Hade tänkt skriva den här årsammanställningen lite tidigare i veckan, och utan tidsbrist, men nu sitter jag här klockan 17.00 på nyårsafton och försöker få till några rader.

Det blir ett lugnt firande i familjens tecken, båda döttrarna är hemma och det blir väl tre rätters och lite god dryck.

2012 har annars varit ett fantastiskt år som hästägare, ett halvhyfsat år som kusk och ett medelmåttigt år som tränare då jag bara haft en starthäst på träningslistan.

Parkin är ett affischnamn. FOTO: © Amanda Persson

Hästägarbiten är det ju Parkin som varit affischnamnet nummer ett och för Henrik Svensson sprang han in 832 500 kronor under 2012.

Med den summan är han "ändå" bara på 88:e plats bland alla travhästar i landet vad det gäller intjänade pengar.

Det har varit mycket omkostnader och investeringar i rörelsen, men det har ändå blivit en liten slant över och jag kan fortsätta att investera i det här med hästar tack vare honom, och har bokat snyggingen Chocolatier till Norma som åker ner till Menhammar i slutet av maj.

Att spara pengar "privat" är ju annars en omöjlighet när man driver detta i en jordbruksrörelse, men det gör inte så mycket utan det gäller att passa på att satsa medan det går.

Det kommer definitivt att bli sämre tider även för mig.

Och då kan det ju vara roligt att veta att man i alla fall fått chansen.

Det är Parkins förtjänst helt och hållet.

Proud Bee börjar ta för sig. FOTO: © Amanda Persson

Danskan Proud Bee har också gjort ett helt godkänt år. Det enda som egentligen fattas är om hon fått vinna ett lopp. 36 700 sprang hon in på sina 12 starter, med ett snitt på ca 3 000 kronor i månaden och per start. På den summan föder hon sig själv på om det bara handlar om att köpa mat.

Jämförelsevis så är hon på 98:e plats bland stona på Bergsåker, med den summan intjänat under året. Inget vidare prestation, egentligen alltså men det kunde ha varit mer med lite flyt.

Hon hade tre andraplatser under 2012 men med lite flyt så hade hon kunnat vinna alla tre.

Jag hoppas på ett bra år för hennes del nästa år, mina hästar har nästan alltid haft sitt bästa år som sexåringar och håller den statistiken i sig så är det hennes år 2013.

Norma och Parkes trivs i vinterlandskapet. FOTO: © Amanda Persson

Parkes fyller ju ett år och har ju därmed inte börjat tävla ännu och har ju framtiden för sig. Under 2013 händer det väl inte så mycket för hennes del heller, utan det är inkörning och bete, samt att hon ska börja träna"på riktigt" någon gång under nästa höst.

Om vi lämnar hästägar- och tränarbiten och går över till kuskdelen så har det gått betydligt bättre än 2011 men bara drygt hälften av vad jag körde in "toppåret" 2009.

Jag har varit "lånekusk" i fem lopp med tre olika hästar, det blev en tredje placering och en fjärdeplacering och sammanlagt 12 500 kronor in till de ägarna.

I år har jag dessutom kört alla starter själv med "Danskan" som är den enda häst jag startat med ur egen träning, och då har jag följaktligen kört in ytterliggare 36 700, vilket gör den sammanlagda summan av 49 200 inkört på 17 lopp, det gör ett snitt på ca 2900 per start.

Ungefär dubbelt så mycket som mitt "livsstidssnitt" som ligger runt 1500 kronor in per start.

Det är mitt tredje bästa "kusk-år" någonsin, så det får man väl acceptera som godkänt.

I min bok borde jag dock ha fått vinna något lopp för att jag skulle bli nöjd.

Det vill sig dock inte.

Platsprocenten ändå så pass hög som knappt 30 procent i år och det tror jag står sig hyfsat i statistiken, i alla fall om man räknar bort det faktum att det är vinsterna som räknas...

Jag borde ju vinna något lopp nästa år för att inte tappa sugen, men det verkar vara som det är som förgjort.

Bästa 2012:

1. Parkins fortsatta utveckling under året. Fyra vinster på V75 är ju knappast något man förväntar sig och Henrik Svensson fick därmed en plats i V75- mästaren (han vann tre V75-lopp till också) som körs på Åby inom ett par veckor.

2. Att Proud Bee lärde sig springa i kurvor och räddade tillbaka litea v de pengar jag lagt ut på i samband med köpet av henne. DET hade nog inte "danskjävlarna" och Robert Ericson räknat med när dom lurade på mig henne...

3. Fölet. Äntligen fick hon till ett levande föl, Norma och vilket praktexemplar sedan. Finns inget som jag kan klaga på ännu i alla fall vad det gäller lilla Parkes

Sämsta 2012:

1. Inget vunnet lopp i år - heller!

2. Robert Ericsons, Scantrav "affärsmoral" - det är inte bara en "hästköpare" som hört av sig till mig angående hur de blivit behandlade av herr Ericson. Förr eller senare kommer verkligheten i kapp de allra flesta.

3. Böter - Förmodligen så bedöms vi alla olika här i livet och inom travet bedöms jag speciellt olika som det känns . Finns det böter att dela ut så nog fan fastnar dom på mig...

Nu tar jag nya tag och jag hoppas verkligen jag presterar bättre än någonsin 2013.

Gott slut till er alla, men framförallt ett Gott Nytt År

Danskan var klart bättre med ett lopp i kroppen och gjorde vad hon kunde. Det var bra av henne att bidra med ett litet "lönebidrag" till mig som är helt utan "inkomst" i de tre månader som jag är tjänstledig.

Det var nog maxutdelning med en tredjeplats även om hon bara var en knapp längd ifrån.

Förhoppningsvis så var det några som fick igen lite extrajulpengar på spelet då jag delade ut nästan sex gånger pengarna på plats.

På skoj så har jag precis kollat upp hur det ser ut "ekonomiskt" i år för dem som spelat 10/10 på mig i de lopp jag kört.

Utfallet har då blivit 212,60 öre tillbaka på 340 satsade kronor.

En liten förlust alltså.

Men de som enbart spelat 10 kronor plats har dock gått 42 kronor plus.

Rätt bra statistik skulle jag tro, även om man jämför med många proffs.

Det är dock lite konstigt att jag "aldrig" vinner trots att jag "platsar" så pass ofta.

Det är väl "killer-instinkten" som saknas kanske?

Nu har jag mest troligt kört färdigt för i år, så det är väl bara att ta nya tag och hoppas att det kommer någon kuskseger nästa år istället.

Hur som helst så är det fortfarande roligt det här med trav, även om jag ibland blir lite less även jag.

Efter helgens V75 på Romme har det diskuterats om diskningar efter att Robert Bergh fråntagits segern i ett av loppen.

Varvet från mål gick "Bergharn" ner i andra par utvändigt där det inte fanns plats riktigt och skapade sig på så sätt en en fördel.

Kusken hade en åsikt och domarna hade en.

Precis som det brukar.

Problemet som jag ser det, är att domarna har väldigt ofta en helt annan uppfattning än de som kör loppen.

Nu har jag ju aldrig blivit diskad själv för trängning, men med tanke på HUR ofta jag får böter för smågrejer, så känns det nästan som om att risken är överhängande att de i tornet gärna hittar något, den dag jag väl är först i mål.

Att de tankarna dyker upp i huvudet på en i ett sånt här läge, är ju för att man kanske inte tycker att domarna bedömer alla kuskar efter samma mall, och då är vi inne på nästa tankegång.

Kommer alla bedömas lika framöver då?

Nej, det tror jag inte.

Och då blir det genast mycket besvärligare igen.

Om exempelvis som nu får böter för något man gör eller inte gör, och man inte är helt ense med domarna om, kan man ju ändå "köpa detta" om man ändå får "något" med sig, så att säga.

Det kommer ju aldrig att gå framöver.

Och precis som i brottningsvärlden så tror jag att följden blir mycket mer "skit" att försöka reda ut.

Och ännu fler som tappar sugen på travet.

För att inte tala om spelarna som just nu lämnar travet snabbare än råttor från ett sjunkande skepp.

Nej, det man håller på med nu håller inte.

Bästa (men egentligen omöjligaste) sättet att komma tillrätta med detta, om man absolut ska ge sig på bedömningar och inte bestraffningar, vore om man direkt diskade det ekipage som stört någon.

Precis som man idag gör vid en för lång galopp.

Om diskningen skedde direkt under loppet via högtalarna så att både häst och kusk direkt blev varse om att man inte ska fullfölja loppet skulle det ju bli enklare för alla inblandade.

Fel eller rätt går ju att diskutera även här men det blir i alla fall enklare.

Måldomarna har ju en helt annan vinkel och skulle man missa att "hänga" någon före 500 meters pålen kan man ju ändå alltid utdela böter.

Ska man absolut diska för saker som händer tidigare än ca 500 meter före mål så tycker jag det ska det vara snabba beslut. Och då behöver man inte"förutspå" eventuella loppresultat i efterhand heller.

Och så grova störningar som den i lördags "hittade" dom ju knappast först på filmen i efterhand heller, den manövern såg väl dom som alla andra i samma sekund som det hände.

Det är ju fullsmockat med folk i tornen så det borde dom hinna med under resans gång.

Fel kommer det att bli ändå.

Det är vad jag tycker i alla fall.

God Jul på er där ute

Jag fick överta ledningen efter 600 meters körning (jag inledde i tredje inner men gick ut när de närmade sig bakifrån) och körde sedan rätt så sakta, hon i rygg fick dock luckan i utgången på sista sväng och då försökte jag köra undan så gott som det gick.

Och som vanligt räckte det inte riktigt.

Hästen gjorde det bra, men saknade nog lopp i kroppen för han stumnade rejält sista biten och de som blev tvåa och trea kom fort längst ut och hann om oss på linjen, men det var hårt då även jag som blev fyra hade exakt samma tid i mål, inte bara på den slutliga kilometertiden utan även på "använd tid", så det var tätt mellan oss tre. Tyvärr så drog jag det kortaste strået och genast blev det en halvering av prissumman för ägarna som fick nöja sig med 5 000 kronor istället för det dubbla som ett andra pris inneburit.

Tur dock att man inte gjorde bort sig totalt.

Hästen Lifeistooshort var en trevlig bekanskap och det är roligt att köra hästar som försöker i alla fall. I vanliga fall blir jag ju mest uppsatt på såna som är chanslösa på förhand.

Invändigt ligger vi och blir avslagen om "pallplatsen" precis på linjen.

Under förra veckan var både min "husveterinär" Kjell Westin och en annan av distriktets veterinärer, Gunnar Rangul här hos mig.

Kjell fyller 90 år i februari men är still going strong.

Han var här och vaccinerade hästarna.

Snart 90-årige Kjell Westin, den förre banveterinären på Bergsåker är "Still Going Strong" som veterinär. Foto: Björn Persson ©

Gunnar som är en ambulerande veterinär med all utrustning man kan önska sig hade med sig röntgengrejerna och vi kollade igenom Parkes vänstar bakkota utan att hitta något specifikt som kunde ha orsakat hennes svullnad.

Gunnar menade att det var nog någon lindrig form av lymfangit-reaktion i kotan. Rekommendationen var bandage på nätterna och kyla i snön på dagarna i någon vecka och det ser redan betydligt mycket bättre ut.

Parkin tränar på och fick jogga på lite mer igår då äldsta dottern Amanda var hemma och "hjälpkörde". Hon körde "junior" och jag körde den ett år yngre systern "fölmärren" Norma.

Att träna med sällskap gillar de båda två och det var roligt att känna när Norma drog iväg en bra sväng med svansen bakvänd och i fullt trav.

Hon kom ner i 1,25 en bit enligt GPS:en, innan jag fick henne att ta det lite lugnare.

Parkin hetsar ju inte upp sig direkt ändå, men han tyckte nog det var roligt att jogga på lite han med.

Väl hemma igen testade Amanda att hoppa upp på ryggen på Norma och det gick bra även det.

Hon är oerhört snäll även hon precis som sin storebror.

Norma ser inte alltför missnöjd ut med att få Amanda på ryggen. Foto: Björn Persson ©

Det är mycket trevligare att hålla på med snälla djur än med dumma kan jag än en gång konstatera.

Dottern Parkes är dock lite vildare.

Och just nu mer än vanligt som det verkar.

Igår och idag har hon härjat rejält både inne och ute.

I morse fick jag laga ingången till hagen (som hon drog rätt igenom när jag skulle gå in och hämta hennes mor), något hon för övrigt bara gjort en enda gång förut, och det var länge sedan. Dessutom fick jag rätta till tre plankor i mellanväggen som fick sig en rejäl körare igår innan hon kom ut, då hon fick något spel och kastade sig mot mellanväggen så pass våldsamt att plankorna i mitten "bångnade" in till Normas box så pass mycket att det blev som en "trappstege" att klättra på över mittenpartiet på själva mellanväggen.

Hon har ju lätt för att gå upp på bakbenen det lilla sattyget, och det är ju inte bra om hon "klättrar" mot den och sedan fastnar med benen mellan spjälorna i gallret.

Igår var det nära men Amanda hann med att springa in och få ner henne ner från väggen.

Danskan körde jag idag och det kändes helt OK. Hon startar på fredag igen på Bergsåker men jag har inga förhoppningar förrän hon visar lite bättre takter än senast.

Nu fick vi bra läge för ett "smyglopp" så det blir väl förhoppningsvis det också. En slanyt är jag nöjd med.

Jag är för övrigt inne på min andra vecka av 13 som tjänstledig. Det känns bra att kunna satsa ordentligt på travet, även om det är en kort period. Det blir kanske lite "fattigt" utan tre månadslöner, men förutom att det är det är lite för kallt tycker jag det mesta är bara bra. Förhoppningsvis kan jag köra in lite grann med "danskan" så jag har lite "fickpengar".

