet trots att han äter minimalt med kraftfoder och bara lagomt med hö.

Han har endast hållit sig igång på egen hand genom att ha jagat efter och härjat med sin betydligt yngre hagkompis nästan varje dag under hela hösten. Det har inte varit några dåliga "race" i den hagen som är betydligt större än en fotbollsplan.

Det har nästan varit svårt att förstå vilken av hästarna som egentligen rent mentalt är 1½ år...

Hur som helst så har skadan läkt ihop och han är glasklar i båda bakbenen igen, kanske bättre än på många år, så även om jag inte tror på någon mer start, så har jag ändå börjat köra "fetknoppen" igen, helt förutsättningslöst.

Han ska få springa på här i vinter med en eller ett par dagars mellanrum så får jag väl se hur det ser ut fram i vår.

Hur som helst så är det oerhört skoj att köra honom eftersom denne gamling visar upp en sådan oerhörd glädje över att få springa som är både otrolig och avundsvärd med tanke på de skador han råkat ut för i livet.

Grundtanken är väl annars att en bekant ska kunna "hjälpköra" med honom lite samtidigt som jag kör Parkin så att även han får det lite roligare när han tränar.

Vi får väl se vad som händer.

Starten som lånekusk sist blev som väntat ingen succé (se nedan). Kom iväg skapligt och hamnade i andra ytter direkt, men hoppade vid måltornet och sedan fortsatte det i den stilen. Svår häst som inte verkar gilla att trava...

Tydligen så äger man också världsrekordhållaren på voltstart över 1640 meter, gamle Aces Noble som fortfarande är tillgänglig i aveln. Ska bli roligt att se hur det går om man betäcker henne. De tänkte tydligen prova att starta på med henne också.

Själv har det varit lite lugnare på körfronten på slutet, bara Parkin att köra. Det har gått över förväntan, både själva körningen och när jag lastat honom och åkt hem till Erik för "samträning", något vi gjort en gång i veckan den senaste månaden. Nu gör vi ett uppehåll eftersom det är lite svårt att ta sig dit under vintertid med en tvåhjulsdriven bil, eventuellt far vi in samtidigt till Bergsåker i slutet av månaden om vädret tillåter för att visa småttingarna travbanan.

Han har fått på sig vinterskor nu och tanken är väl att jag ska fortsätta "mängdträna" honom med lite längre joggingturer i kuperad terräng under vintern samtidigt som han får sträcka ut lite när underlaget medger. Jag hoppas på ett tidigt premielopp så att det kommer in lite kulor någongång

Snyggingen Parkin tränar på hemmavid.

Trots att Chandrika försvunnit så har jag fått chansen att uttöka antalet körda lopp en gång till i år. Det är en annan arbetskompis som satt upp mig på sin häst nu på söndag på Hagmyren, en nordis som jag körde ett jobb med i somras. Järvsöeldi heter hon. En fin liten märr, men bevisligen rätt så knepig då hon ännu inte gått felfritt i lopp på 12 försök, hon har ändå sprungit in 11 200 kronor, men inte en spänn i år ännu.

Inget större odds på att jag också misslyckas alltså, ska ändå bli skoj att testa även om jag egentligen tycker att jag är rätt så dålig på att köra "riktiga" kallblod...

Chandrika har gjort sitt här hos mig och nu är hon ute till salu på bland annat Hästnet. Det är en snäll häst att hantera (även om jag inte tyckte det häromdagen då hon slog för första gången i sitt liv!) och även om hon inte gillar att springa så har hon skapligt bra stam, så kanske har hon sin framtid i aveln. Här kan hon inte vara, då jag måste ha hennes box så jag kan skilja av Norma och Biggan.

För övrigt finns det inga lopp åt henne här heller så desto fortare hon flyttar desto billigare blir foderkostnaderna för mig...

Erik har varken tid eller lust att ta tillbaka henne så nu åker hon.

Chandrika är nu ute till salu.

1½ årige Parkin känns fortsatt fin i träning även om han är lite väl lat och saktfärdig när vi ska lämna gården, men det brukar hingstar kunna vara. Han är lite bitig men annars gudomligt snäll och en riktig travare.

Jag hoppas han håller ihop bara och visar att han har lite "löpskalle" i loppen när den dagen kommer.

Tills dess tränar vi på.

Jag har ju verkat hovarna ett antal gånger sedan tidigare, men inget sedan jag tog hem honom från betet. Eftersom jag kört på ganska "slitande" underlag sedan han kom hem, så har jag bara kollat av att hovarna sett bra ut och inte blivit för slitna. Det har räckt hittills. Nu när han skulle få skor behövdes det även verkas lite för att få till vinklar och sånt.

Det gick förvånansvärt bra. Och eftersom det är dumt att trötta ut unghästar med "långskoning" (jag är inte världens snabbaste hovslagare) så nöjde jag mig med framfötterna på lördagen innan jag körde honom.

På söndagen var det så dags för bakskor och det gick också bra även om det tog lite längre tid. Han har lite mindre bakfötter men eftersom jag redan kollat upp detta visste jag att 00:or skulle passa bra. Att köpa speciella "bakskor", istället för som förr då alla såg likadana ut är riktigt bra och var ett bra grepp.

Eftersom jag är lite om mig och kring mig när det gäller hästar och skoning, så slog jag på sommarskor trots att det snart är dags för broddskor. Anledningen? Jag vill inte att den första upplevelsen av skor inte ska bli alltför "extrem" för unghästen.

Det funkade hur som helst bra och nu får han väl gå med de här skorna några veckor tills snön kommer "på riktigt".

I morgon ska han för övrigt ut på äventyr. Förra veckan tog jag med honom till Erik Remnehags gård (ägaren till Chandrika) och väl där så körde Erik och jag tillsammans ungefär en timme. Erik har en Spotlite Lobell-märr som är lika gammal som Parkin och istället för att sitta och köra själv på var sitt håll, tänkte jag att vi kanske skulle försöka köra med sällskap lite då och då, precis som de flesta proffs kan göra med sina unghästar. Erik tyckte att det var en bra idé och eftersom gården han bor på är samma som Svante Båth började sin proffskarriär på, så det fina körmöjligheter i anslutning och det vill man ju gärna uttnyttja.

Förra veckan var första gången och det gick bra redan från början, förutom adå tt en "exter" Parkin "slog" för första gången i sitt liv. Det var på första varvet och vi körde i bredd och när vi korsade en väg, så körde jag ner med ena bakhjulet i ett med långgräs övertäckt dike, jag tjoade till när jag höll på att ramla ur och Parkin blev nog lite skrämd av detta och av att vagnen försvann åt sidan och hoppade upp och gav "stänkskyddet" en bakutspark med båda bakhovarna, sedan var det bra.

Jag brukar inte ha slaggjord på hästar som han och han har aldrig visat på såna tendenser tidigare så jag kommer nog inte att ha någon på honom framöver heller om han inte gör om detta, i alla fall inte i långvagn...

Chandrika är i fin författning som det känns, fick 10 intervaller i lördags och får 10 nya på onsdag, förhoppningsvis kommer hon med till Östersund den 26:e det blir hennes sista start för mig, sedan går hon tillbaka till ägaren om ingen köper henne, troligtvis kommer hon ut till försäljning efter detta.

Om hon inte vinner förstås, då behåller nog Erik henne ett tag till

Sedan måste jag själv berömma mig själv för timingen i förra bloggen (se nedan) för bara dagarna efter så tog Lennart "Kusken" Forsgren upp samma sak i tv4, om att startpersonalen bedömmer proffs och amatörer olika.

Det är inte bara jag som upptäckt detta...

Först så åkte jag och en till amatör på böter för "fel spår i starten", vilket var om inte horrribelt så tämligen uselt domslut, i alla fall i mina ögon, även om det var rätt i sak.