Tiden går annars precis så fort som jag räknat med.

Förhoppningsvis innebär det att vintern går snabbt nu när man är ledig.

Det var att junior dvs Parkin har blivit nominerad i klassen Årets Äldre Varmblod till Bergsåkers galakväll för 2012. I konkurrens med Nahar och Putte Topline är väl inte chanserna så stora att han ska kunna vinna.

Men jag säger väl som dom som kommer fram på Bingolotto eller i Ring så spelar vi, det är ju roligt att komma med i alla fall.

Roligt är det hur som helst.

Imorgon kör jag i Amatörpokalen, lopp 9 häst nummer 1. Lifeistooshort heter den och det ska bli riktigt skoj för jag har sett den i lopparkivet och det ser ut som en bra häst.

Danskan hade för lite spring i benen och jag körde väl också lite för fort för att hon skulle "palla", med tanke på förutsättningarna. I normala fall tror jag att hon varit med på linjen trots tempot då jag kört både snabbare och hårdare med henne tidigare utan att hon kvällat in som nu.

Hon blev väldigt stum på bara några steg i sista sväng. Nu var ju inte banan den bästa heller och lite moddigt var det väl också på innerspåret och framskor är väl inte hennes melodi riktigt det heller.

Sedan kan det ju vara så att jag hade för dåligt broddat också.

Jag var egentligen inte speciellt förvånad ändå att hon inte skulle räcka. Främst med tanke på hur lite "riktig" träning jag kunnat ge henne på slutet, då det varit nästan omöjligt att verkligen träna med mina förutsättningar.

Dessutom hade hon ju bara ett banjobb i sig och inga starter sedan mitten på september.

Jag hade ju hoppats på pengar i alla fall men nu blev det som det blev.

Att jag fick 1200 i böter för snäv körning in i första sväng kändes dock inte riktigt OK. Jag ska inte säga att jag förföljs av måldomaren på Bergsåker, men man brukar så gott som alltid hitta någonting att bötfälla mig för.

Det var ju många som blev brydda i alla fall.

Dom i tornet vill kanske attt jag ska lägga av?

Eller så är jag väl bara för dålig på att köra.

Än så länge har man ju råd att hålla på, men det börjar kännas.

Jag fortsätter väl att köra ändå. Alla amatörer kan ju inte lägga av om sporten ska överleva.

Träningsmässigt ser det i alla fall bättre ut framöver nu när snön kommit,

Jag hoppas i alla fall att hon ska vara bättre nästa gång hon kommer ut.

Kan bli om fjorton dagar på Bergsåker igen.

Vi får se om jag har råd...

Hon ska vaccineras först och det kan ju sätta ner henne även det.

Igår körde jag Parkin för första gången. Det var roligt att sela ut honom för försra gången sedan i mars för min del. Han kändes pigg och glad, men vi körde bara i skritt och det blev väl en dryg halvmil.

Inte så mycket men vi tar det lugnt i början.

Tanken är väl en tur varannan dag nu i december, han får väl börja jogga på lite i slutet på veckan.

Norma kör jag lite då och då. Hon konstrar och håller på första tjugo minuterna ungefär, innan hon lägger till sig och sedan rör hon sig fint. Jag hoppas hon tappar några kilo på de här turerna. Det är väl den förhoppningen jag har

Parkes är fortfarande svullen i sin vänstar bakkota. Jag har snackat med Veterinär Gunnar Rangul så han skulle komma ut på onsdag och kolla. Han har ju bra utrustning i bilen, så han kan ju både röntga och köra ultraljud om det skulle behövas.

Det är ju lite oroande att svullnaden inte ger sig. det har ju gått 8-10 dagar nu.

Idag början min tjänstledighet på riktigt.

Det känns skönt.

Avslutar med att gratulera Håkan och Carina för segern i fredags med "Rally-Kalle" aka Sunset Rally som jag sålde till dom i fjol höst.

Hästen har haft en stigande formrad på slutet och nu med perfekta förutsättningar kunde han vinnna mycket enkelt efter en stabil insats.

Det är alltså tryggt att köpa häst av mig.

Jag säljer vinnarna och behåller skräpet själv...

Skämt åsido, dom gjort ett bra jobb med "Kalle" som inte var den stabilaste av hästar.

Dimman började komma in redan tidigt och jag sa redan efter kvalet till jobbarkompisen Buström när dom duiskade oss klart diskutabelt, att idag är en sådan dag då man kan förvänta sig vad som helst, så det blir nog inställt innan jag ska ut nästa gång.

Och rätt fick jag.

Dåligt tajmat av mig också då jag precis hunnit värma och dra av henne framskorna innan beskedet kom. Det var bara att ta fram skogrejerna och slå på skorna igen och duscha av henne och fara hem.

Hela dagen ett misslyckande alltså. Men det är sånt som händer och det var ju dimmigt och dålig sikt precis över Bergsåker så det går ju intae att diskutera beslutet även om man gärna kört lopp när man offrat en hel dag.

Nu blir det start på Bergsåkers V75-dag istället.

Kom med i lopp två. Halvdåligt läge som vanligt med 6:e spår bakom bilen. Svårt att köra därifrån när det är kortlopp eftersom jag har några riktigt snabba innanför mig.

Tror inte alls på några framgångar men det kan ju bli skoj ändå.

Lilla Parkes har svullnat upp i kotan vänster bak. troligast en vrickning eller något eftersom hon är varm där. Hon ömmar inte speciellt och visar ingen hälta. Lade på en bandage i morse med en Care Fore-duk under för att se om svullnaden går ner.

Hon var väldigt snäll när jag bandagerade henne. Ska dock bli intressant att se om bandaget sitter kvar ikväll när dom ska in.

I natt gör jag mitt sista skift på Ortviken innan min tjänstledighet.

Nästa gång jag ska dit bli i början på mars.

Dyrt att leva på Parkin men man lever bara en gång...

"Danskan" körde jag lugnt med i måndags, det är allt hon fått i benen innan fredagens start.

Jag tror inte på några stordåd.

Det var tänkt att jag skulle köra söndag och hinna med en lättare tur mitt i veckan senare innan starten. Men i söndags hade hon lyckats riva av sig båda bakskorna och sabbat hovarna lite samt dessutom vridit upp ena framskon så när jag skulle köra blev det till att sko istället. Eftersom jag jobbade natt hela helgen och som ni vet enbart 12-timmars pass, blev det lite tidsbrist eftersom jag inte hade räknat med någon skoning OCKSÅ där på söndagen räckte tiden inte till riktigt.

Hon kändes dock fin på måndagen även om det är hopplöst att hitta någonstans att "träna" när vädret är som det är.

Dessutom sista loppet i morgon. Ska köra i kvalet också som går 17.45 så det blir en lång travdag.

Sedan jobbar jag min sista helg på det (dagen lördag och söndag samt natt måndag och tisdag) innan jag går på tjänstledigt i tre månader.

Det ska bli väldigt skönt att leva på Parkin de här månaderna.

Det trodde jag aldrig jag skulle kunna göra men nu tar jag chansen, den kanske aldrig kommer tillbaka. Det kostar ju lite men det får det vara värt.

"Junior" själv han vilar på månaden ut och verkar trivas med det.

Norma och Parkes fungerar bra i separata boxar, men "lill-fröken" höll dock på att skalla av mig näsbenet i morse.

Hon var väl extra ivrig och hade väldigt bråttom ut i hagen efter att hon (och de andra) fått stå inne och väntat medan jag körde hennes morsa. i morse.

Hon tyckte väl att jag helst skulle ha "sprungit" ut med henne, och när det gick för sakta för hennes smak så ruskade hon till med huvudet mot mig och gav mig en rejäl "dansk skalle" rakt över näsan och munnen på mig.

Det gjorde ont så in i helvetet (det är ganska mycket vikt och hårdhet i en hästskalle) och jag blödde lite ur snoken, men det verkar ha gått bra.

Jag tuppade aldrig av eller så och jag har inte speciellt ont i näsan nu efteråt heller.

Men nu över till roligare saker.

Om jag någon gång tvekat över Normas kapacitet som travhäst så fick jag återigen upp ögonen idag för vilken oerhört fin travare hon hade kunnat bli.

Efter sedvanligt trilskande under den första halvtimmens körning, så bara rätt som det var så bara la hon till sig i grejorna och travade på ett underbart sätt och det forstsatte hon med i ett par kilometer på sandbanan tills jag tog upp henne och vi gick hem.

Det är en fantastisk känsla att sitta bakom hästar med sån utsökt teknik.

Av alla hästar jag haft under senare år, är det bara brodern som kommer i närheten av den rytm och följsamhet hon visade upp idag.

Och då är hon så vind i korset att det är osannolikt.

Nu gick det bara i 2,20-tempo (jag hade GPS:en med mig) men känslan gjorde så att jag nästan blev tårögd, hur löjligt det än låter.

Synd bara att hon aldrig kommer att hålla ihop om jag skulle till och träna på riktigt.

Men jag blev ännu mer övertygad om att det är rätt att prova en kanonhingst på henne.

För övrigt var det intresant att lyssna till Stig H Johansson i tisdags. Han frågades ut av Bergsåkers Börje Andersson och det var en riktigt trevlig tillställning.

Det var någon som sa att det var fler människor där än det är på travdagarna nu för tiden.

Vi i publiken fick också chansen att ställa frågor. Under frågestunden märkte jag att många av de idéer och riktlinjer som jag själv arbetar efter, även används av Stig H.

Och det kändes ju upplyftande om inte annat.

Många brukar skratta åt mig att jag är så noga med hovvinklar och såna grejer, därför var det speciellt roligt att höra Stig prata om normala hovvinklar på framhovarna mellan 48-50 grader.

Enkla grejer som jag inte tror så många tänker på hur viktiga de är frör att minimera skaderisken och för att få hästarna att trava bra..

Jag har ju själv fått hästar hit hem med hovar som pekat åt alla håll.

En skillnad mellan båda bakhovarna på hela fem grader till och med. Och då kom hästen från en proffstränare dessutom.

Att hålla sig fräsch under såna förhållanden är nog lite svårt i längden skulle jag tro.

Men så är det.

det var allt för denna gång.

Båda hästarna skötte sig bra.

Danskan fick gå ut i 25-tempoloppet och "vann" detta ganska bekvämt från ledningen. Jämn 25-fart första varvet och en 21-runda sista med en 13-avslutning sista 200 utan att förta sig.

Hade en halv längd tillgodo i mål med bakvänt spö och neddövad.

Kändes väldigt fin, men det krävs ju snabbare takter i riktiga lopp.

Hade tänkt fara till Bollnäs den 26:er men det blir nog Bergsåker nästa fredag istället.

Närmare resväg och bättre "propp" pengamässigt, men tyvärr så är det voltstart på Bergsåker och då krävs det tur med spåret.

Men vi testar väl.

"Ville" tog sig igenom första sväng och höll sig sedan i trav hela vägen , förutom två "hjälpsteg" i sista sväng. Han fick ett opassande lopp i dödens i jämnt 20-tempo och var lite seg i ingången till sista sväng, men tog i bra ändå på upploppet.

Ska väl gå ett kvallopp närmast då han har tre diskade efter varandra i raden.

Nu över till "stolleprovet".

I måndags måste jag haft för lite att göra, för då tog jag och skodde Norma. Hon har inte haft skor på sig sedan våren som treåring.

Nu blir hon 6 vid årskiftet.

Dagen efter selade jag på henne och körde en sväng på två kilometer. Det var ju tur att jag hittade en "gigantisk" bukgjord, för hon har ju formen av en elefant numera.

Hon kändes ju lite klumpig och tydligt besvärad av bettet. Jag tror det mest var ovanan vid att vara selad och dra en vagn som ställde till det, men annars gick det bra.

Hemåt var det som vanligt mer bråttom än när hon gick bortåt, men det var inga cirkuskonster i alla fall.

Hon är ju väldigt sned i korset fortfarande, så vi får väl se hur länge hon håller för lite träning.

Det är ju inga allvarliga planer med detta, men jag tänkte motionera henne litegrann så att hon är i hyfsad form när hon ska neröver Stockholmstrakten i sommar på betäckningen i alla fall.

Kan ju inte skada att hon är lite i form när det är dags.

Lilla Parkes skötte sig bra under mammas frånvaro, men det är väl bäst att köra på morgonen innan de ska ut för jag tror inte riktigt hon kommer stanna i hagen om mamma ger sig iväg hemifrån.

Parkin fortsätter vila sig i form.

Han ser ut att trivas, förutom att han nog tycker det är svårt att gå i hagen där den främre delen är i stort behov av ett snötäcke för att "jämnas" till.

Det ser allt annat än roligt ut nu när lervällingen fruset till.

På återhörande.

Var ett tag sedan jag skrev något.

Jag brukar ha max en vecka mellan inläggen men på senaste tiden har det inte hänt någonting alls i "travväg" att skriva om.

Jag fick ju stanna hemma i fredags då Proud Bee hostade till på morgonen.

Hon har inte haft vare sig feber eller någon mer hosta sedan dess.

Har kört motion med henne två gånger sedan dess, varvid det vid den senaste gången höll på att gå på tok på riktigt då ena "söljan" till min gamla träningssele av "rem-modell" som jag har vid rockardkörning gick rakt av i ett gupp när vi joggade fram längst kanten på en lägde.

Med lite otur hade vagnen lossnat helt och jag ramlat ur, men det gick bra då hon stannade snällt direkt. Sedan gick hom hem med endast en skalm fastsatt.

Och jag fick lite motion jag också då jag fick gå bakom. Det blev väl bara en dryg kilometer men alltid något.

Parkin var på ett andra återbesök på Bergsåkerskliniken i tisdags och nu var han helt hundraprocentig vid böjprovet. Det satt hårt åt den här gången men nu är han äntligen fräsch. Hans viloperiod fortsätter månaden ut och sedan börjar vi motionskörningen i början på december. Den tuffare träningen kommer sedan igång runt nyår.

Om det blir samma framgångsrecept som tidigare år ska man väl låta vara osagt, men det är roligta tt ha honom hemma igen för det är en härlig individ.

Han är ju uppfödd på enbart aspbarks-pellets som föl (enligt salige mäster Sören Nordins "anvisningar") och jag hade hoppast att lilla Parkes skulle kunna födas upp likadant, men eftersom leverantören inte hann få fram några pellets förrän förra veckan, så har hon hunnat med att stjäla Krafft Groov av sin mor och fått smak på detta (hon gillade inte heller aspbarkspellets som föl, och det gick ju som det gick med henne också om man ska jämföra) så tyckte hon naturligtvis inte alls om den lite mer beska asparken, nu när hon blir fodrade med den.

Hon skiljdes av från mamma till en egen box under helgen som gick, och det har annars gått bra. Det var ju kanske lite tidigt då hon inte blir sex månader förrän den 21:a men hon började bli lite väl obstinat så hon behövde bli lite "spak" som det kändes.

Hon är ju väldigt sugen på att dia på morgonen när de kommer ut i hagen tillsammans, men under natten verkar det funka bra.

Förutom då att hon bara äter hö och vägrar aspbarken så verkar hon dricka vatten ur vattenkoppen själv i alla fall.

Jag blandar med morötter i krubban åt henne, men hittills utan några lyckade resultat om man bortser från att morrötterna går ner i alla fall...

Alltid något.

Jag tror att det är från honom jag fått mitt intresse för böcker och att läsa. Han och morsan flyttade ifrån varandra tidigt och även om jag har inte levt med honom "på riktigt" sedan jag var knappt tre år så tror jag att hans gener påverkat min person positivt.

Miljön jag växte upp i med morsan och min styvfar Börje har dock gjort mig till den jag är, och det är jag oerhörd glad över, men samtidigt tror att utan farsans gen-inblandning har jag nog varit mer "fyrkantig" och kanske mer "vuxen" i tankesättet än jag är nu...

Men eftersom jag inte vill vara någon annan än mig själv, så är jag naturligtvis evigt tacksam.

Ha en bra dag farsan, även om jag inte tror du läser det här eftersom datorer inte är riktigt är din grej. Vi syns på lördag.

Farsan fyller 66 år.

Nu över till travet.

Dåligt läge på fredag med Danskan, men också ett på förhand rätt så "svagt" lopp.

Troligtvis blir det full gas från början så får vi se hur det räcker. Hon har ju inte startat på länge nu så det kanske fattas lite men resultatet får väl säga om det blir vinteruppehåll även för henne eller om vi rullar på.

Har vinterskott både henne och Parkin, men jag hoppas jag kan köra henne barfota fram åtminstone.

Norma och Parkes har det som vanligt ungefär.

Fick även besked igår om att Norma fått plats hos Chocolatier under 2013.

Oerhört skönt besked då det är en begränsad bok som gäller för honom. Lite oroande dock att han hade fertilitetsproblem under fjolåret. Nu brukar ju Norma bli dräktig bara dom tittar på henne så det är väl bara att hoppas.

Det kommer hur som helst att blir den största investering jag någonsin gjort inom travet rent ekonomiskt, så det ska bli oerhört spännande att se hur det går.

Det här är en "Once in a lifetime-grej" att kunna lägga så här mycket pengar på att få fram ett föl med en sådan här bra pappa och som jag verkligen ha velat betäcka med.

Nu är ju Chocolatier flyttad till Menhammar utanför Stockholm till nästa år, så det blir ju lite närmare än Alebäck där han stod i fjol. Men det blir lite extra omkostnader innan allt är klart.

Men jag hoppas och tror det blir värt det.

Vi får väl se om det blir något föl 2014.

Hon har fått ett blödande "skavsår" på insidan av karleden. Ingen större kris men onödigt att chansa tyckte jag. Det är troligast grus som hamnat innanför gamaschen när vi tränat och sedan legat och "skavt".

Förhoppningsvis läker det på några dagar. Hon har varit bandagerad mest hela tiden då hagarna är så dåliga, men nu får jag smörja in och packa in karleden med bomull och hoppas på att det läker ihop även om jag måste träna.

Får kanske bandagera henne även då om gamascherna fortsätter skaver.

Hoppas på snö snart i stället för det här regnandet. och som vädret ser ut nu verkar det finnas lite hopp om det.

Trodde aldrig jag skulle önska vinter men hagarna är inte roliga just nu.

Det har regnat alldeles för mycket i somar och höst. Det är inte roligt för hästarna att gå i lervälling dag ut och dag in. Nej lite snö och kyla så de får fast mark under fötterna igen är nog det bästa just nu.

Går allt som det ska siktar vi på start på Bergsåker nästa fredag istället med henne

Parkin var på återbesök hos veterinären i fredags och han var haltfri innan böjprov, men efter böjningen så kvarstod hältan i framknät medan den var helt borta i kotorna.

Ny behandling alltså och återbesök igen om fjorton dagar.

Framknäna är hans svaghet det kan man än en gång konstatera, men han brukar ju bli bra till slut.

Så vi får väl hoppas på det igen.

Det är dock fortfarande bara ledvätskan som är påverkad.

Inga pålagringar eller andra grejor och det är väl bra det i alla fall.

Oavsett så ska han ju vila sig en dryg månad till så det är ju gott om tid.

För Norma och Parkes ser livet ut som vanligt. En månad knappt kvar till avskiljning för dem också. Fölet är fortfarande väldigt fogligt och snällt även om "ögonen rullar i huvudet" på henne ibland.

Hon hade inga problem med att acceptera ett täcke heller när vädret var som värst. Hon ser dock lite ömfotad ut just nu och det är möjligen "grusbädden" förtsa biten i hagen som rår för detta då det är lite väl kantigt och hårt, men det är ju som det är det.

Nej nu har jag inte tid längre med detta utan nu ska hästarna ut.

Hej.

Inte det sämsta heller för den delen.

Men ett spår några "hack" längre ner i banan hade jag nog velat ha för att vara nöjd.

Men det är ju som det är.

Det är ju bättre spår än 7, 8, 11 och 12 i alla fall.

Hon känns annars bra i träningen här hemma (jag kör ju sällan några banjobb med hästarna som är "vuxna"), men att kunna slå 8:an, Bibelot Boko är ju en utopi.

Vinner inte den då vet inte jag.

Det blir väl för mig att "gasa" från början för ledningen ändå, och sedan släppa till den och hoppas på att det förhoppningsvis räcker till en bra slant.

Blir vi hängade så är det ju kört, men å andra sidan går det ju inte speciellt bra att köra henne i andraspår så valet är ju lätt.

Filmade en sekvens förra veckan när vi tränade på "sommarbanan".

Jag kör där i en slinga som är 800 meter med en backe i mitten och där underlaget består av mestadels djupsand. Inte så mycket att träna på, men då både Parkin och numera saligt insomnade Hibbitt (båda två rikstotovinnare) "grundats" där så kan den ju inte vara helt värdelös.

Ni kan titta på filmen här. Filmningen under "kurvtagningen" har dock en del övrigt att önska, men ni får ett "hum" om hur det ser ut i alla fall.

Lägger ut någon film från "vinterträningen" om några månader också, så får de som är intresserade se hur träningsmöjligheterna ser ut då.

Har annars haft fullt upp med annat. Har dränerat en av hagarna som är väldigt vattesjuk med "vira-duk" som jag fått från jobbet och så grovt grus.

Dessutom har jag tagit hem ett spånlass att ströa med i boxarna. Det brukar vara ungefär 35 kubikmeter som tippas av på min gårdsplan.

Spånlasset räcker ungefär ett år till fyra hästar.

Det största problemet är att få in det i spånboden.

Nu slog jag två flugor i samma smäll då han som körde ut gruset i hagen även fick köra in spånet.

Nu blir det ju alltid en 5-6 kubik kvar ute på gården som jag fick "handskotta" in.

Ett minne blott är detta nu då både gruset och spånet är där det ska vara!

Och det är ju inte det roligaste uppdraget som finns på jorden kan jag ju säga.

Men nu är detta i alla fall klart inför vintern.

Skönt.

Parkin ska på återbesök på fredag.

Han går annars i hagen och har det bra. Hans skötare hos Henke, Hanna Svensson dök upp i fredags med ett av hederstäckena han vann i somras och passade på att borsta och dona lite med honom.

Både såg ut att trivas.

Precis som Hannas 3-åriga dotter Lilly som passade på att provsitta på ryggen åt honom.

Vi får väl se om hon dyker upp någon fler gång i höst.

Det är lugnt och avslappnat här på Storjorden. Det är bara Danskan som tränas. Hon går för fullt igen med sikte på ett lopp den 22 oktober. Det är om tretton dagar och vi får väl se hur det blir.

Hon känns OK i alla fall.

Enda problemet är att jag får slå på henne nya framskor hela tiden. Hon går i en större hage än vanligt nu och den är rätt så lerig på sina ställen och hon har börjat "hoppa groda" för att ta sig fram och då det nu blivit mindre "kratrar" där hon tar sig fram så flyger framskorna av titt som tätt.

Jag har väntat på en traktorkille som skulle komma och hjälpa mig dränera till den värsta biten, men hittills så har det bara blivit två gruslass avtippade på gården. Bra så en gång i alla fall.

Han har lovat att komma den här veckan så vi får väl se.

När den hagen är fixad så flyttar jag dit Norma och Parkes. Då slipper Parkin den lilla "hingst-hagen" och får gå med Danskan i stället.

Jag törst inte släppa ner honom i den hagen som den ser ut nu. Danskan vet ju om alla groparna så hon klarar sig, det skulle vara värre om jag släppte dit någon som inte vet hur det ser ut i nuläget.

Jag tror det blir bra i slutänden..

Laddade upp en film på Norma och Parkes på Youtube. Här kan ni kolla på den. Det ligger även en massa andra filmer på mitt Youtube-konto, det är mestadels travlopp som jag kört.

Parkin ska för övrigt på återbesök till Bergsåkerskliniken nästa vecka någon gång.

Det var sagt onsdag och på Henkes ordinarie veterinärtid, men då jag har möte på jobbet den dagen så får jag nog boka om.

Vi får se hur det blir.

Hej så länge.

Det blev ju inte direkt någon klang och jubelföreställning direkt. Allt blev ju helt fel och så var han nog inte riktigt hundra frisk heller, även om man inte hittade något i halsen på honom vid dagens undersökning.

Efter loppet hade han 93 i puls trots att han utgick efter ett varv. När han vann på 11,2 på Bollnäs hade han 83 i dopingstallet direkt efter loppet, så något var ju fel i alla fall ä'ven om 10 slag inte är så speciellt mycket förhöjd puls.

Blodprov är också ivägskickat och svar kommer väl så får vi väl se om det säger något.

Själv så är jag inte så förvånad, även om jag trodde han skulle hålla något lopp till inna höstens formsvacka skulle dyka upp. Men kan man sin "Parkin-historia" så vet man att någonstans där i slutet på september eller början av oktober så tappar han alltid lite av löplusten.

Kanske det var det som hänt nu.

Det och en våldsam öppning som inte tror så många pallar utan "special-medicin", och någon sådan får inte Parkin i alla fall...

Annars var han förvånansvärt frisk och fräsch på dagens böjprov.

Några halvgrader på ett par ställen och en grad på en framkota. Med tanke på vilka lopp han gjort i sommar så är det oerhört glädjande att han inte slitits värre än han gjort.

Nu blev han behandlad i dessa små slitage-grejer och återbesök om ett par veckor.

Nu är han i alla fall hemma igen i sin egen box.

Det känns bra att ha honom hemma igen även om det nu inte blir något lopp för mig med honom i år heller.

Men så är det.

PARKIN hemma på Storjorden igen!

Det strulade ju till sig på hemmaplan också när vi var borta.

Norma fick någon typ av kolik-symptom och låg i hagen när Amanda kom hit för att assistera sin yngre syster Matilda med att ta in dom från hagen.

Det hela löste sig på bästa sätt, men det blev en hel del strul innan "båten var i hamn".

Första gången på snart 30 år som jag haft en häst med koliksymptom.

Distriktsveterinär fick också komma ut och kolla upp henne.

Både döttrarna skötte det hela utmärkt, fast ingen av dom är van att hantera sjuka hästar. Men med assistans av min Styvfar Börje och Hovslagarpolaren Janne Falk fixade tjejerna även detta.

Tur att det finns folk som kan hjälpa till när man själv inte är på plats.

Det blev inte helelr någon auktion för oss då vi först fastnade i en bilkö och därefter i en krogkö.

Men det tar vi igen någon annan gång.

Hej

Vi ska titta på Kriterieauktionen på fredagkväll och sedan på lördagen går ju V75-finalerna. Parkin hade ju som vanligt inget flyt i spårlottningen, men nu är man ju van så man har inga förhoppningar på någon tur där längre.

Nu när han nog möter det tuffaste motståndet han mött någonsin hade varit bra med lite "hjälp på traven" vad det gäller spåren.

Men den här hästen ska tydligen få det tufft varje gång.

På hemmaplan blev det lite struligt med att hitta "hästskötare" då äldsta dottern Amanda är ju den som är mest hästvan i familjen förutom mig. Men då hon jobbar från 17 på fredag och sedan hela helgen blev det lite besvärligt.

Hon skulle ta in dom på fredag i alla fall.