Jag var ju i fel spår i startögonblicket det är ju helt klart. Men varför jag hamnade där, det såg man inte.

Att detta är ett ganska normalt förfarande hos många gånger ryggradslösa och svaga funktionärer det är man ganska van.

Att inte tveka att döma böter på amatörkuskar, medan man ser mellan fingrarna på att det kan vara proffsens tabbar, som inte alltid, men i alla fall den här gången ligger bakom att man hamnar fel i starten.

Voltledaren nummer ett med Ulf Ohlsson i vagnen genar efter kommandot "ett" och skär in mot mig, varvid jag måste ta i Chandrika för att inte köra på honom. Chandrika vinglar då ut ett halvt spår och hamnar då i tredje spår på kommandot "två" men är ändå på väg tillbaka ner i rätt spår på kör.

Vilket innebär omstart och 400 i böter till mig.

Naturligtvis ringde jag måldomaren och talade om vad jag tyckte om detta för honom efter loppet. I lugn och saklig ton. Han hänvisade mig till huvudstartern som inte tyckte att de gjort något fel, men han sa att han skulle titta på filmen igen.

Böterna kvarstod dock såg jag senare.

När jag väl var hemma i Matfors igen ringde sedan två av varandra oberoende personer (en amatörtränare som sett loppet på ATG live med en gammal lärling, samt en amatörkusk), båda frågade "hur i helvete jag kunde få böter för den omstarten".

Men så är det.

Dålig känsla hos funktionärerna ibland kan man tycka, man har ju inte behöva bötfälla Ohlsson (som förövrigt är en trevlig kille!) i efterhand, men man har väl i alla fall kunna ta tillbaka mina böter åtminstone.

Men det gick inte.

Nu är det väl ingen stor kris att få böta 400, men det är ju ganska typiskt att det drabbar en annan.

De hade säkert redan spelat över omstarten, så att det inte gick att kolla igen.

Hur det gick i loppet?

Jodå, som vanligt. Noll kronor in.

Annars var det bra. Jag var klockren i voltningen (inga störande element i den giltiga!) och lyckades få iväg henne felfritt, pressade Ohlssons häst i fel och tog över ledningen direkt i första kurvan.

Fick sedan tryck av en galning i ett par hundra meter som skrek att "han aldrig skulle ge sig"

Jag sa åt honom medan jag spände onda ögat i honom "Det är nog lika bra att du gör det, annars så kommer du inte i mål".

Då backade han ner i rygg på mig.

Så var det med "Jag ger mig aldrig"

Den tryckaren kostade dock antagligen mig en matlapp i slutändan, men man måste visa sig hård och kall om man vill ha lite respekt

Sitter man i ledningen så sällan som jag, så släpper man väl inte till första bästa lallare som kommer upp utvändigt. Kommer dom ska dom veta att det kostar att köra mot mig.

Chandrika och Björn "släpper aldrig spets" Persson på Hagmyren.

Problemet är väl att den här kusken var en amatör från Romme, så han möter jag väl aldrig i nåt mer lopp...

Vid varvningen var det dags för nästa tempohöjare, då gav sig vinnaren i väg från de bakre regionerna och la sig utvändigt om mig. Han provade aldrig att trycka på, utan väntade snällt utvändigt om oss ända in i sista kurvan, innan han gav sig iväg och lämnade oss andra. En annan häst hängde på en bit.

Chandrika fick dock kortare och kortare steg efter den omkörningen och tappade tredjeplatsen i början av upploppet ,och pengarna de sista 20 metrarna. Hon blev slutligen nia i mål, iofs på linje med sjuan och åttan men slagen med en längd av sexan som fick den sista matlappen..

Hon var lite seg men det var nästan en månad sedan sista loppet och inga snabbjobb emellan så kanske hon går framåt med det här loppet.

Hon bjöd till lite grann i alla fall.

Vi får väl se vad som händer framöver. Något lopp till ska vi väl hinna med innan hon flyttar hem, eller bort...

Många av de mest kända amatörerna med större stall har inga "riktiga" jobb, utan kan precis som proffsen ägna dagarna åt hästarna och ta igen sig på kvällarna eller fara på trav, för egen del är det ett annan upplägg som gäller.

Det blir väl inte fullt två "heltidsjobb" men nästan. Så här ser mitt liv ut ungefär:

Eftersom jag endast jobbar 12 timmars pass så spar jag ju in en normal "arbetsdag" på två arbetspass. Det innebär att jag är ledig från mitt vanliga jobb ganska ofta om man ser till dagar och inte timmar. Jag snittar väl 33 timmars arbete i veckan på fabriken kanske. Det innebär att jag inte behöver stressa med hästarna de dagar jag är ledig. Jag kan ta mer tid på mig då, och det är de dagarna det blir lite mer kvalitet på verksamheten. Det ska hämtas hö och köpas foder och det ska skos, hagar ska repareras och det ska köras. Dessutom så ska man som vanligt mocka och "ställa" för nästa dag. Men jag behöver inte jäkta på samma sätt som andra dagar.

De dagar jag jobbar nattskift tar jag hand om hästarna innan jag far och jobbar vilket jag gör när "vanligt folk" kommer hem vid 17-tiden. Sedan är det 12 timmar på fabriken innan det bär av hem igen. Morgonfodra och ut med hästarna i hagen och sedan brukar jag sova mellan 8 och 12 innan är det full fart igen.

Jobbar jag dagskift blir det sambon som oftast fixar stallet (innan hon sticker på sitt jobb) så att jag slipper ta det när jag kommer hem vid 18.30. Då behöver jag bara ta in hästarna från hagen.

Det är skönt. De dagarna kör jag nästan aldrig hästarna utan då är det hagen som gäller.

Nu klagar jag inte men det är lite arbetsamt ibland, men man väljer ju själv.

Nu har jag ju bara två körhästar och det är väl max. Chandrika ska sedan säljas efter att hon varit hos mig den här månaden ut. Och då blir det lite lugnare några månader, då det bara är Parkin som ska köras.

1½ årige Tap In-hingsten PARKIN är snart enda "körhästen" kvar på Storjorden.

Efter jul börjar jag väl med inkörningen av Norma, som förövrigt nu har en ny delägare, Thomas Hellström, Frösön som köpt in sig på en fjärdedel. Hoppas att han får lite glädje av den andelen framöver, även om det brukar vara lång väntan när man håller på med trav .

För övrigt så startar Chandrika på fredag på Hagmyren. Ingen chans på vinst eller placering men en matlapp är inom räckhåll OM hon går iväg då hon är värdelös i voltstart.

Hej

Båda har fått naturmedel för detta i form av gurkmeja och bovete köpt hos Alyose i Sala. Parkin äter upp allt medan det är si och så med den saken hos Chandrika som är speciellt kräsen även annars.

Kör dock på som vanligt med träningen så länge ingen visar på feber och Chandrika var fin i nio intervaller i förrgår. Har ändrat till speedcart från rockard i intervallkörningen med henne de två sista gångerna då hennes grova aktion och långa baksteg gjort att hon tenderat att slå i vagnen när hon accellererar, speciellt nu när hon självmant tar i och dessutom orkar med att gå i full fart i sanden. Med Speedcart är det ingen risk att hon slår i med bakhovarna i någon korg och då har hon kunnat slappna av mer.

Ska anmäla till Bollnäs på måndag och vi får väl se om hon kommer med i ett P21 lopp som går där på fredag.

Parkin har fått börja jogga på lite grann mellan sina promenadturer. Han körs mellan 3 och 5 dagar i veckan nu beroende på hur jag jobbar och det känns redan som om han ska kunna bli en skaplig travare. Blir han bara kvitt det efterhängsna "snoreriet" så ska jag börja springa på lite mer.
Måste dock troligen ändå sko honom snart då han sliter bakhovarna lite snett när han går på grusvägen till banan. Synd eftersom jag helst vill köra barfota så länge det bara går så att hovarna får chansen att växa till sig "i frihet" medan hästarna är små. Men måste man så måste man...