Yngsta dottern Matilda är ju ingen "hästtjej" direkt, men skulle ta hand om stallet i alla fall och sköta det praktiska. Styvfar Börje är ju inte heller någon hästmänniska, men ganska orädd av sig och lovade att han skulle komma och ta ut, och sedan in hästarna på lördagen med assistans av Matilda.

Det har han gjort förr och det funkar det vet jag.

De är mest grimmorna och täcken han är bekymrad över och hur man ska ta av och på dessa. Nu är det ju bara "danskan" som brukar ha täcke på sig härhemma men hon klarar sig utan också.

Grimmorna har dock Matilda koll på så jag tror det blir bra. Sedan kommer vi ju hem själv sent på lördagkväll.

Det är svårt med logistiken ibland, speciellt när man sköter allt själv för det mesta.

Jag vill ju inte gärna missa finalerna och det skulle vara roligt att vara på plats under själva auktionen också en gång och inte bara på "besiktningen" som jag varit tidigare.

NU tänker jag inte köpa någon häst, men ändå.

Så det känns bra att det löste sig.

Har inte pratat med Henke något speciellt om Parkin sedan Skellefteå, men hästen är som vanligt ungefär som det låter. Hoppas han gör ett bra lopp och tjänar en fin slant nu när han tävlar för sista gången i Silverdivisionen.

Nästa år är det Guld och då möter han de allra bästa och då blir det nog tuffare att få ihop till gröten.

Framtiden närmast annars är den, att jag troligast hämtar hem honom på måndag.

Om han tar loppet bra och allt verkar OK tränar jag väl på med honom några veckor och trappar ner lite sedan. Därefter ska han bli genomgådd av veterinär innan det blir "viloperiod" på en fem, sex veckor. När snön kommer blir det lite tyngre vinterträning innan han återvänder till Henrik igen framåt mars/april någongång.

Danskan Proud Bee var som jag misstänkte halt i bakknäna. En grad vänster och två grader höger ungefär. I övrigt var hon fräsch och fin och betydligt bättre än hon var på försommaren då hon även var halt i andra leder. Nu enbart i bakknäna.

Kör man med greppskor bak får man nog räkna med att bakknäna tar lite stryk, men måste man för balansens skull så måste man.

Det blev kortisonbehandling och nu går hon bara i hagen till på söndag ungefär. Därefter bara skritt till veckan. Efter 14 dagars lugnare träning (från behandlingsdatumet) börjar träningen "på riktigt" igen.

Jag siktar på start i slutet av oktober för hennes del.

Håller på att "fostra" lilla Parkes så att hon lär sig lite av vad som förväntas av henne. Det går rätt bra även om man får räkna med lite protester nu och då.

Hon står ju redan rätt bra i "kättingarna", men att det skulle gå att raspa hovarna på henne runt om, ståendes fastspänd i dessa på stallgången, redan nu vid fyra månaders ålder och med mamma Norma kvar inne i boxen.

Det hade jag inte räknat med.

Men det gick oerhört bra.

Hon är exceptionellt läraktig den lilla tussen.

Mätte henne för övrigt i morse och hon är 1.28 i mankhöjd. Jag kommer inte ihåg hur hög "Junior" var vid samma tidpunkt men det finns nog i bloggen från 2006.

Hon ser annars nästan "oroväckande" bra ut.

Hon har dock lite för mycket "vitt" i ögonen för att det ska kännas riktigt bra inför framtiden, hittills har hon inte varit så vass som detta tyder på men vi får väl se framöver...

Kul med "framtidshoppet" är det ändå

Det vill säga ingen större framgång. Och definitivt ingen seger.

Nu gick ju allt enligt planen.

I alla fall inledningsvis.

Spetsade utan problem och släppte till en av förhandsfavoriterna i svängen. Men redan där kände jag att det inte var riktigt som det skulle med hästen.

Nu var det ju lite plaskig bana efter regnet men det borde hon tåla även om hon gick barfota fram.

Hon har ju travat dåligt till och från i kurvorna, men ändå upplevts som relativt fräsch, i alla fall sedan i somras då jag var till veterinären och behandlade hennes bakknän och framkotor.

Jag hade min misstanke efter Bergsåker senast då hon travade erbarmligt dåligt i sista sväng, men trodde att det berodde på att hon var trött efter 11,9 öppningen.

Dessutom travae hon ju OK på upploppet då.

I tisdags började hon att dra ett ben redan efter 300 meter och i andra kurvan tappade hon en halv längd på ledaren genom kurvan, trots att det inte gick speciellt fort.

Ett avstånd som hon ändå åt ikapp direkt in på rakan. Efter varvningen så började hon att rulla när vi kom in i en kurva för tredje gången och i utgången på svängen tappade hon travet helt och galopperade. Hon hoppade länge innan hon ställde sig och då var vi redan diskade så jg tog upp och for av banan.

Dt var synd för jag trodde på en riktig chans den här gången.

Nu blir det besök hos PH-Vet och Per Jonsson imorgon för genomgång.

Blir det en ny kortisonbehandling som jag tror, blir det ingen start på minst 28 dagar på grund av karensen.

Går allt bra med behandlingen och hon känns fräsch och fin efteråt, siktar vi på start i slutet av oktober.

Var till Parkin med morötter och tårta till Henke och personalen igår. Brukar bjuda på tårta vid segrarna, så kanske det var sista gången för säsongen detta?

Återstår bara finalen av silverdivisionen för honom och det kan ju bli väl tufft. Speciellt om man får spår långt ut på vinegn eller bakspår som han brukar få när det är större lopp.

Nu brukar han ju klara sig bra ändå men i en silverfinal blir det nog "tuffare än tufft" med dåligt utgångsläge där alla hästar är bra.

Måndagen den 1 oktober kommer han sedan hem igen.

Det ska bli roligt tycker jag.

Ibland blir det en hel del med timmars komprimerat arbete ,när man jobbar skift på Ortvikens pappersbruk.

Lördag och söndag jobbade jag 06-18 och ikväll börjar nattskiften.

Har dock tagit några timmars ledigt imorgonkväll då jag ska till Hudiksvall och Hagmyren för att köra Danskan.

Travet börjar 15 men som vanligt blev det ett "sent" lopp för vår del.

Lopp 7 som börjar klockan 17.

Det blir lite tight att hinna tillbaka till att börja jobba klockan 18.

Och jag ska hju em med hästen också.

Det ordnar sig nu när jag kan koomma lites ent. Men ofta så har man brist på tid som det känns.

Nu när jag har lite pengar över tänkte jag dock lägga dem på mig själv, och har därför sökt tjänstledigt i tre månader i vinter.

Då hade jag tänkt träna hästar och ta det allmänt lugnt i övrigt.

Det känns oerhört priveligierat att kunna göra detta.

Man lever bara en gång så det gäller att ta tillvara på chanserna man har.

I morgon ska jag försöka ta chansen att vinna ett lopp med Proud Bee. Formen finns där, det gäller bara att ha lite flyt med löpningsförloppet.

Och att jag inte blir utkörd från spår 1.

I morgonkväll har vi svaret om seger nummer två kommer i lopp 167...

Kanke inte så trovärdigt med min statistik.

Men man vet aldrig...

Som vanligt får jag inget gratis, så det blev lite väl våldsam öppning för Proud Bee som sedan höll bra till ett femte pris (som blev ett fjärde sedan man diskat målfyran för trängning).

Fick svar invändigt och tog upp för att krypa ner i ryggen på ledaren, som då också tog upp så jag hade inget val, eftersom dödens inte är något alternativ, annat än att trycka till honom en gång till för att få överta.

Det kostade 11,9 första femhundringen.

Jag dämpade tempot lite inne i kurvan men direkt så klev favoriten på och kom upp utvändigt, så det var bara att öka igen.

I sista sväng kastade hon in handduken och fick även tusen ben innan hon kom in på rakan där hon bet ihop och kämpade hela upploppet ner trots att mjölksyran sprutade ur öronen på henne och jag kan inte vara annat än nöjd med hennes insats.

Orkesmässigt hämtade hon sig oerhört snabbt men det märktes kanske att hon inte startat eller varit på en travbana på en månad.

Min egen insats kanske går att diskutera men att sitta i andra spår med den här hästen fungearr inte alls. Jag tror inte jag fått mer pengar in på någota nnat sätt än det som jag körde på.

Och ville jag behålla ledningen så gick det ju inte att köra saktare.

Det är som det är.

Nu blev det ju 5300 kronor in, minus den obligatoriska böteslappen. Inte för drivning men något brukar dom vilja hitta så denna gång blev det en femhunrding för att jag tydligen kört innanför sargpinnarna någongång under loppet.

Jag orkar inte ens bråka om det. Tittar man på filmen på ATG-play ser man i alla fall att Nr 2 kör hela första sväng innanför pinnarna (men inga böter!).

Jag vet inte riktigt när jag är innanför, men dom har ju en annan kamera uppe i tornet...

Provar henne igen nästa vecka på Hagmyren. Bara en vecka emellan men det är samma proposition som idag, annars blir det inget förrän i slutet på månaden.

På "myren" är det voltstart så det blir nog ingen 11-öppning då i alla fall...

För övrigt läste jag precis att "hästhandlarskojaren" Robert Ericssons (Scantrav) danske vapendragare Magnus Ladegaard fått licensen indragen och är på väg i konkurs. Läs här

Det var ju han som via Danska travförbundet tvingade till sig betalt för Proud Bee's resa genom Danmark (som enligt kontraktet skulle ingå i köpet) när hon kom till Sverige förra hösten

Det är nästan så jag börjar tro på högre makter."Synden straffar sig själv" typ

Men det är väl så att om man håller på med "skumraskaffärer" så kommer skiten ikapp en till slut.

Hej!

Det är bara att konstatera att lille "junior" är i fantastiskt slag. 11,9 ute i spåren är en kanontid, som också var tangerat banrekord i en dryg timme innan Olle Carlssons Ed You med Bosse Eklöf i vagnen sprang 11,8 över samma distans och slog banrekordet med en tiondel.

Jag undrar hur fort det gick innan sista sväng när han sög sig i kapp Roger Malmqvist och Avalon Spider som länsade undan därframme i 11-tempo.

Krigade sig förbi med halsen sista biten "ivrigt" påhejad av Henke.

Kul var det och nu ser jag fram emot finalerna som går under Kriteriehelgen, lördagen den 29 september.

Ett glatt gäng efter Henkes dubbelseger på V75. Bakom Henke och Björn står ett par av delägarna i Greenstar som vann V75 Avdelning 2. Foto: Kanal 75

Ringde idag och försökte boka hotellrum på Infra City men det var tydligen kört. Inte ens med ASVT-kod gick det att boka. Jag kunde kolla igen närmare, men det verkade svårt. F

år väl leta hotell på annat håll även om det vore smidigast att bo där auktionerna är.

Vore roligt att vara "på plats" en gång på Kriterieauktionen även om man inte för den skull tänker köpa någon häst.

Imorgon är det start för "Danskan" - Proud Bee som fått vänta en knapp månad på att få starta, efter det fina loppet hon gjorde på Östersundstravet i mitten av augusti.

Hon gick intervaller i backen i torsdags och fick jogga lite i går och hon känns fantastiskt fin och spänstig.

Hoppas det inte är jag som inbillar mig, utan att hon gör ett bra lopp i morgon. Hon fick ju ett mycket bra läge för hennes del med spår 4 bakom bilen och jag har svårt att tro att någon tar ledningen från henne.

Hur jag kör sedan får väl ge sig själv.

Jag tror inte jag är helt chanslös även om det var en del bra hästar emot.

Den som lever får se.

Såg för övrigt att Uno Swed lämnat oss.

Tråkigt när de gamla profilerna försvinner. Han verkade ju pigg i somras när han invaldes i "Hall Of Fame" men är man 85 år så kan det ju gå fort. Och det är kanske bättre än att tyna bort.

Kommer inte ihåg så mycket av honom mer än det jag läst mig till och sett på video, men Madison Avenue har jag en liten relation till då han var i farten på V65 när jag började spela trav med farfar i början av 80-talet.

Hur som helst så var han en av de stora i svenskt trav.

Hälften av gångerna Parkin startar inom "rikstoton" har han fått bakspår eller spår 8 bakom bilen. Annars har han ofta fått andra spår som inte borde passa honom.

Lik förbannat gör han så fina lopp varje gång.

Hoppas han kommer till nu ändå trots 11:e spår på Skellefteå på lördag. Hade det varit medeldistans eller längre hade jag inte varit lika orolig som jag är nu. Men på kortlopp är det betydligt svårare att hamna i ett dåligt läge redan från början.

Nu är ju varken Åke Svanstedt eller Stefan Melander med i loppet med någon av sina topphästar. De har ju ställt till det allt som oftast för hästen och Henke på slutet.

Det ser annars ut som ett rätt överkomligt gäng för att vara ett Silverdivisionslopp. Men som sagt spåret är oerhört viktigt och då spelar det ingen roll om hästen är bedöms som betydligt "bättre" än flertalet av motståndarna.

Det kan bli riktigt tufft ändå.

Jag hoppas naturligtvis på vinst och en plats i finalerna som en fin avslutning på tiden hos Henrik för den här gången.

På hemmaplan jobbar jag på som vanligt. Det är mycket "fostran" av lilla Parkes som är precis som sin "morbror" väldigt vaken och läraktigare än många andra föl jag hållit på med.

Hon är nu 3,5 månad gammal och ser fortfarande alldeles klockren ut i både ställ och fason. Proportionerligt byggd är hon också. Just nu ligger fokus på att träna henne i att stå i "kättingarna" på kvällen och borstas samt att ledas ut i grimskaft ensam på morgonen (mamma Norma tar jag ut först i hagen).

Hon är väldigt duktig och rätt så samarbetsvillig även om hon "tjurar till" lite när hon inte riktigt vet vad som är på gång.

Lilla Parkes tränar på att stå i stallgången.

Danskan, Proud Bee tränar på här hemma och känns bra för dagen. Nu blev det ju lite långt mellan starterna efter senaste gången i mitten på augusti, men eftersom hon inte är "svenskfödd" så finns det väldigt lite lopp i hennes klass.

Hade hon varit svensk hade jag nog kunnat kört in en hel del pengar med henne fort nog som det känns, för de där "Grundserieloppen" har inte sett alltför skräckinjagande ut och med fina prispengar dessutom.

De vanliga loppen är det ju lite svårare att konkurrera i.

Nu anmäler jag henne till Bergsåker den 11:e då det är en någorlunda skaplig "prop" för hennes del; Autostart, 2140 meter för hästar med högst 65 000 kronor. Hon har ju 43 000 på sig så det är väl som det är, men vad ska man göra.

Får hon bra läge, som exempelvis spår 1-5 och går lika bra som på Östersund så borde hon kunna tjäna en bra slant.

Kommer hon med så blir det för övrigt "hemmapremiär" för hennes del i såna fall.

Lite lustigt egentligen att ingen av mina hästar startat på Bergsåker ännu i år. Varken Parkin eller "Danskan" har haft passande lopp. Konstigt, men så är det...

Detta medel förkortat ITPP ger man hästarna i blodet och sedan så har man oerhörd effekt på förmågan att motstå mjölksyra i ca 48 timmar. Sedan är det borta ur blodet.

Hästar som får detta insprutat uppges inte "kunna" bli trötta.

Kostnanden skall enligt uppgift ligga runt 700 kronor per dos enligt den källa jag fått uppgifterna av. En summa som knappast avskräcker någon med syftet att fuska sig till stora pengar och "ärofulla" segrar.

Och för oss som följer travet har det denna sommar gjorts en del lopp som man trodde varit omöjliga att göra.

Frågan är nu om vi får se några liknande prestationer i framtiden också?

Detta medel har tydligen tidigare inte gått att spåra i vanliga dopingprov, men enligt www.harnessracing.com kan man numera även hitta detta ämne.

Att ST - Svensk Travsport - går ut med information om detta medel just nu, är egentligen bara detta en skandal i sig - men ser man på det rent pragmatiskt så gör man antagligen rätt.

För jag tror inte att travsportens redan solkiga anseende klarar av en smäll av den här kalibern.

För OM det skulle vara så att man inom en snar framtid upptäcker att någon eller några av våra mest framgångsrika tränares hästar ertappas fullsprutade med ITPP - då rasar nog korthuset med en rejäl smäll.

Och då är även spelet som finansierar hela kakan även det bortom all räddning.

Detta är helt klart ett varnande pekfinger i luften från ST åt de aktiva som nu får en "chans" att sluta ge detta medel till sina hästar innan de börjar med provtagningarna".

Hade man i första hand varit intresserad av att "sätta dit" fuskarna, så hade man naturligtvis "hållit käften" om att man kunde hitta ITPP och bara tagit dopingproverna och presenterat resultatet i efterhand.

Men denna gång handlar det inte om en "dumdryg liten fuskare till amatör från djurparksområdet utanflör Kolmården" utan troligtvis riktar sig misstankarna mot "större fiskar" denna gång och då blir det genast mycket känsligare.

Men har man levat i "verkliga världen" tillräckligt länge så är det ingenting som förvånar en.

Allra minst hur man nu tydligen väljer att hantera detta.

Som det blir nu så kommer vi "vanliga dödliga" aldrig får veta sanningen.

Om verkligen ITPP använts i Sverige och av vem kommer vi även i framtiden vara "lyckligt ovetande" om

Och kanske är det lika bra.

Ska dock bli intressant att se om några större stall tappar formen under hösten.

Hur som helst så hyser jag noll respekt för vissa hädanefter.

Det är bara synd att dom aldrig kommer att åka dit.

Just nu känns det bara ledsamt att hålla på med trav.

Man förstår ju nästan hur Per Elofsson måste ha känt sig när den dopade Mühlegg oberörd susade förbi honom i skidspåret.

Nej, fy fan.

Björne

Det händer inte speciellt mycket i "travväg" att rapportera om. Hästarna här hemma ser ut att trivas bra. "Gästhästen" Redgauntlet har gått vidare till de "sälla jaktmarkerna" så nu finns bara Danskan, Norma och Parkes här på Storjorden.

Just nu har jag två tomma boxar, varvid en väntar på Parkin som kommer hem efter "kriteriehelgen" och den sista boxen tillhör lilla Parkes som just nu delar box med mamma Norma några månader till.

Avskiljningen sker väl som vanligt vid ca 6 månaders ålder ungefär.

Parkin fick ju stanna en månad extra hos Henke efterrsom han blev kvar i Silverdivisionen och startar nu närmast nästa helg i Skellefteå och deras V75 omgång.

Tråkigt dock att legenden Stig Lindmark, banans klart största profil genom åren avled under veckan som gick. Kommer ihåg att jag kört mot honom i något lopp i början av 1990-talet.

På tal om dödsfall så ska jag idag iväg på begravning då min svärmor ska begravas i Stöde kyrka.

Aldrig roligt med begravningar.

Dock kan det ibland kännas som en välsignelse när väl döden kommer, dock känns det lite väl tidigt i svärmors fall. 67 år är ingen ålder. Men sjukdomar råder man inte över.

Men nu över till andra trevligare grejer.

På tal om starter är tanken den att Proud Bee ska ut på Bergsåkers lunchtrav den 11:e september. Det är oerhört svårt att hitta lopp för en danskfödd häst i hennes klass. Många vanliga lopp och alla lopp upp till typ Bronsdivisionen, är ju stängda för utländska hästar.

Tänk på detta ni som tänker handla "utomlands ifrån" att det är viktigt att hästen antingen är riktigt bra eller har lite pengar på sig.

Nu blir det ju nästan en månad sedan senaste starten. Bara att hoppas att formen fortfarande sitter där.

Nu ska jag ut och köra henne i regnet som bara öser ner över Matfors.

Annars så är jag tillbaka i arbetslivet igen efter att ha haft semester sedan mitten av juli. Inledde med två 12-timmars pass men är nu ledig igen till nästa söndag.

Skapligt jobb man har...

I loppet vågade han inte köra fortare än han gjorde från start och då Mellby Sambuca katapultstartade till spets var det inte mycket mer att göra för Henrik än att sätta sig lugn i "vinnarhålet" som den här gången inte blev något vinnarhål direkt.

Jag själv var nöjd med en tredjeplats när loppet blev som det blev kört. Han fick väl inte riktigt chansen i tid. Henke trodde dock inte att han slagit vinnaren True Advantage även om han kommit ut tidigare. Hästen kändes annars bra men kanske saknade rätta "kicken" när luckan kom. I alla fall enligt Henrik, och det såg nog ut så även på reprisbilderna, även om han var fullt godkänd.

Täta starter har jag aldrig varit någon vän av, och förhoppningsvis var det bara starten på Örebro veckan innan (och även resan) som satt i benen.

Nu siktar vi på Skellefteå den 8 september. Sedan får vi se.

Hem kommer han oavsett vad som händer den 1 oktober.

Annars så börjar stallet här hemma fyllas på så smått igen efter sommarens "utflykter".

Danskan är tillbaka här hemma efter att ha varit hos Erik Remnehag i en knapp månad. Med sig fick hon Erik's Redgauntlet som stannar här några dagar när Erik återhämtar sig efter en operation av en axel.

Parkes och Norma på hemmaplan igen. FOTO: Amanda Persson ©

Hemma igen efter drygt två månaders bete är även Norma och stofölet Parkes. Fölet var tjurigt värre att lasta men väl i transporten och sedan hemma har hon skött sig i det närmaste exemplariskt. Janne Falk hjälpte mig att köra hem dom och då passade vi på att "raspa" till hovarna på henne också då vi var två.

Detta skötte hon också utmärkt.

Det är en klok och fin häst som jag hoppas blir en bra travhäst när hon blir äldre.

Snabba ryck nu.

Igår var Danskan tvåa på Östersund och det var försvinnande nära att det skulle bli min andra seger på kuskkontot. Men "som vanligt" dök det upp en häst som tog sig förbi med halva hästen precis på mållinjen.

Övriga var ca 30-40 meter efter så det var ju synd att det var "en till" häst som var bra i det här loppet förutom min.

Bättre lycka nästa gång. Lite kul ändå att denna "skithäst" nu sänkt rekordet med nästan 3 sekunder sedan hon kom i min vård.

Hon var inte speciellt trött heller, men som vanligt lite seg sista biten. Nytt rekord 16,3 auto medel.

Nära skjuter ingen hare. FOTO: Skärmdump, ATG.se

Hon och Parkin har ju tränat sida vid sida och nästan likadant i vintras så det är väl inte konstigt att båda är starka.

"junior" är ju som sagt favorit på Gävle idag. I silverdivisionens final.

Stort för många och även för mig. Sedan om han vinner det är ju en annan fråga.

Troligast så dyker jag upp i TV igen. Fick ett SMS om att man ville att jag skulle vara i studion under loppet. De skulle även göra något litet inslag om Parkin och Henke att sända innan loppet antar jag.

Nu måste jag dra iväg till Gävle.

Hej

Nu är vi tillbaka i Sverige igen efter en resa till Grekland. Kom precis hem men här vilar man inte på lagrarna.

Det rullar på så redan imorgon bär det iväg till Östersund med Danskan. Bra läge och överkomligt motstånd. Borde ha bra chans om allt funkat när jag varit borta. Min kompis Erik har kört henne ett par gånger när vi varit borta och allt verkar OK.

Parkin hammnade ju risigt till på Örebro senast och det är väl inget att säga om.

Jag tittade på loppet via datorn från Grekland och han såg fin ut även om det blev fel allting.

Ny chans på lördag med Silverfinal på Gävle.

Bara att sätta sig i bilen igen för tredje dagen i rad. Bättre med spår ett än 12 så jag hoppas han klarar av uppgiften.

Har mer heller mindre lovat Henke att han får behålla honom en månad mer än vad vi kom överens om från början. Jag hoppas hästen pallar det och det inte händer något.

Vi får se om det blir så att jag kör honom ett lopp ändå under den tiden.

Det har ju varit bra mycket flyt nu ett tag så det är väl kanske dags för Fru Fortuna att vända sig ifrån mig.

Torsdagens lopp för Danskan blev ju ett riktigt antiklimax och ibland funderar man ju hur travreglementet är beskaffat.

Jag har ju en förmåga att åka på drivningsböter rätt så ofta, sällan för "felaktigt bruk av körspö" men ofta nog för "övrig felaktig drivning". Något som troligen beror på att min stil är lite väl "yvig" när jag har "chans" att nå en bra placering.

Böter i loppen kan ju ibland slå verkligt fel och det har jag ett tydligt exempel på nu från i torsdags. Jag gjorde inget fel och fick inga böter men blev ändå drabbad rejält.

Nu kan man ju fundera på om det även var en blandning av viss inkompetens i bandomartornet på Hagmyren, såväl som ett reglemente som slår fel emellanåt.

Tänk er följande; Jag sitter i rygg ledaren med ca 500 meter kvar till mål när den i dödens trycker sig till ledningen och ledaren galopperar i samma stund som han blir omkörd. Ledarens kusk drar tvärstopp när hans häst galopperar (mot reglementet) och min häst får tvärnita för att inte köra rakt på honom ocgh galopperar även hon (utan egen förskyllan) då hon blir kraftigt störd.

Vi galopperar en stund, nästan på stället och tappar väldigt mycket på fältet innan hon ställer sig. När jag inte vare sig hör eller ser någon skylt om att vi är diskade så kör jag naturligtvis ikapp fältet och straxt före mål passerar jag den som stört mig och tar sista pengarna, i alla fall tror jag det eftersom jag inte blivit diskad.

Men långt efter att jag passerat mål och nästan är på väg av banan ropar man ut i högtalarna att "Proud Bee ochg Björn Persson är diskvalificerade" .

Det är möjligt att detta är riktigt men att inte hinna ropa ut detta under loppet när man haft 400-500 meter på sig är ett rent hån mot oss och mycket dåligt av personalen på Hagmyren.

Om jag blivit diskad på "rätt sätt" hade jag aldrig behövat bruka hästen sista biten för att få sista pengarna. Nu fick hon ju gå för fullt i mer än 400 meter helt i onödan.

Dessutom när följdverkan blev att den som ställt till allt först fick 900 kronor i böter för "Felaktig nedtagning att galopperande häst som stört medtävlare 3 och 8" och sedan i nästa moment blir "belönad" med de 2 000 kronor som han fick för den placering han blev uppflyttad på, när man långt efter målgång diskade mig för en galopp som skett redan 500 meter kvar .

Dåligt kan man tycka, men helt enligt reglementet, "bollkänsla" saknade man dock helt i alla fall.

Tråkigt med galoppen då¨jag sämst varit trea felfri.

Hon vinner lopp när som helst den här damen.

Nu faller det sig ju så att pengarna i sig gjorde väl inte så mycket i nuläget, men det är ju alltid tråkigt när det blir så här fel.

Fel blir det också lite väl ofta i lottningen till V75 kan man ju tycka om man är ägare till hästen Parkin.

På 12 försök inom rikstoton så har han fått spår 12 eller 8.

De två absolut sämsta spår man kan ha.

Det har han fått vid sex tillfällen. 50 procent av gångerna han startar på V75 har han fått de sämsta spåren! Sjukt och lite konstigt även om allt säkert går rätt till i Hästsportens Hus.

Det är ju inte direkt några "Sydafrika-grejer" det här med spårlottningen...

Det är ju tur att hästen själv inte verkar bry sig lika mycket om förutsättningarna som oss andra.