Har även gjort klart med försäljning av 25 procent i lilla (lilla och lilla förresten, hon är rätt stor för att vara drygt 4 månader) Norma. Min polare Thomas från Östersund har länge velat vara med på en häst, och nu när hon har "rätat till" sig så behöver jag inte skämmas för att sälja en andel till honom. Jag var lite tveksam ett tag, men nu ser hon faktiskt riktigt bra ut. Nu återstår bara att han kommer hit och tittar själv. Vilket han skulle göra när han kom hem från en semesterresa till Turkiet.

På återhörande.

Norma växer och ser nu ut som en riktig häst, om än lite bångstyrig...

Foto: Björn Persson ©

En öppning på varvet i underkant 17 är kanske för hennes del i värsta laget trots att hon fick gå i rygg. Sedan var hon kanske inte helt hundra fräsch heller. Hon hostade till en gång efter loppet när vi selade av henne och sedan en gång till här hemma. Ingen feber hade hon vare sig före eller efter loppet och det märktes inte så mycket mer än att det tog stopp i sista kurvan och att hon var ovanligt törstig efter loppet.

Jag kollar febern närmsta dagarna och ger henne vitlök så får vi se hur hon känns i onsdagsjobbet. Är anmäld till både Dannero (söndag) och Bollnäs (måndag) nästa vecka, men kommer troligen inte med på något av ställena.

Övriga hästar är det som vanligt med. Parkin var lite snorig och hostig igår, men idag märktes just inget på honom. Tar väl ett nytt blodprov på honom inom en vecka så får jag väl se om han behöver penicillin också efter "sulfakuren". Har även beställt lite "jox" från Alyose som jag tänker trycka i honom, så får vi se om han inte blir fri förkylningsbesvären.

Ett stort grattis till Sören Nordin som varit en inspirationskälla för många travtränare stora som små. För egen del har jag framförallt genom hans böcker lärt mig massvis om balansering, utrustningsdetaljer och liknande som jag annars inte skulle ha haft en aning om. Synd bara att jag är för ung för att ha hunnit med att se honom in action "live" på travbanorna så att säga. Wiretappers elitlopp gillar jag skarpt, då höll gubben verkligen på att lura dem allihop.

Håll igång ett tag till "Papa"...

Förövrigt gör Chandrika och jag ett nytt försök på travovalerna på söndag. Hagmyren är banan och förhoppningsvis kan vi lura till oss en matlapp i alla fall.

Lille Parkin är en suverän häst. Hade en infektion i kroppen när han kom från betet men har fått medicin mot detta och verkar frisk igen. Har körts i drygt tre veckor och allt känns bra, nu när han är fri förkylningen har han fått börja jogga lite också i sanden.

Jag var knappt två längder efter i mål så det tar sig...

Målfotot från onsdagens lopp där vi slutade 4:a från ledningen

I dag for jag ner eftersom en gammal bekant till mig, som jag inte träffat på säkert 5 år skulle köra lopp. Det var min "läromästare" någon gång där i forntiden, Fisken himself - Bengt-Åke Eriksson som skulle göra en sällsynt start på Bergsåker och det ville jag inte missa när jag ändå var ledig.

Det var ett glatt återseende. Fisken bor större delen av året i Thailand och tillbringar somrarna i härjedalen som mossuppköpare. Att jag började med trav som 17-åring berodde till stor del på att jag åkte buss till sundsvall och gymnasiet där så var det ofta som den i Matfors lokalt välkände och snabbkäftade "Fisk-Åke" som körde bussen (Dessutom var han vikarierande körlärare på Draglägets körskola när jag körde in körkort).

Vi kom i samspråk ofat och rätt som det var så blev det så att jag följde med honom till Gösta Lodin, där han då hade sin häst Millie Marib inhyrd. Redan första gången, där i mitten av 80-talet skickade han upp mig ensam i en vagn. Han bara slängde åt mig tömmarna efter att han selat på Göstas gamla märr Orrijett, samtidigt som han sa "kör nu så kommer jag efter sen med Millan".

Där var det inga tveksamheter inte.

På den vägen är det med mig och travet..

En period hade han även häst inhyrd hos mig innan han flyttade till Härjedalen och lämnade Matfors. Det har varit långt mellan gångerna jag träffat honom de senaste 10 åren, därför tog jag chansen och for ner för att hälsa på honom nu när han var i faggorna.

Och det var extra skoj att se att han efter en invändig löpning och lucka i sista sväng lyckades bli trea i dagens lunchlopp. Han kan än "The Big Fish" som han brukade kalla sig...

The Big Fish - "Fisk-Åke" Eriksson efter tredjeplatsen under dagens lunchtrav på Bergsåker

Eftersom det här är en häst utöver det vanliga då det gäller "coolhet" så selade jag bara på och for ut utan några speciella förövningar (nu snackar vi om en häst som är knappt 1½ år gammal, och inte varit körd överhuvudtaget sedan slutet på maj!) Och precis som jag förväntade mig så funkade det utmärkt. Det enda problemet just nu är att han fått en sommarförkylning, han är snorig och hostar lite men har ingen feber.

Det här är en RIKTIG häst och vi trivs tillsammans. Har kört nu honom varje dag den här veckan ett par kilometer skritt vid varje tillfälle och vi har mött bilar, barnvagnar och allt möjligt utan några bekymmer. Jag hoppas det fortsätter så. Men stammen talar för annat.
Linjeavlat 3/4 på Speedy Crown och Arnie Almahurst brukar kunna bli hett och av amerikanerna jämförs den blodsblandningen ungefär som "att hälla bensin på elden" ...

Min andra körhäst för tillfället Chandrika är i strålande slag. I onsdags var det dags för ett provlopp på Bergsåker, vilket var första gången på bana sedan Solänget starten. Det gick riktigt bra. Spetsade från första, ledde med 20 meter mest hela tiden. Öppnade på 1.24/1000 meter och avslutade med ett varv i underkant 19. med den avslutande femhundringen på 16, utan att bottnas med bomullen kvar i öronen. Ägaren Erik stod bara och gapade när vi kom in i stallet: "Jag tror fan inte det är sant..." var hans första kommentar.

Det är då det är som roligast att köra häst.

Mindre roligt var det att bli utskälld av Ulf Eriksson, som efter provloppet körde ikapp mig och frågade om jag hade svårt att räkna till tre. Jag fattade först ingenting, men sedan förstod jag att han avsåg att det ska vara två provstarter innan själva loppet i provloppen.
Grejen var den att hans kollegor, Kenth Åkerlund med flera, tyckte att det räckte med en provare eftersom högtalaranläggningen inte funkade och vi överens om att köra loppet direkt, när den andra starten skulle gå. Jag hade spår ett och tog ledningen direkt efter lite körning, Eriksson missade tydligen detta med att loppet skulle gå, och tyckte tydligen att jag var en idiot som gjorde som vi andra i volten kommit överens om.
Jag sa åt honom att Åkerlund med flera sagt att vi skulle köra loppet direkt. Men han tyckte tydligen ändå att jag skulle ha stannat och gjort en tredje start. Hur fan har det blivit då?

Nu fick hästen ett bra jobb så jag skiter väl i honom, när jag inte gjort något fel.

Synd bara att en sån bra kusk som Eriksson verkar vara betydligt sämre som människa. Men han är inte ensam, det är många som hellre skäller som bandhundar än tar reda på fakta först.

Hästen var som sagt bättre än någonsin om jag förstod Erik rätt och bra kändes hon. Blir hon inte smittad av Parkins förkylning tror jag att hon har bra chans på Solänget den 29:e ia lla fall från "rätt" läge. Anmälan den 23:e

Vi hörs...