PÅ lördag är det Örebro som får ett gästspel av Henke och kompani. Själv är jag på andra breddgrader, men det går nog lika bra utan mig.

Hej svejs!

I lördags var det dags för andra raka i Silverdivisionen för Junior som har en fantastisk form. Nytt banrekord alla kategorier på Bollnäs travbana blev det också.

11,2 autostart över kort distans blev sluttiden.

Den här gången överraskade han de allra flesta med en oerhörd startsnabbhet som han inte visat upp tidigare. Åke Svanstedt sa efteråt att han inte var överraskad av detta och menade atthar hästarna bara styrkan så kommer även startsnabbheten så småningom.

Han höll även med om att jag hade tur att jag inte sålde honom när han ville köpa.

Henke gjorde också ett lysande drag när han tog ur bomullen på Parkin innan start den här gången. Det har han så vitt jag kommer ihåg bara gjort en enda gång tidigare och det var på Danneros V64-dag ifjol när han vann från spår 12.

Då visste jag om det.

Nu hade jag ingen aning.

Men det blev ju ett lysande resultat.

Glädje i vinnarcirkeln på Bollnäs. FOTO: Skärmdump, sommartravet.se

Själv var jag inbjuden till TV4 studion innan och under loppet och det var en rolig och intressant upplevelse och jag tror väl inte att jag gjorde bort mig direkt heller, även om en del som inte sett mig så ofta på senare tid, tyckte att jag såg lite "grövre" ut än annars.

Kanske beror det på att jag sprängt 100-kilos gränsen. Vi får väl se om det blir sämre tider så kanske jag återfår min tidigare vikt .

Vi får väl även se hur den fortsatta matchningen av hästen ser ut.

Han är ju kvalificerad för Silverfinalen den 18:e augusti på Gävle, men Henrik ville ta chansen att försöka kvala in honom till ytterliggare en Silverfinal genom att ta ut honom i Örebro veckan innan.

Kan bli lite tight men Henke får väl bestämma.

Hur som helst så kommer han hem hit i slutet av augusti eller början av september, precis som det var bestämt sedan tidigare.

Att detta skulle ändras på någotvis är väldigt osannolikt.

Danskan startar på torsdag och jag tycker inte att jag vet riktigt var jag har henne efter flytten och det misslyckade betesförsöket, som gjorde att hon tappade lite vikt på en redan tunn häst.

Hon känns dock ganska bra i träningen där hos Erik, men man vet ändå aldrig hur detta påverkat hennes form. Hon har dessutom varit brunstig men det är på väg att gå över nu så det borde inte påverka i alla fall.

Hon har också bara fått rätt så lugna pass senaste veckan, så även om läget på torsdag är bra så vet jag inte riktigt hur jag ska ställa förväntningarna.

Vi provar i alla fall så får vi se.

Har varit på semester några dagar i Rättvik hos sambons moster och hennes make.

Trevligt var det men det regnade mest hela tiden.

Nu är vi hemma igen. Danskan skulle ju vara på bete när vi var borta men si det gick inte. Hon kunde inte stå stuill en sekund utan vankade av och an utan att vare sig äta eller dricka, så redan på dag två fick jag hämta henne därifrån och som tur var erbjöd sig min kompis Erik Remnehag att ta hand om hennenär vi var borta så att hon fick komma in på kvällarna.

En lösning som verkar fungera ypperligt. Jag var där och körde henne idag och allt var normalt.

Hon startar för övrigt nästa torsdag på Hagmyren. Nu är det väl inte optimalt att flytta, byta foder och nya träningsförhållanden om man vill behålla formen i topp, men hon är rätt okänslig av sig som det verkar, så jag provar väl att starta henne ändå.

Tanken var också att hon skulle stanna kvar där, även när vi i familjen drar till Grekland en sväng.

Nu får vi se hur det blir med den saken eftersom Erik väntat på en operationtid för sin axel en längre tid och den fick han naturligtvis precis nu i början av augusti och då blir det ju lite svårare att sköta hästar om han är nyopererad.

Vi får se hur det blir.

Var även iväg till Norma och lilla Parkes och där bytte vi till en ny beteshage åt dem då de nästan ätit upp det som fanns i den första hagen. Parkes var väldigt tjurig när hon skulle ur sin gamla hagen men till slut så gav hon sig och sedan var allt frid och fröjd.

Veckans stora händelse är väl Parkins V75 start på Bollnäs i morgon. Ska bli spännande att se hur han klarar kortlopp. Senast han provade var det jag som körde och eftersom jag fick "hybris" blev det "Dagens Flopp" i ronden och tredjespår nästan runt om eftersom vi inte blev nedsläppta i dödens. Hästen var bra och blev ändå femma på en 16-tid.

Nu har det gått två år och hästen har tjänat en dryg miljon sedan dess, så att använda detta lopp som någon sorts referens tycker jag inte är relevant.

Det är en helt annan häst idag. Möjligen går han med skor bak och det däremot kan ju vara ett litet orosmolm, nu är det ju samma där, han har inte startat med skor sedan jag själv körde honom och han var oplacerad på Bergsåker i november 2010.

Henke har kört honom med bakskor en gång och det var i en V75-final på Gävle, också det 2010. Då blev han oplacerad efter att ha blivit hängande i tredjespår i 12-tempo första halvvarvet.

Det är möjligt han funkar med skor bak imorgon.

Det vet vi inte förrän då.

Läste också rubriken "Henrik kan förlora sin stjärnhäst" och blev naturligtvis nyfiken.

Men det var ju egentligen ingen "nyhet" utan det var ju bara vad vi bestämde redan i mars innan hästen flyttades till Henke. Han skulle få ha honom augusti ut och sedan skulle han hem hit så att jag kunde köra ett par lopp med honom innan han blev för sliten.

Så var ju tanken även ifjol, men då fick han stanna till oktober.

Artikeln hittar ni här.

Annars är det inte så mycket som händer.

Jo, förresten så fick jag besked idag att Proud Bee inte var dopad när hon startade på Gävletravet.

Det var ju skönt.

Hej.

Men nu var det nära igen på Solänget igår

En halv längd efter i mål var jag med "Danskan" och hon gjorde det riktigt bra, från först tredje par inner som med varvet kvar blev rygg ledaren.

Hon "schabblade" lite med travet i sista sväng, men när vi väl kom in på upploppet var det inga problem och hon segade sig närmare och närmare men när mållinjen passerades hade vi en halv längd kvar att ta in ,så vi blev tvåa.

Hon bjöd på en hyfsad "avbetalning" med 10 000 kronor in, vilket var det överlägset mesta hon sprungit in tidigare.

Hoppas hon fortsätter på den insalgna banan nu efter allt trul som varit.

Själv så tjuvade jag i en start, och den "sedvanliga" boten för drivning lät inte heller vänta på sig, så jag fick äran att "sponsra" ST med 2 400 kronor.

Men det var det värt en sån här fin kväll. Dessutom all heder till Solänget som fixat till en riktig härlig travdag med mycket publik och fin stämning.

Min senaste uppsittning innan detta lopp Villagelecoursdeau som jag var trea med på Bergsåker förra veckan startade i samma lopp igår och var mycket bra som trea.

Men med facit i hand valde jag ju rätt häst denna gång

Stall Bredbyns Håkan Persson är ofta i farten och den här gången lycklades han få med undertecknat på ett par bilder. tack för det Håkan.

Nära skjuter ingen hare, PROUD BEE tvåa på Solänget. FOTO: Håkan Persson, Stall Bredbyn ©

Nu blir det en veckas bete för Proud Bee som får hämta igen sig lite och jag får några sovmorgnar så här i början av semestern. Hon hämtas tillbaka nästa fredag och har hon inte tappat så mycket så siktar vi på start på Hagmyren den 2 augusti.

Avslutar med att berätta att Parkin är "omslagspojke" på söndagens Bergsåkers program. Han beröms också väldeliga i krönikan inne i programet.

Kul.

Igår var en bra dag. Parkin hade lite tur den här gången, och det kändes som om det inte var mer än rätt efter alla dåliga spår och tuffa lopp att det blev "lite" enkelt en gång.

Att det kom i debuten av Silverdivisionen gjorde ju inte saken sämre.

Och frågan är väl om han inte vunnit ändå med tanke på hur de andra såg ut innan loppet.

Själv var han lika fin som vanlig som det såg ut i tv-rutan.

Men som sagt det kan ju gå över fort om man har otur.

Själv var jag på min yngsta systers bröllop i Örnsköldsvik så jag fick se loppet på TV och det blev sannerligen lite mer puls än vanligt när Mellby Sambuca galopperade från början och hoppet tändes.

Min lille krigare tog nog ut sig en hel del både under loppet och den långa resan hem, och idag när vi var till Henrik och hälsade på honom på eftermiddagen, var han intagen från hagen.

Han var rätt så trött och låg och vilade sig i boxen, men tog sig upp fort nog när han såg oss och han var väldigt sugen på morötterna vi hade med oss.

Maten han fått hade han dock inte rört nämnvärt som det såg ut. Men han har ju till imorgonbitte på sig att äta den, så det går nog i så småningom.

Det känner nog på mer än man tror med långresor för hästarna.

Han var även lite ifylld i frambenen vilket inte är så konstigt, men annars verkade han OK. Han får väl antagligen hämta igen sig några dagar innan dom börjar träningen igen.

Han var som vanligt på gott humör och det är ju det bästa med den här hästen.

Parkin gillar när han får besök. FOTO: Peter Bergström ©

När vi ändå var ute och åkte tog vi en tur till betet där Norma och lilla Parkes, som inte är så liten längre, håller till. Hon är av rejäl storlek och i morgon är det åtta veckor sedan hon föddes.

Det var jag, Anette och min barndomspolare Peter Bergström (som fick agera fotograf) som traskade runt och delade ut morötter till "hugade spekulanter".

Roligt att se att de är runda och fina och att betet fortfarande verkar räcka länge än.

Parkes är rund och fin precis som en blivande topphäst ska vara. FOTO: Peter Bergström ©

På hemmaplan körde jag lite motionskörning med Danskan Proud Bee och allt verkar OK inför onsdagens start. Ska bli kul att se hur hon fungerar den här gången från innerspår.

På återhörande.

Han har tidigare gjort detta vid ett fåtal tillfällen, ungefär en till två gånger om året, speciellt när träningen blivit lite för tung. Han har dock aldrig gjort detta tidigare hos Henke.

Vid varje tillfälle detta har hänt har jag blivit väldigt orolig och jag har kollat upp honom hos veterinär inom någon dag utan att något upptäckts. Oftast är det "halshästar" och såna som har problem med struplocket eller gomseglet som gör så här.

Nu kollade man upp hästen igår och det fanns inga fel i halsen på honom så jag hopaps allt går bra även om förväntningarna sänks lite.

Nu hade man även vaccinerat honom förra veckan (han är ju redan vaccinerad sedan tidigare, men tydligen så rekommenderar veterinärerna två gånger om året, vilket JAG personligen tycker är värdelöst) och det är möjligen att detta, i kombination med att man även fyllde på mer sand i träningbacken, kan vara orsaken.

Hur som helst så hoppas jag han inte fått några "men" av snorklingen den här gången heller. För någon halsoperation det blir det INTE i alla fall.

Hoppas han klarar resan och övernattningen till Årjäng också. I år åker man ner redan idag och ligger över. Ifjol for man väldigt tidigt samma dag ,när han gjorde ettt rätt så dåligt lopp i Karlstad på V75.

Bättre denna gång hoppas jag.

Danskan Proud Bee startar igen på onsdag nästa vecka på Solänget. Vi fick bästa tänkbara spår för hennes del då vi drog spår ett denna gång. Nu är det ju voltstart och det är ju inte hennes grej riktigt men prickar jag rätt från spår ett borde det gå bra. Detta innebär att jag "petas" som kusk på Villagelecoursdeau som startar i samma lopp. Denna gång sitter Henke upp på den. Han har spåret utanpå mig så det blir intressant att se hur det går även för den.

Jag tycker att han kanske är en bättre häst än danskan sista biten in mot mål, men å andra sidan är han är ju hopplöst osäker från start och svår i kurvorna så jag tror att fördelen är på min sida denna gång.

Då hon dessutom är betydligt snabbare iväg från start än han så kan det bli spännande att se hur långt vi räcker.

Men som sagt alla lopp ska köras och OM jag fått spela i detta lopp hade jag nog lagt en "skrällhundring" på "Ville" också eftersom Henrik brukar ju vinna de lopp som vi båda kör i.

Parkes och Norma verkar ha det bra på betet. Jag är där lite då och då och kollar. Deras hagkompis en bruksnordis-märr är dock väldigt närgången och vill hela tiden ha morötter av mig så det är svårt att greja med dom i lugn och ro.

Jag brukar dock ta upp fötterna på fölet varje gång och klia henne lite.

Hem kommer dom under andra hälften av augusti. Snart får dom även besök av "Danskan" som ska vara där (i en hage på andra sidan vägen om dom) i omgångar när vi i familjen åker bort på lite "semestertripper".

Kan vara bra för henne att få äta lite mer gräs än normalt.

Och man hade ju på förhand hoppas på åtminstone ett bra spår för en gångs skull, men icke. Nu hamnade vi där med "Svarte Petter" på hand igen.

Som om det inte är svårt nog ändå att tampas med hästar som Mellby Sambuca (som slagit honom varje gång) och Nantucket och några andra.

Nu blev det ju bara nio hästar så han hamnar väl som sämst i fjärde ut eller något, men ändå. Det innebär ju avancemang ute i spåren igen om han ska kunna få något.

Tråkigt men ju högre upp man kommer och ju bättre hästarna man möter så avgör ju spåren allt mer.

Själv åker jag inte med på långresan till Årjäng, min yngsta syster Sara ska gifta sig samma dag uppe i Ö-vik så det är där jag befinner mig när loppet går.