Har dock blivit inskriven som delägare i henne så nu får jag köra henne i alla lopp framöver vilket underlättar en del, men det är svårt att komma med. Provade att anmäla till Hagmyren nu på fredag men blev 18:e reserv.

Vill inte fara allt för långt heller och inte ha för svårt motstånd mot bättre hästar än dem i hennes klass, så jag får snällt vänta på passande lopp. Vill helst ha autostart för att undvika "startgungor" men de loppen är populära så vi får se om jag provar och anmäler upp henne till Bergsåker den 22:e eller om jag väntar en vecka till och försöker komma med i ett P-21 lopp på Solänget.
Som hon känns nu här hemma är det bara galopp emot med rätt motstånd (och så jag då förstås)

Annars är det lite mer fart här på gården, Biggan och Norma är hemma igen och trivs bra med tillvaron efter sommarens betesgång. På måndag tänkte jag hämta hem Parkin från Fränsta och sedan är det full besättning här hemma igen.

För första gången sedan jag återtog min körlicens ifjol, körde jag in en liten slant. Jag blev femma.

Tydligen så har träningsupplägget med Chandrika fungerat till en del eftersom hon kändes väldigt fin och gjorde ett godkänt lopp även om hon inte räckte hela vägen, men med endast ett banjobb sedan december ifjol och med endast ett par månaders träning var en 5:e plats på 19,0 automedel (hennes näst bästa tid någonsin) ett bra resultat.
Dessutom fick hon ett besvärligt lopp. Efter att hon tvekat lite inledningsvis hamnade vi i fjärde inner där vi satt tills det var 800 meter kvar. Då började det "häxa" framför oss, den framför tappade travet och den utvändigt hoppade så jag tog mig ut ett spår, 100-talet meter senare började också min "rygg" tappa lite mot dem framför och då fann jag för gott att ge mig iväg i tredjespår. Ingen optimal resa för Chandrika och knappast något som funkat tidigare på hennen, men hon gick en rejäl långsida och tog sig upp som fjärde/femte häst, men schabblade med travet i ingången till upploppet och jag fick ta lite i henne och då tappade vi kontakt med hästarna framför. Hon fick upp farten lite igen när vi kom in på rakan och fick även ge sig ut ett spår till på upploppet för att passera en av hästarna framför som felade. Hon var trött men tog sig i mål som klar femma.

Skoj både för mig och hästen.

Nu får vi se när nästa lopp blir.

Banan är Solänget utanför Ö-vik och hästen är lånegodset Chandrika.

Som jag ser det är det ett ganska uselt lopp, ingen av hästarna har vunnit ännu trots många försök. Vi har 9:e spår bakom bilen vilket kan vara både bra och dåligt. Med en startsnabb rygg kan man hamna riktigt bra till, men med otur eller felval så kan man lika gärna hamna i kön. Har man en häst med tveksam stridsmoral som jag, så vill det till att man får en bra resa, och det är väl det jag hoppas på, men med tanke på mina senaste "körinsatser" så ska man kanske inte hoppas på för mycket, även om jag vet att jag kan bättre än jag visat på slutet.

Det gäller bara att komma in i det hela igen. Med lite fler lopp i ryggen så blir även jag bättre hoppas jag, men som sagt jag får inte så många chanser. Delvis på grund av licensreglerna och naturligtvis också beroende på mina bristande framgångar i sulkyn. Men har man ingen bra häst att köra så att man får några framgångar, då får man inte heller några bra hästar att köra. Får man chansen att köra så är det oftast, för att inte säga aldrig hästar med liten chans och så rullar det på om man inte lyckas vinna något lopp. Alla vill ju ha bästa kusken, svårare än så är det inte.

Enda chansen egentligen, att lyckas för en sån som jag är om man lyckas köpa/föda upp en bra häst, ta chansen att köra själv och vinna lite lopp, och hoppas på att ruljansen går i gång i och med detta.

Tills dess är det bara att ta de chanser man får att köra.

Hästen i morgon har känts fin här hemma, men med endast ett banjobb i ryggsäcken får vi vara glada om jag kan köra in en slant för första gången sedan min "comeback" i sulkyn.

För övrigt så hämtar jag hem Biggan och Norma från betet på torsdag. Sedan återstår bara Parkin innan alla är hemma igen.

Med lyckat resultat där uppe kan "sällskapshästen" bli kvar ett tag till, annars får hon väl återvända hem när övriga kommer tillbaka från sina beten. Gamle valacken och "flockledaren" Hibbitt trivs dock med oerhört sin polare Chandrika och är väl den som kommer att lida mest när hon försvinner.

Biggan och lilla Norma är kvar på betet men det börjar se lite slitet ut där, så de blir nog inte kvar där längre än en vecka till. Båda ser dock fina ut i hullet än så länge. Busiga Norma behöver dessutom komma hem för "uppfostring" då hon är mer vild än tam och gärna delar ut "kosparkar" efter folk. Hämtar dem antagligen dagen efter starten med Chandrika.

Parkin blir dock kvar ytterligare några veckor på sitt bete då ytorna däruppe i Fränsta var betydligt större och frodigare än där Biggan och Norma går. Någon vecka in i augusti kan han nog vara kvar utan att det märks på honom. Sedan hemfärd och träningsstart.

För övrigt fyller min sambo Anette 42 år idag. Grattis!

Annars verkade det vara prima liv med honom. Han får vara kvar några dagar in i augusti är det tänkt innan vi tar hem honom och kör igång på riktigt.

På tillbakavägen stannade vi till hos Biggan och Norma i Nedansjö. Parkins lillasyster Norma är dock inte så liten. Blott sju veckor gammal är hon gigantiskt storväxt jämfört med vad hennes äldre bror var vid ungefär samma tidpunkt i livet. Skevheten i bakstället har gått till sig förvånansvärt bra. Fram är hon fortfarande utsvängd, och lär väl så förbli även om det ser betydligt bättre ut idag.

Stor och liten: Till vänster är en knappt två månader gammal Parkin och till höger lillasyrran Norma vid ungefär samma ålder.

Inlånade Chandrika tycker jag tar sig som travhäst. Inget banjobb ännu men känns allt bättre och villigare i backträningen. Har fått rejält tung träning sedan hon kom den 26 maj och gick sista gången med däck igår. Den tunga styrketräningsperioden är nu över för hennes del och nu är det endast intervaller som gäller framöver för att få upp tempot lite.

Har hittat ett lopp den 25 juli på Solänget och tills dess är det tänkt att hon ska vara satt i rätt författning.

Ett första test på om allt går som det ska, gör vi den 11:e på Bergsåker i ett provlopp.

Funkar det då så får vi se vad som händer med oddsindikatorn på Solänget

Biggan och Norma är också på bete. Norma växer så det knakar och kan med råge bli min storleksmässigt största häst om detta håller i sig. Benen blir allt rakare de med, det trodde jag inte för en månad sedan. Och även om hon också är snäll i lynnet, är det lite mer "jävlaranamma" och egen vilja i henne än i Parkin vid motsvarande tid.

Och hon vill gärna lätta på bakdelen och hytta efter en...

Här hemma är det således "oldboy" Hibbitt och hans lekkamrat Chandrika. Hibbitt går i hagen och verkar trivas som pensionär även om han emellanåt ser ut att vilja bli tränad lite när jag ska till och köra Chandrika. De båda funkar bra tillsammans och ser ut att trivas.

Chandrika har provar än det ena och än det andra för att komma undan träning under den inledande träningsperioden, men nu efter tre veckors styrketräning börjar det kännas som om hon börjar ställa upp godvilligt.