Det är ju lite synd eftersom jag gärna besökt Travmuseét som finns intill banan, men Henke och stalltjejerna fixar ju som alltid allt runt hästen så jag har ju inte någon direkt funktion, mer än att "glassa" omkring och det får jag väl göra tillräckligt ändå.

jag tar väl med mig "lilldatorn" och kollar via ATG-live.

Under fredagen gladde jag förhoppningsvis några trogna spelare som följer mig när jag lotsade "storskrällen" Villagelecoursdeau till en fin tredje plats till det mer än spelbara platsoddset 7,91.

Loppet var inte utan dramatik och det gick som på nålar in i första sväng men väl i ledningen bet han från sig bra på nya rekordet 18,6.

En rolig grej i början av loppet var när "kusklegenden" Janne Norberg kom upp utvändigt efter 400 meter och tryckte till för att få överta ledningen, och jag bara tittade ut på honom och sa åt honom: "Den där hästen du kör bor jag granne med och den hoppar när som heslt så dig släpper jag inte till" varpå Norberg blängde tillbaka på mig körde en bit till och försvann sedan rakt ut i banan med en rejäl galopp.

Det gäller att vara påläst i loppen

Vi hade inget att göra med slutstriden då vinnaren var för bra, men "Ville" gjorde ett riktigt bra lopp även om han även fick släppa ifrån sig andrapriset till en smygkörd som fick lucka till slut.

Kul också att få beröm efteråt av bland annat John Östman och Kent Överholm som både kört honom en hel del utan att lyckas speciellt bra. det bygger om inte annat upp mitt aningen sargade "kusk-självförtroende".

Nu får vi se vad somn händer härnäst på kuskfronten. Inget före tidigast den 18:e i alla fall.

På återhörande.

Det gick skapligt i även om jag hoppats på en bättre placering på förhand. Nu blev vi fyra, på linje med 3:an och 5:an så det var ju nära en plats i alla fall.

Hon gick nytt rekord och gick 17,3 auto medel, vinnaren kom i mål på 17,1 så det var inte så långt ifrån men eftersom det inte gick att få henne hålal rakt spår på upploppet så tappade vi nog tredjeplatsen på detta.

Körde annars det som gick från start men var ändå chanslös att hålla upp ledningen, så det blev rygg ledaren först. Men efter 400 meter kom en och tryckte till ledaren en bit och eftersom den här damen är seg av sig i loppen tappade vi en längd på den manövern och då kunde denne få plats och slinka ner framför oss, så det blev 3:e inner istället.

Och det var ju mycket sämre.

Där satt vi tills det blev upplopp och vi kom ut mellan två hästar när den i dödens galopperade. Nu bröt hon ju ner lite på upploppet och jag fick korrigera henne utåt i banan hela upploppet ner och då tappade vi naturligtvis fart varje gång som jag fick dra henne i högertömmen och då vi hade en utanför oss också nästan hela upploppet blev det lite "mickligt" att korrigera, köra på och samtidigt försöka att inte köra på någon annan vare sig innanför eller utanför oss (detta kostade mig 400 kronor i oreglementsenlig drivning, att lägga till de 300 kronor jag fick för att jag glömde nummerlappen när jag skulle ut och värma).

Hade hon brutit utåt istället för in, hade det bara varit att köra på och då hade vi nog blivit trea i alla fall.

Då hade jag haft en femhundrig till att täcka upp böterna med, nu gick det ju rejält back hela resan, men "Sponsorn" får väl betala detta som så mycket annat.

Men hon fungerade i alla fall bättre i kurvorna med dagens balans och det var ju skönt i alla fall.

Det finns hopp.

Hon var dessutom i det närmaste obrukad som det verkade trots rekordtiden, för efteråt i provtagningsstallet (för övrigt det första slumpmässiga dopingprovet en häst jag kört fått lämna på 160 lopp) hade hon bara 84 i puls.

Det kan alltså finnas en del att förvänta sig av henne bara allt stämmer framöver.

Ikväll ska jag också upp i sulkyn.

Det är lopp två på Bergsåker och jag ska köra Villagelecoursdeau åt min jobbarkompis Bysse. Det var ett dåligt lopp på papperet men den här årstiden kan allt hända.

Håller han nerverna i styr så kanske vi räcker till.

Den här gången är det dock inte "bara" kusken emot...

På förhand hade jag en skaplig chans på papperet att vara med och strida om seger med Henkes Prince Kodak.

Men det blev ju som vanligt att det sket sig.

IGEN

Hästen kändes fin i värmningarna men med mycket passgång i sig innan man kom igång.

När väl loppet skulle gå kom vi kanske upp lite för tidigt mot vingen när starten skulle gå men det kändes ändå helt OK. Men när bilen accelerade så högg han i galopp och sedan var den dagen förstörd.

Jag har ingen aning om varför, möjligen för att jag rättade upp mig lite i vagnen för att kunna vara med i körningen från start och att det på något vis störde honom.

När han väl ställde sig så fick han gå på rejält bakom för att komma ikapp, men då tog han sig en ny galopp efter ungefär 6-700 meter och då blev vi diskade.

Möjligen slog han ihop då också.

Så var det med det.

Jag har inget riktigt flyt i körningarna just nu, i och för sig så hhr jag väl aldrig haft det, men under åren 2008 och fram till dess att jag vann där i slutet av 2010 tyckte jag det gick riktigt bra.

Men sedan dess har det bara jävlats på något vis.

Kan ju bero på hästarna också men förhoppningsvis släpper det någon gång framöver.

För även om jag är talanglös så är det fortfarande väldigt roligt.

OM man får vara med i loppen vill säga.

Nästa start blir torsdag den 5:e, när jag drar iväg till Gävle med Danskan Proud Bee för att köra om hela 5 000 kronor i första pris. En resa som går back redan innan jag åkt.

Men så är det.

Det kostar att ligga på topp, eller för den delen i botten med.

Sluttiden blev fantastiska 14,4 över mastiga 3200 meter.

Med den tiden är han 7:e snabbast hästen i landet över 3000 meter i år.

Sjukt att han är så stark.

Nu väntar långresa och V75 på Årjäng den 14 juli om allt går som det är tänkt. Själv far jag åt andra hållet i landet den dagen då min yngsta halvsyster Sara ska gifta sig på sin "hemmaplan" i Ö-vik.

Som äldsta bror vill man ju vara på plats.

"junior" har ju visat att han klarar sig rätt så bra utan min medverkan ändå, om man säger så...

Senaste tillskottet bland travhästarna på Storjorden, lilla Parkes är på bete med mamma en knapp mil härifrån och jag är där emellanåt och "grejar" med henne.

Hon ser strålande ut och blir hon lika bra på att springa som hon ser ut, ja då är det bara att hålla i sig...

Lilla PARKES ser exteriört oerhört bra ut i mina ögon.

Danskan Proud Bee ska jag anmäla i morgon till Hagnyren nästa vecka men utsikterna är väl små att komma med. Redan 14 anmälningar i det lopp jag tänkt starta i så det blir nog inget.

Hon känns annars bra här hemma men det är ju det där med kurvtagningen på banan som är kruxet.

Vi får väl se vad vi hittar på till nästa start.

Själv har jag arbetat på fabriken till 18 idag och i morgonbitte drar vi ner till Rättvik för att kolla in Parkin som startar under sommartravets V64-dag där nere.

Ska bli spännande att se i vilket skick han är i och opm han tappat något genom sin ofrivilliga vila då han blev behandlad. Han har tränats på ordentligt och då jag var dit i söndags kom han precis tillbaka från ett träningspass och skötaren Hanna tyckte att han var "kanon".

Hoppas han visar det imorgon också även om det kanske är i mastigaste laget att starta 60 meter efter de som står längst fram och dessutom måste han ju troligast runda alla de andra 14 hästarna i loppet för att kunna vinna.

Kan bli tufft.

Men hoppas kan man ju alltid.

Proud Bee tränar på bra och kommer troligast till start igen i början på juli, eventuellt redan nästa vecka.

Nästa vecka ska jag även köra i uttagningen till Amatör-SM på Bergsåker.

Henke har satt upp mig på en häst han äger själv, Prince Kodak. Hästen har kanske inte bästa formen, men vi har fått bra läge och det skulle vara skoj om det gick bra när man nu äntligen får chansen.

Norma och Parkes trivs på betet

Fölet Parkes och Norma trivs på betet som det verkar och "lillan" växer så det knakar och det ser ut som om hon kommer få långa ben i alla fall. Kan ju komma väl tuill pass som travhäst i framtiden.

Mer bilder framöver.

Som sagt

Trevlig midsommarhelg på er!

Eftersom man oftast har haft dåliga hästar så brukar det bli så att man genom åren fått det tveksamma nöjet att väldigt ofta fått sela ut sin häst bland de sista för för att i sista loppet köra om i bästa fall 5 000 spänn i första pris.

Den här gången valde man att köra ett "vanligt" lopp som sista lopp.

Och där skulle Proud Bee och jag vara med naturligtvis.

Flera gånger har man märkt att funktionärerna är allt annat än alerta på slutet, framför allt i "vardagstravet" när alla vill hem. Det är sällan det blir några omstarter, trots att det många gånger känts väl tveksamt om starten gått rätt till.

Det drabbar ju naturligtvis alla lika vill man ju tro, men i förrgår var det återigen dags igen för mig att få bita i det sura äpplet vid ett par tillfällen.

Och utan dessa "störningar" hade jag varit betydligt längre fram, nu blev jag först utan pengar trots att jag kanske borde ha varit 3 eller fyra kanske, men tyvärr så är det så här ofta.

Kanske beror det på mig ibland, men den här gången kändes det som om jag var helt utan egen förskyllan.

I starten fick jag aldrig något spår utan det andra springspåret och den som voltade ytterst i fållan framför "gick ihop" i mitt spår långt innan kör, Vilket innebar att jag inte kunde nyttja spåret över huvudtaget.

Solklar omstart.

På upploppet kommer vi i fulll fart i andra spår, då backar den i rygg ledaren och går rakt ut framför oss, varvid jag kläms mellan den i tredje spår och den som går ut. Jag har hela hästen förbi när han styr ut, hans häst går ju betydligt saktare än min och eftersom det helt plötsligt inte finns plats för mig så fastnar naturligtvis mitt sulkyhjul innanför hans yttre hjul och jag får dra tvärstopp eller tippa ur honom.

Kör jag utåt på samma sätt som Tomas Pettersson gör mot mig i läget innan, så kör jag ju på den utanför mig som har rätt till spåret och redan kör i tredjespår.

Vad gör måldomarna?

Ingenting naturligtvis. Dom sitter väl redan i bilen när jag åker av banan.

Det är ju lönlöst att överhuvudtaget protestera mot någonting i travet. Det är bara och bita ihop och hoppas att man själv kommer undan någongång med liknande körning.

Hittills brukar dom dock finna på mina "misstag" - men som sagt det ÄR skillnad mellan skit och dynga.

Jag har "klippt" ihop lite bilder från ATG-live som stöd för mina synpunkter angående onsdagens lopp på Hagmyren. Ni kan titta på dom genom att klicka på fotot nedan så blir det lite större.

Är man riktigt intresserad kan man gå in på ATG-live och lopparkivet.

Alla synpunkter är välkomna.

Proud Bee får ingen plats i starten och blir kraftigt generad på upploppet.

Nu var ju hästen inte riktigt körbar i kurvorna, men bet i bra på rakorna och upploppet. Hon gick nytt rekord, trots första fyrahundra i tredje/fjärdespår och trots att hon krängde och inte gick att köra för fullt i svängarna så var hon med dom hela vägen, och vi gick i mål med fulla tömmar utan att knappt dra en pust.

Provar ny balans om några veckor igen.

Parkin körs för fullt igen och om allt är som det ska blir det troligen ett långlopp på Rättvik under midsommardagen.

De andra hästarna på betet kollar in Parkes och Norma.

Fölet Parkes och Norma var jag och släppte ut på bete idag. Det var lite oroligt i början då det var två andra ston där i hagen utan föl. Parkes lyckades på något vis hamna med dom och kom sedan inte därifrån utan trodde nog att en av dom var mamma. Norma rusade som en galning runt runt innan vi lyckades locka fölet ifrån "extra-mamman" och tillbaka till Norma, som då visade moderskänslorna direkt genom att slå vilt mot de andra stona när de närmade sig.

Efter en kvart var det lugnt och Parkes gick med mamma med de andra stona på behörigt avstånd.

Skönt.

Han börjar köras igen nästa vecka meddelade Henke.

Var dit och "hälsade på" och delade ut lite morötter i slutet på förra veckan och fick då veta att några "intressenter" hört sig för och ville att Henrik skull höra efter om jag var intresserad av att sälja hästen för ett sjusiffrigt belopp.

Men det känns inte aktuellt. Även om det är stora summor så blir det inte så mycket kvar att det är värt det.

Och pengarna får ju aldrig vara huvudsaken tycker jag.

Så han blir kvar.

Lilla fölet Parkes, har haft diarre i över en vecka och har inte gått upp speciellt mycket i vikt. Fölen brukar ju få diarre när mamman går in i fölbrunsten efter nio dagar, men diarren brukar gå över efterte ett par dagar, så inte på det här fölet.

Veterinärerna jag rådgjort med har inte varit speciellt oroade med tanke på att fölet är både pigg och glad samt äter bra. Hon skuttar omkring som vanligt och man märker inget av det hela mer än att hon har ständig diarre.

Nu fick jag rådet att ge henne ett medel som heter Diarsanyl och det har hon fått sedan igår och kanske ser det lite bättre ut ikväll.

Hade tänkt släppa ut henne och Normas på bete nu, men det törs jag inte förrän magen fungerar så att det inte blir något mer strul.

Jag avvaktar några dagar så får vi se.