I början ville hon inte komma ut ur boxen när jag drog in rockarden i stallet, utan vände konstant arslet åt mig när jag skulle ta ut henne. Och att försöka ta in henne ur hagen det gick hon inte med på om jag inte tog in Hibbitt först och lurade henne.

De senaste dagarna har hon dock inte ens tvekat att komma till mig ur boxen trots att vagnen stått inne i stallet.

Dessutom känns hon bättre och bättre i träningen. Det känns som om hon börjar bli stark. Arbetssele varannan gång och mängdintervaller i rockard kanske fungerar. Dessutom är hon omskodd med kilsulor bak för att få upp vinkeln på trakterna.

I början av juli blir det provlopp. Då får vi se vad som hänt. Om det hänt något...

Hej

Biggan och lilla Norma N Bell ska till samma ställe som Biggan och Parkin var på i somras. Om nu Jenny blir klar med hagen som hon lovat att fixa, förhoppningen är att de kan flytta dit någon vecka in i juni. Som tur är har jag en 600 m² stor gräshage som de igår fick kliva ut på för första gången och "för äta" lite, så även om "dygnet runt" betet dröjer så kan de i alla fall äta grönt hela dagarna härhemma, ett tag i alla fall.

Den ende som får nöja sig med att gå på promenad och äta grönt är pensionären Hibbitt som inte har någonstans att vara, förutom här hemma i sommar.

Han är sällskapssjuk av sig och när han nu skulle ha blivit helt ensam över sommaren så har jag lånat in en häst av min arbetskompis Erik. Det är den 7-åriga Giant Chill avkomman-Chandrika som landat hos mig på ett kombinerat sällskap- och träningsläger under sommarmånaderna.

Tanken är att jag ska se om hon tänder till lite i ny miljö (och med annan typ av träning än den hon fått tidigare) samtidigt som hon blir bra sällskap åt Hibbitt.

Hon har redan anlänt och jag har kört henne ett par gånger redan här hemma. En hel del mängdträning väntar närmaste månaden för att bygga muskler sedan så far jag väl ner på Bergsåker och testar om det ser bra ut.

Det är en rejält byggd häst i alla fall. Rent storleksmässigt landar hon nog någonstans i trakterna kring 1.68 eller så i mankhöjd.

7-åriga stoet Chandrika har kommit till Storjorden på träningsläger

Alla som någon gång blivit förälder vet vad jag talar om. Då föddes min första dotter Amanda. Idag fyller hon 18 år. Tiden går fort när man har roligt. Alltför fort.

Datumet den 21 maj har alltid varit ganska bra för min del sedan dess. Nedan kommer några exempel:

Samma dag som Amanda fyllde 6 år överraskade den näst intil jämnårige travhästen (det skiljde 7 dagar mellan dem) och min förste uppfödning någonsin), Big Earth genom att bli tvåa på nya rekordet 18,7 på Bollnästravet.

Några år senare, dagen innan Amandas 10:e födelsedag blev Hibbitts mamma, Monette Wange 2:a på Bergsåker genom att gå sin personliga rekord 16,2ak.

Idag är det alltså den 21 maj igen och idag har jag fått min nya travhjälm. När jag fyllde 40 förra månaden önskade jag mig endast presentkort till en ny körhjälm (tidigare körde jag i gul hjälm med röda detaljer nu bytte jag till det omvända med stc "goda minne").

Idag fick jag ett mail om att den anländ till travbutiken i Bergsåker, lackad och klar.

Min nya körhjälm med Wolverhamptons stadsvapen och slogan "Out of darkness cometh light"

Eftersom hjälmen dök upp idag den 21 maj hoppas och tror jag naturligtvis att det nu blir en vändning på kuskkarriären och att den nu bara går uppåt.

För precis som ordspråket jag lånat från mitt favoritlag i fotboll Wolverhampton, vars stadsvapen också pryder min nya hjälm "Out of darkness cometh light" - Fritt översatt "efter mörkret kommer ljuset" och det är väl ungefär så jag hoppas det ska bli.

För övrigt så rätar fölungen Norma N Bells ben till sig sakta men säkert. Följ hennes länk för foton.

Inte förrän i lördags var det så dax. Halv sju på morgonen tittade jag över kanten till Biggans box och där låg då äntligen ett föl.

Redan vid första anblicken såg jag ett krokigt framben. "Vafan" tänkte jag, och värre skulle det bli. När fölungen hörde min röst gnäggade den tillbaka och så klev den upp och jag tappade nästan hakan av att se hur den såg ut bakifrån. Den hade råkat ut för ett så kallad "Windswept-fenomen" och båda bakbenen var böjda som i bokstaven "S", troligen på grund av att den legat konstigt i magen på Biggan.

Jag blev rätt så besviken och tänkte att den här klarar sig nog inte.

Lilla "Norma N Bell" visar sina s-formade bakben

Men fölet var både piggt och raskt och hoppade runt efter bästa förmåga på sina krokiga ben. Hon visade gott gry och fin inställning till tillvaraon då hon både klarat av att både kliva upp och att äta själv utan hjälp, så jag tog ut dem i en hage direkt för att hon skulle få chansen att röra sig fritt i alla fall.

Många har varit här och tittat och få har sett något liknande men de som sett såna här föl säger att det brukar gå bort med tiden. Man får väl hoppas att de har rätt.

Var även förbi ATG-kliniken och visade foton på henne för Catharina Fischerström, chefsveterinären där och även hon var optimistisk över utsikterna. Men det går knappast helt av sig själv.

Det krävs lite jobb som sagt, men hon är lite rolig och oerhört pigg och glad i alla fall även, om hon rör sig och ser mystisk ut i "benstället".

Och tur är väl det.

Det är dock inte ofta jag får testa så att säga "riktiga" hästar. Men idag så fick jag i alla fall testa en riktig häst i provloppen på Bergsåker.

I vanliga fall brukar annars såna som jag få köra hästar åt folk när i princip allt hopp är ute. Det är inte direkt när hästarna är som bäst man brukar fråga mig om jag vill köra.

Idag var det alltså en riktig "undantagsdag" från det normala när min arbetskompis Erik ville att jag skulle köra hans nykvalade treåring Redgauntlet i provlopp på Bergsåker.

Redgauntlet och Björn Persson i provlopp på Bergsåker den 25 april 2007.

I höstas körde jag honom också en gång i ett jobb när han skulle sättas i kortvagn för första gången.

Den här gången var det dock i ett 1.25 provlopp.

Jag valde spår ett och avstod första provstarten, spetsade utan problem i den andra och körde direkt till ledningen efter 1,20 första 500, saktade ner till 24,5 vid varvningen utan att någon drog upp tempot. 700-kvar kunde dock inte nybakade proffset Roger Persson hålla sig utan ställde på i tredjespår, fick svar av Henrik Svensson i dödens och jag petade till "min" med spöt och farten drogs upp rejält med mig i ledningen.

Mitt i kurvan höll Persson på att köra över Henke i dödens och när jag då skulle försöka "skaka av mig dem" medan de hade fullt upp med annat och rycka undan när de tappade fart, small det till i min vänstra kind, det var som ett knytnävsslag i skallen när ena PG-beslaget på Redgauntlet lossnade med platta och allt och prickade mig i huvudet. Hästen hoppade inte, men tappade kanske lite fart och jag drev heller inte på honom nämnvärt sedan den sista biten när det blev körning på upploppet. Han var chanslöst att svara de två, tre hästar som passerade mitt på upploppet och då tyckte jag inte att det var någon direkt vits med att köra på honom.

Vinnaren avslutade på 13 sista 500, själv hade jag 18 hela sista varvet med 14 sista 500. Och det med en ostartad häst med tre skor...

Sluttiden straxt över 21 och nog fanns det en del sparat skulle jag tro som en bättre kusk än mig skulle kunna ta fram i lopp.

Roligt var det i alla fall att köra en häst som man inte behöver "tokbära" eller sitta och "mol-dra" i en töm för att få hästen att springa rakt. Dessutom så lyckades jag ju "bättre" än proffset Kristian Lindberg som körde en gunga i kvalet

Vi får väl se när jag kör provlopp nästa gång med någon rolig häst.

Vid ultraljudsundersökning upptäcktes det att en tredjedel av gaffelbandsstammen hade en stor mängd mindre blödningar och det var de som orsakade svullnaden i höger bakkota. Det var dock ingen skada på kotsenbenen vilket innebär att han i alla fall kan leva vidare som vanligt utan några men framövef. Han kommer dock inte klara av några snabbjobb på bana utan operation och det är inte lönt med tanke på hans ålder och den kommande konvalescenscens längd i såna fall utan det är slut nu.

Gaffelbandsstammen med småblödningararna inringade

Han blir kvar här hemma som sällskap åt de andra, precis som det alltid varit sagt med tanke på att han alltid varit speciell och dessutom alltid försökt göra rätt för sig på banan.

Mer än 10 000 kronor in i snitt per start går inte att klaga på.

Synd bara att han inte höll ihop längre än vad han gjorde. Nio segrar på 31 starter, 14,3 som rekord på volt som vinnartid, en rikstotovinst och dessutom spelfavorit på V75 ett par gånger. Utan skadan sommaren 2003 hade det troligtvis blivit mer

Det är inte många hästar som matchar detta. han har varit min i särklass bästa i alla fall.

Men nu är det över och han får väl på sin höjd något "motionssväng" emellanåt eftersom han fortfarande gillar att träna.

Men något mer trav blir det inte.

Nu satsar jag vidare på de yngre förmågorna, även om det tar något år eller två innan de når tävlingsbar ålder...

Någon skillnad mot tidigare? Nja, jag känner väl mig som jag oftast har gjort rent mentalt. Jag är väl som jag alltid varit, mer mogen inom vissa områden och ganska barnslig inom andra, precis som tidigare.

Vad det gäller min födelsedag så har jag en fest i morgon på Folkan här i Matfors, ett femtiotal har anmält sig och det dyker även upp en del travfolk som jag lärt känna genom åren. Det ska bli skoj.

Tidningarna här i distriktet har också uppmärksammat födelsedagen med artiklar. ST fokuserade på min s.k. fotbollskarriär medan Dagbladet fokuserade mer på travet, och en av mina drömmar (eller vad man nu ska kalla det).

Jag har ju hållit på med trav ett tag och även om mina hästar vunnit en hel del lopp så har jag aldrig själv vunnit som kusk.

Och det är väl egentligen den enda realistiska önskan jag har här i livet som jag ännu inte uppfyllt, men förhoppningsvis så kommer det en seger för mig med, även om det verkar dröja

Hibbitt har ju varit halt och behandlats med kortison, allmänverkande dos i halsen. Han har en otäck typ av galla i höger bakkota som jag är konfunderad över. Den går bort över natten med omslag men återkommer under dagen. Veterinär Westin vet inte heller riktigt vad det är, men tror att det kan vara någon sorts "bindvävshistoria". Han ömmar inte vid tryck men han blir lite varm när man kört. Troligen så är det inte gaffelbandet eftersom han inte ömmar i någon av senorna överhuvudtaget, men man vet ju aldrig ändå. Konstigt är det i alla fall.

Han är dock haltfri nu och har körts två gånger den här veckan, senast i går, efter närnare 20 dagars vila efter kvalet.

Börjar väl skruva upp tempot lite sakta men avhåller mig från snabbjobb. Har beställt det nya "undermedlet" Conquer och börjar väl behandla med detta till veckan så får vi se sen om det blir start i slutet/mitten av april, om han nu håller ihop, ännu en gång vill säga...

Parkin har vilat en dryg månad han med, men har också fått ett par turer den här veckan för att inte glömma bort att han är inkörd. Det har gått finemang och hittills är han helt suverän att handskas med i vagn...

Mina kuskinsatser har också så smått börjat efterfrågas igen trots minst sagt begränsade framgångar i bågen...

Körde snabbjobb med nordsvensken Timonella i veckan.

Det gick väl sådär...Hon visade viss fart men också tre galopper. Tipsade om lite förändringar som kunde göras och fick en förfrågan om jag kunde köra henne på Bergsåker nästa vecka.

Något som jag tyvärr fick tacka nej till då jag fyller 40 år samma dag som loppet och får en del besök.
Tråkigt att behöva tacka nej till de få körningar man erbjuds, men ersättare blev Ulf Ohlsson så jag tror inte det blev direkt sämre

Hej

Jag har dragit mig för det hela, men nu när Hibbitt ändå är lite småhalt efter kvalet förra veckan och vilar sig i form (tillsammans med en omgång Finadyne för inflammationen i kotan), så passar det ju ganska bra att dra skorna av gamlingen och byta ut en sur fölmärr mot en lite piggare hagkompis.

Hibbitt har ju alltid varit snäll, men det är ändå lätt att det blir skador när man släpper hästar tillsammans.

Därför skorna av när han ändå inte ska köras på några dagar, dessutom är det lite blötare snö i hagen så att lillen kan springa undan lite om det behövs eller blir trångt.

Sagt och gjort idag så fick de gå tillsammans och det var ganska roligt att se.

Jobbigast var det nog för La Bigi som blev förpassad till en egen hage. Eftersom hon är den värsta hönsmamma jag någonsin upplevt i djurväg så hade hon inte en lugn stund på hela dagen, utan jagade fram och tillbaka i sin hage för att hålla koll och ändå har Parkin och hon inte gått i samma hage eller box sedan i slutet av oktober.

Hibbitt är en av de smartaste hästar jag någonsin sett (och dessutom oerhört retfull) så han passade ju naturligtvis gärna på att driva med henne genom att ställa sig mellan Biggan och Parkin så ofta som det bara gick, enbart för att retas. Han är expert på att hitta på bus när han vet att han inte råkar illa ut.

Biggan var olycklig och sprang och gnäggade och skrek om varannat i sin hagen medan Hibbitt så ofta det bara gick ställde sig så nära henne som möjligt i sin hage med spetsade öron.

Släppningen gick alltså bra. Nu har de ju stått brevid varandra i stallet sedan i höstas så de är ju inte helt obekanta med varandra och lite livat var det ju, men på det stora hela gick det bra.

Nedan finns en film från de första fyra minuterna i hagen.

Annars händer inte mycket. Tittade på V75 i dag och i Gulddivisionens final blev jag mäkta imponerad. Acclaims avslutning i dag var bland det värsta jag sett på ett tag. Han måste ju vara Sveriges bästa häst för tillfället. Kul att se att det går att vinna på speed från sist utvändigt även i guld...

Lugn och fin inför loppet var han också. Entömdheten avhjälptes som i förra jobbet med en huvudstång och ett rakt entömsbett, ingen idealisk lösning men på en 10-åring som sprungit med huvudet på sned i flera år så är det nog mer en kronisk grej än tecken på en hälta, även om han behandlats då och då i vänster framknä.

Lohj i starten men kom lite vingligt till från andraspår då ettan "genade" lite och lämnade minimalt med plats åt mig mellan sig själv och spår tre. Vi kom iväg ändå även om vi (ettan och jag) låg och "skavde hjul" en bit innan jag lyckades få ut Hibbitt en liten bit till i banan. Ner på innerspår sedan och låg där i rygg på en montehäst som startade 20 meter före. Rygg och rygg är väl synd att säga eftersom det var lite svårt att veta var den hade bakhovarna så det blev väl så att jag låg en knapp längd bakom denne. Första varvet i ganska makligt tempo. Snabbare det avslutande då jag körde 17,5.

Hibbitt var trea i mål, efter sen "lucka" då den utvändigt om mig hoppade i sista sväng. Sköt till en bit men var lite seg mest hela tiden på 20,3/2160 meter.

Skötte sig ändå skapligt även om han inte var som bäst. Lite knackig i stilen men en mil i från att bli rapporterad så vitt jag kunde bedöma där jag satt. Nu vet jag ju att det inte alltid känns lika som det ser ut från sidan, men godkänd i alla fall.

Det verkar dock ha känt på bakkotan eftersom han var varm där efter loppet. Kylde med kylspray i omgångar samt gjorde ett omslag av snö, därefter bandage under natten. Såg lite stel ut i hagen i dag men nytt bandage i kväll och inte så märkvärdigt svullen så det kan ju gå även den här gången, ta i trä.

Nu har jag 8 månader på mig att fräscha upp honom och eventuellt starta innan kvalet går ut...

Vi får väl se hur det blir.

Ett riktigt snabbt jobb för hans del.

Kändes riktigt bra när jag väl slapp sitta och "tokdra" i vänstertömmen, men vet inte riktigt hur hans kropp tog det hela. Han uppträdde lite mystiskt när jag körde honom i måndags, inte halt, men någonting var det.

Ömmar inte någonstans men han har den gamla svullnaden i den högra bakkotan kvar, men verkar oberörd i hagen där han gått mest hela tiden med sin hagkompis, den dräktiga La Bigi, sedan förra veckans jobb, förutom då 45 minuter lättare körning i måndags.

Det är tänkt att vi ska kvala i morgon torsdag, och eftersom det inte är någon jätteresa till Bergsåker (2 mil exakt mellan gårdsplanen här och stallområdet) så far jag väl ner och värmer och känner efter hur han känns.

Det är väl inte värre än att jag stryker om han inte känns OK.

Lille Parkin lever rövare i hagen och hans kotsvullnad har gått ner rejält sista dagarna, har bara körts en gång de senaste veckorna, i måndags, men gick bra då. Förövrigt första gången utan käkrem.

Får väl vila några dagar till innan han får en till sväng i speedcart. Han körs ju bara för att vänja till sig lite grann och det är dumt att överdriva när han är så liten även om han nu närmar sig 10 månaders ålder...

Övrigt att rapportera är att min snart separerade arbetskompis Bysse har lyckast bli fri två av sina fyra hästar. Saint Pierre som jag körde senast på Solänget har gått till Barbro Garderot som en gång i tiden låg bakom miljonären Viroid. Jag skulle tro att hon lyckas få snurr på den så småningom, för det är inte en så dum häst i grunden, bara man har tålamod att träna honom riktigt och råd att fräscha upp honom.

Vi får väl avvakta några månader så får vi väl se.

Sagt och gjort.

Det var bara att sela på och se fram emot ett ensamjobb. Inte speciellt kul med en 10-år gammal häst som nu förtiden behöver lite bättre förutsättningar än så för att "bjuda till".

Hästen kändes pigg och fin i värmningen, men å andra sidan så var det första gången inne på banan sedan starten på Bollnäs i slutet på september så det var inte så konstigt att han gillade att få sträcka ut lite.

Förhoppningarna om att min "drögkörning" funkat förstärktes också då det kändes som om han satte benen där han skulle igen. Dessutom tyckte jag att hans arsel blivit gigantiskt när jag nu satte mig upp bakom i kortvagn, men det kan vara ren inbillning också.

Väl inne i stallet igen och en kortare vila så dök det upp en till besviken amatör som också tänkt sig att köra provlopp. Han hade värmt sin häst redan och skulle gå och anmäla när han fick besked om att det inte skulle bli något. Han frågade hur fort jag tänkte köra, och jag svarade någonstans mellan 23 och 25 så undrade han om vi kunde köra i lag.

Något jag gärna hoppade på. Han skyndade sig att sela för och knappt fem minuter senare for vi ut. Tidsmässigt blev det ganska bra. Hibbitt hade då stått ungefär 20 minuter och det är ganska lagom enligt mitt sätt att se på det hela.

Snabbjobbet som sådant blev lite värre än jag tänkt mig på förhand.

Inledde med ett 23 varv och avslutade med ett straxt under 20 vilket var betydligt vassare än vad jag tänkt mig som ett första snabbjobb efter så lång frånvaro. Dessutom var han inte riktigt fräsch då han var entömd redan in i första sväng, inget nytt i och för sig, men illavarslande ändå.

Uppträdandet var annars ungefär som man kunde vänta sig efter en vinters tung träning.

Hibbitt på innerspåret var seg som kola mest hela vägen, inte så konstigt alltså tanke på att han släpat däck sedan slutet av december och inte fått några tempojobb överhuvudtaget, men han var seg redan i starten och så dessutom rejält entömd.

Petade lite på honom mot slutet men han gav sig ändå mot den utvändige Timotejs O'Hara som blev en halv längd före i mål.

Stig Westin hade 18 sista varvet på sin och jag hade straxt under 20 på Hibbitt så det var en bra tid för oss båda, även om Hibbitt måste ner i 15-tider för att räcka framöver.

Han höll dock i travet bättre än jag förväntat och även om han fick stryk av den utvändige så kändes han aldrig riktigt trött, bara seg. Men det är klart. Inte är han samma häst som tidigare...

Inga synbara skavanker i dag så en liten "uppfräschning" av vänster framknä, så är det väl bara att kvala sedan.

Något lopp kan det väl kanske bli även i år.

Den andre var dock riktigt bra så den kan ni spela om ni ser den i någon startlista...

Mindre kul att svullnaden på hans bakkota inte vill ge vika. För en dryg månad sedan levde han rövare i hagen och sparkade då bakut och prickade på den övre rörraden på hagen med vänster bakben. En svullnad dök upp, men ingen hälta. Svullnaden har gett med sig mer och mer men fortfarande är han rejält svullen på utsidan av kotan.

Eftersom han inte är halt så har jag inte bekymrat mig speciellt, men lite illavarslande är det och han ska få ett par veckor till på sig innan jag åker ner och röntgar det hela.

Han har dessutom vilat 10-12 dagar från körning på grund av såväl kyla som arbete från min sida. Var ute en kort tur i går och han kom ihåg det mesta även om han var lite väl pigg på hemvägen för en så liten häst.

Han fick faktiskt jogga ett femtiotal meter, på eget bevåg dock. Jag gillar inte detta riktigt men samtidigt gillar jag inte heller att dra stopp på hästar som vill springa så här i början av karriären så en liten bit fick han bestämma sedan tog jag över så att det blev skritt igen sista biten hem.

Gamlingen Hibbitt känns allt bättre igen och kämpar på med sina däck. Han fick ett avbrott i monotomin förra helgen då jag lät honom få känna på både travselen och den lättare rockarden i stället för arbetsele, tungvagn och traktordäck, fick han sprinta på i fyra 1000-meters intervaller på vägen, för att se om det fanns någon antydan till att han blivit alltför "muskelstel" av drögträningen. Det verkade dock som om det mesta fungerar bra igen och i går var det dags för däcken igen och han är rejält stark just nu.

Funkar han bra även i morgon söndag så finns det chansen att jag åker ner och testar honom i ett 25-provlopp på onsdag.

Annars är det lugnt.

Inga kommande lopp eller snabbjobb att rapportera om.

Sulkydebuten.

Nu har lille Parkin fått känna på hur det är att dra en vagn. Efter 5-6 omgångar av tömkörning så satte jag igår för en sulky bakom Parkin.

Mot allt vett och förstånd kanske, men precis som under tömkörningen så fixade jag detta utan någon hjälpreda.

Hästen är så otroligt snäll och lättlärd så jag har känt på mig att det inte skulle vara några problem med vagnen heller. Och det var det inte

Att jag använder en gammal sulky i stället för en vanlig speedcart eller rockard är för att det ska bli så smidigt som möjligt för den lille hästen och en sulky är lättare att flytta om den stöter i något, för att inte tala om vilken skillnad det är att dra något som är så lätt som möjligt (Parkin är ju bara 8 månader och ska ju inte TRÄNAS ännu utan bara LÄRAS).

Dessutom väger ju jag över 90 kilo...

Det har fungerat bra som sagt de två gånger jag nu varit ute på "byvägen" med vagn bakom.

Första dagen gick vi bara en knapp kilometer medan vi i dag gav oss på det dubbla, dessutom svängde vi runt ett par varv åt båda hållen, vilket gick bra med viss övertalning (skalmarna petade honom i halsen lite när han provade att vända aningen för tvärt i början), sedan så gick det sedan riktigt bra med större yta att svänga runt på.

Inkörningen kommer att gå galant om han fortsätter vara lika snäll. Vi har dessutom redan blivit omkörd av en bil och även mött en barnvagn hittills, utan några missöden. Knack knack.

Jag har dessutom suttit upp bakom och åkt med. 4-500 meter första dagen och kanske dubbla sträckan dag två. Det har känts lite som om han varit på väg upp i luften av bakvikten från sulkyn och mig, men vi har tagit det lugnt och fint och hittills så har han inte protesterat nämnvärt när jag så småningom satt mig upp.

Nu kör vi på ett par dagar till så att det sitter, sedan går vi ner på max ett par tillfällen i veckan, om underlaget för att underhålla inkörningen.

Parkin provar på sulky!

Min andra hästkrake, gamlingen Hibbitt tränar jag på med och han fortsätter att bygga styrka i bakbenen genom att jogga på med traktordäcket. I dag blev det drygt en timme varav däcket var med dryga halvtimmen, mestadels i snön. Han kämpar och står i men verkar inte ledsna i alla fall.

Vi trular på så får vi se om vi åker ner på banan i slutet av februari, eller nåt.

Fölmärren Biggan har börjat att svälla lite grann och senaste kollen visade på fortsatt dräktighet. Detta enligt Veterinär Westin, min snart 84-årige "husläkare" som kollade dräktigheten när han var här och vaccinerade Parkin.

23 maj är fölningsdatumet. Så än är det gott om tid kvar för henne att fortsätta växa på.

Kuskkarriären har lugnat ner sig och just nu är det inga lopp på gång för min del. H

ade en förfrågan om körning på Bergsåker i ett amatörlopp i torsdags men märren jag skulle köra visade sig ofräsch tidigare under veckan och åtgärdades istället för att anmälas.

Likaså verkar det bli med Saint Pierre som det var tänkta tt jag skulle köra provlopp med i morgon. Han är också ofrsäch enlig ägaren och dessutom till salu, så den tilltänkta starten nästa fredag på Solänget blir inte av.

Vi får väl se när nästa chans i jollen kommer.

Nu verkar dock Agge vara illa därann både i knän och höfter och som det hörs ska han slutat fara ut och dra hästar tillrätta, så då måste jag hitta på något annat för att få Hibbitt att använda vänsterbenet på rätt sätt annars är det nog kört med någon fler start.

Just nu så är jag inne på andra veckans "drögträning" med honom för att försöka förmå honom att använda båda bakbenen på rätt sätt. Jag gjorde samma sak med en märr jag hade i början av 1990-talet som också började fuska med ett av bakbenen när hon skulle igång i träning igen efter att hon fått föl. Den gången föll "styrketräningen" väl ut, även om hon bräckte i båda böjsenorna fram i ett lopp senare under säsongen, så travade hon ändå korrekt igen.

Jag har dock dragit mig för denna typ av "våldsträning" med Hibbitt med tanke på hans svaga gaffelband i bakbenen men det är liksom lite av "sista chansen" det här, så jag har inte mycket till val.

Att som varmblod springa omkring med tung vagn, arbetsele och ett traktordäck tillhör inte vanligheterna, men gamlingen fixar detta förvånansvärt bra. Han står still och följer alla direktiv som om han inte gjort annat när däcket ska på och det ska vändas och grejas. I dag snöpulsade han bland annat med däcket. Det gäller dock att ta det vackert så att man inte åker på någon överansträngning eller muskelskada eftersom det är rejält jobbigt. Riktig värmning utan däck 20-30 minuter innan man kör ig ång med däcket tycker jag är lämpligt.

En annan som börjar komma igång är lille Parkin, 8 månader, som jag nu börjat att tömköra. Jag provade även några gånger runt jul men då var han inte riktigt mogen, samtidigt som det var bra mycket halare på vägarna då än det är nu då det finns snö i massor. Därför avbröt jag då och han fick lugna sig en månad till.

Nu så satte jag även på honom en lång käkrem (sist gick han mest hela tiden med huvudet i marken!) samt tog med mig ett långspö, så att jag kunde "mana på" honom lite vid behov och det går oerhört bra (ta i trä).

I dag var det tredje dagen i rad vi var ute och trots att jag är ensam så fungerar det lysande, även om han var lite störig första dagen så lossnade det för honom i går och i dag var det inga problem alls att gå i både cirklar, stana och svänga både hit och dit. När vi mötte en bil fick han dock lite väl bråttom framåt men det gick ändå riktigt bra.

En vecka till så kan jag nog sela för en lättare vagn och tömköra med den också.

Parkin och jag är ute och går

Pierre hade tyvärr ingen av sina bättre dagar (och i "travloppssammanhang" har jag väl aldrig heller någon "bra dag" som det verkar).

Vi gjorde så gott vi kunde för att komma till, men det blev mycket fel. En hel del dåliga ryggar och fel val, när möjligheterna uppstod.

När jag valde innerspår blev det stopp där och när jag valde ytterspår så blev det stopp där med. Inget flyt med andra ord, eller så är det så att dåliga kuskar gör dåliga val, men att välja gå ner i rygg på Ulf Ohlsson med favoriten in i sista kurvan brukar väl normalt sett inte vara fel, men när jag gör valet då verkar det bli tokigt per automatik...

Vi var ändå på linje med både fyran och femman över mållinjen (samma sluttider) men vi nådde inte fram till några pengar trots att vi tog på dem hela upploppet ner när jag väl kom runt Ohlsson, och trots att en inte särskilt vältravande Pierre var mer intresserad av att försöka ta till en galopp mest hela loppet på den underliga banan (I det närmaste en underliggande isbana med ett tjock lager pålagt grus!)

Jag tar väl nya tag. Skam den som ger sig. Den här gången var jag ju bara någon decimeter från en slant och dessutom så blev det trav hela vägen även om det var nära en hel del galoppinslag.

Jag ger mig inte så lätt. Med rätt häst så smäller det nog till rätt var det är.

Hibbitt är inte speciellt fräsch, framförallt är det höger bakben som spökar. Har dock kännts lite bättre efterhand och kändes lite bättre än vanligt i dag, vi får väl se vad som händer framöver. Förhoppningarna är inte speciellt stora längre, men i brist på annat så får jag väl träna på.

Ett drygt halvår till så är det dags för lille Parkin att komma igång och fram tills dess får jag väl trula på med den nyblivne 10-åringen...

På måndag kommer Veterinär Vesslan hit och kollar upp hästarna lite, framförallt den eventuella dräktigheten hos La Bigi hennes dräktighet känns lite diffus för tillfället. Hon har betett sig lite underligt och dessutom tycker jag att hon magrat av lite igen efter att hon återhämtade sig bra tidigare i vinter, bland annat efter den senaste avmaskningen med Equimax för ett par månader sedan.

Nu har jag provat med att öka dosen kraftfoder ytterligare för att se om hon hämtar igen sig.

Det skulle kännas lite surt om hon har kastat...