Danskan Proud Bee kom med i ett vanligt lopp på Hagmyren på onsdag. Springspår på 20 meters tillägg är väl ingen hit, men det är väl bara att prova.

Tror inte det går speciellt bra, men hon ska ju vara fräsch och fin i alla fall så vi får väl se.

Hon började ju bra i vintras men efter att hon slog sig på framknät och sedan på skenan bak så har det bara strulat.

Fick för övrigt papper från kronofogden idag att det var klart med Betalningsföreläggandet jag sökt på Hästhandlaren Robert Ericson.

Om han någon gång får in lite "vita" pengar i sin rörelse, så har jag rätt att få igen nästan 6 000 kronor av honom i alla fall.

Sedan om jag någonsin får några pengar, det är ju mindre troligt då han redan var skyldig ett par hundra tusen hos fogden.

Har ni planer på att handla häst via www.scantrav.se så är det just han som säljer hästar där.

Ni kan ju ta det som en liten varning.

Hej!

I måndags böjde han honom på hemmaplan och hittade en lite rörelsestörning i höger bak och för att vara säkra på att han alltid är så fräsch det går att ha honom så bestämde vi att han skulle kollas upp av veterinären.

Veterinär Catharina Fischerström som är Henkes "husveterinär" gick igenom hästen och efter hittade hälta i höger bakkota som behandlades med Tuppkam. Framknäna som tidigare varit och är hans stora svaghet var i förvånansvärt bra skick men ändå en aning slitna.

PARKIN hade egen hejarklack på Solvalla Foto: Matilda Persson

Karensen är på 14 dagar så det blir inget Östersund i alla fall och kanske det är lika bra med tanke på hur bra Mr Picolit var. Nu hade vi ju hittat ett långlopp under fredagen som passat oss ypperligt men det är ju ingen mening att starta en ofräsch häst så vi väntar några veckor så att han blir bra först innan vi hittar nya mål.

Fölet, som döpts till Parkes efter gamle Wolves-målvakten Phil Parkes. Är ett oerhört roligt föl som har ett alldeles eget humör och är väldigt smart och dessutom är hon lite arg eller kanske man ska kalla det bestämd med sin mor och försöker styra och ställa med henne så liten hon är. Hon tar på sig grimma två gånger om dagen och klarar av att bli ledd med ett så kallat "rump-rep" så hon är väldigt läraktig.

Med lite bekymmer går det även att ta upp alla hovarna.

Ska bli skoj att se vad hon utvecklas till.

Helt klart så är Tap In-avkommorna de absolut smartaste och roligaste föl jag haft att göra med.

Danskan Proud Bee är igång på riktigt igen i träningen efter behandlingen. Går allt som det är tänkt provar vi att starta den 13:e juni på Hagmyren.

Svårt att sia om formen men vi kan ju inte bara vara hemma i stallet heller.

Det är oerhört svårt att ta in att jag har fött upp och äger en häst som sprungit in en miljon kronor.

Det är väl inte så där ofattbart mycket pengar i sig kanske.

Men en riktig milstolpe är det i alla fall.

För mig är det ändå sanslöst och något jag kanske innerst inne trott och hoppats på att ska hända någon gång.

Samtidigt har jag förstått att detta skulle vara i det närmaste omöjlig, med tanke på de resurser som jag haft till förfogande inom travet.

Men resultatet har aldrig varit huvudsaken.

Jag har hållit på för att jag tycker det är så förbannat roligt.

Jag är ju en "asfaltsunge" utan några rötter i travmyllan. Jag har aldrig haft några "pengar" att lägga på det här, utan fått börja med i princip ingenting mer än en tro på att det någonstans ändå skulle fungera.

Jag har läst på och funderat och hela tiden haft turen att de hästar jag fött upp "för eget bruk" med små medel, blivit skapliga om inte riktiga topphästar.

Målsättningen har varit att skapa hästar som jag kunnat köra lopp med. Den målsättningen har ju ofta fallerat då de flesta hästar jag fött upp trivts bättre i loppen med andra kuskar än mig. Tvärtemot vad de hästar jag köpt brukar göra.

De tidigare uppfödningarna jag fött upp har sprungit någolunda utan att vara några större stjärnämnen (med undantag för underbare Hibbitt då) men gått betydligt bättre än vad hästar med deras "stam" normalt sett skulle kunna göra.

När jag köpte Parkins mamma La Bigi och betäckte henne med Tap In var det den "dyraste" betäckning jag givit mig in på.

Han kostade då 1 500 kronor vid bokning och sedan 12 500 kronor vid levande föl, plus moms.

Mina tidgare betäckningar har varit med hingstar som kostat runt 5 000 kronor. Så det var ett stort steg.

Jag har haft som målsättning att få in mina uppfödningar på hingstarnas "tio bästa lista" och det har jag nästan lyckats med.

En omöjlighet trodde jag med Parkin men han är redan uppe på 15:e plats så vad vet man.

Igår sprang denna underbara "lågbudget häst" in 110 000 kronor till och passerade miljonen i insprungna pengar.

Helt fantastiskt.

Lika fantastiskt är tiden han gick.

12,4 över medeldistans och som min sommarjobbarkompis "Strappa" ringde och sa efter loppet: "Nu har du fött upp en häst som gått snabbare än Zoogin över medeldistans"

Även om det var en annan era Zoogin sprang så är Det stort för mig det med

Den nyblivne miljonären PARKIN i duschen på Solvalla efter andraplatsen i Bronsfinalen.

Parkin lottades ju till ett uselt spår i finalen på lördag, men intresset för hästen och oss runt omkring är tydligen högt för senaste tiden har jag varit en riktig "linslus".

Många artiklar både här och där om hästen och Henke .

För ett par veckor sedan var det en artikel i Sundsvall Nyheter om mig och hästarna och i denna veckas nummer av V75-guiden fanns det en artikel som koncentrerade sig på mig och "junior", en artikel som jag tycker var synnerligen bra och sanningsenlig till hundra procent.

Och så idag då kom det ut ett Web-TV inslag där Bergsåkers Börje Andersson intervjuade först Henke och sedan besökte han mig här hemma.

Om någon är intresserad så finns de intervjuerna HÄR

Fölet mår fortfarande bra och skuttar omkring. Hon är väldigt bestämd av sig så det blir intressant att se hur hon blir framöver.

Och nu är fölet med i matchen igen.

Det var slitigt och kämpigt, men till slut så lyckades hon "hitta rätt". Det blev en lång dag med mycklet kämpande med mjölkning (Stort tack Erik Remnehag, mästermjölkare) och många fruktlösa försök att få lilla PARKES att finna på mamma Normas spenar, men till slut så gick det vägen.

På slutet var det nära att jag gav upp. Mjölkstockning på Norma som till sist började ledsna på mina mjölkningsförsök och började vifta på svansen och hoppa undan av smärta. Distriktsveterinären var utkallad med plasma och något muskelavslappnande för att få mjölkstockningen att släppa.

Och jag stod där med endast en och en halv deciliter mjölk kvar att ge. Då när läget var som sämst så hittade hhon plötsligt ätt och började dia.

Det var härligt att höra det speciella "kluckljudet" som uppstår när ett föl dricker mjölk ut sin mor. Det var fem år sedan man hörde det ljudet här i stallet, då var det Norma som föddes.

Det var hur som helst en härlig känsla.

Jag ringde distrikstveterinären som bara hade ett par mil kvar, så han tyckte det var lika bra att komma ändå när han åkt så långt. Han inspekterade fölet och tyckte det såg bra ut. Han gav Norma en muskelavslappnade spruta i halsen, sedan var det klart.

Någon plasma behövdes inte.

Sedan har det gått av sig själv.

NORMA och fölet PARKES traskar omkring ute i hagen. FOTO: Maja Westling ©

Nu hoppas jag hon fortsätter äta och växa till sig. Annars så är det ett riktigt praktexemplar till travföl exteriört.

Och så över till annat.

Parkin och Henke ska ju ut i Bronsfinalen på lördag under Solvallas "Elitloppsmeeting". Tyvärr så blev det ett synnerligen tråkigt spår. Ett så kallat "Norrlandspår" längst ut på vingen så det är väldigt chansartat.

Min förhoppning är att det löser sig och att han kan få bli sämst tvåa för då har han tjänat över en miljon kronor.

Helt fantastiskt i såna fall.

Viktigast är dock att han överlever utan skador, för det är en riktig "mördar-helg" för hästarna.

Tiderna blir oftast vindsnabba och slitaget är hårt på dem.

För övrigt så ska ni kolla in www.bergsaker.com och Börje Anderssons intervjuer senare i veckan. Henke, Parkin och undertecknad dyker nog upp där i ett litet tv-reportage...

Klockan 8 hade hon inte ens provat att äta eller hittat rätt ställe så då for jag ock köpte en nappflaska, eftersom det brukar vara viktigt att de får i sig råmjölken så de orkar med sig.

Norma har varit snäll och gjort allt hon kunnat för att fölet skall kunna dia, men icke.

Det här fölet gör allt rätt utom att ta tag i spenarna.

Hon har "skitit" ut träckbollarna och hon kliver både upp och lägger sig ner utan några större problem, men äta från Mamma det vägrar hon.

Vi har provat allt som rimligen går att göra, men hon bara rycker undan huvudet när hon får en spene i närheten av munnen. Flaskan däremot funkar bra och även om hon äter ur den mellan och bredvid "tissarna" på mamma så vill det sig INTE.

NORMA och det fölet som vägrar att dia mamma FOTO: Amanda Persson ©

Jag är ute och mjölkar Norma och sedan matar jag fölet varje timme.

Ibland tror jag hon ska ta tag i en spene men det går inte än.

Veterinärerna sägera tt det är bara att fortsätta med flaska, precis som dom på Överby stuteri.

Så i natt blir det stallvak.

Det är ett väldigt snyggt och rättställt föl så det vore ju tråkigt om vi inte klarar henne.

Men vi kämpar.

Helt plötsligt så står man där och tittar på när ens egen häst bara sopar banan med konkurrenterna.

Och det i V75.

När superlativerna haglar i tv-rutan.

Känns det overkligt.

Det är svårt att fatta att det är samma lille pålle som när han bara var några dagar gammal studsade omkring i hagen här hemma med en frottehanduk på ryggen för att han blivit genomblöt när det hällregnade.

Att det är samma lille krabat som var så ovän med sina täcken att han alltid drog av sig dom över huvudet, och att han en gång krånglade till det rejält så att täcket fastnade över huvudet på honom och han snurrade runt omkring som om han var drogad inne i sin box, innan jag kom in i stallet och fick av honom täcket.

Att det är samma lilla häst som bara några månader gammal var så "mamm-sjuk" (och spänstig) att han försökte hoppa ut ur boxen (ca 1,60 högt), fastnade på boxdörren men ändå ramlade ut i stallgången där jag stod och verkade hovarna på hans mamma.

Att det är samma häst som efter några gångers tömkörning fattade i princip allting och att det är samma lilla häst som när man kör honom kan stanna och stå still hur länge som helst när man träffar någon att prata med efter vägen.

Att det är samma lilla häst som det tar minst en kvart att köra skritt med en kilometer för att han går fot om fot.

Svårast av allt är att fatta att jag själv fått sitta och "knacka på honom" i flera år för att få honom att ta i, i alla fall lite när vi varit ute på travbanorna med ganska mediokert resultat.

PARKIN brisar undan i Bronsdivisionsförsöket på Dannero i lördags. FOTO: Skärmdump ATG-live

Hos Henke har han lärt sig vad det handlar om. Och nu är han verkligen en riktig travhäst.

Och en verkligt bra sådan.

Med lite tur och om han får vara frisk har han snart tjänat en miljon.

Otroligt.

Och jag är så glad över att han är min.

Och ärligt talat hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle ens komma i närheten av en sån här häst.

Men tydligen är det som i Triss-reklamen.

Plötsligt händer det.

Och kan det hända mig så kan det hända DIG!

Kämpa på därute!

Kan bli intressant att se hur han klarar sig mot en sån som Per Lennartssons segermaskin Belgrado, som enligt ryktet också ska ut i Bronsdivisionen på Dannero.

Spännande i alla fall.

Spårlottning på söndag kväll.

Danskan Proud Bee har tränat på efter "galoppmissödet" på Bollnäs och känns som vanligt, lite seg men stark. Har anmälts lite tufft till ett lopp torsdag nästa vecka på Östersund.

Loppet är ett lopp med så kallad "spårtrappa", vilket innebär att den häst som tjänat minst pengar får spår ett och den med näst minst pengar får spår två och så vidare.

Loppet är för hästar mellan 20 000 och 60 000 och vi har fått spår ett och lopept går med autostart. Och om man går efter hur hon öppnade i vintras bakom bilen på Östersund, så borde hon ha stor chans att kunna behålla ledningen.

Sedan så är det kanske ett 500 meter för långt lopp för att hon ska kunna vinna, men en fin slant hoppas jag allt på.

Loppet går i TV4 Sports lunchsändningar som börjar 12.30.

Norma har bara drygt tre veckor kvar innan "nedsläpp" så det är lite spännande och jag hoppas verkligen att både föl och moder klarar av det den här gången.

Fölet som kommer har ju Parkins pappa Tap In som far. Och då Norma och Parkin har samma mamma i La Bigi så blir han ju såväl "bror" som morbror till fölet.

Ganska nära släkt med andra ord, och det hoppas jag är en stor fördel framöver...

Det gick bra.

På en oerhört smetig bana vann han tämligen enkelt med urryckarna kvar i öronen på "bluff-tiden" 22,0/2660 meter.

Nu var det ju en rejäl avslutning på loppet, men att tjäna 50 000 kronor på en sån låg tid är ju sanslöst.

Danskan exempelvis, hoppade ju bort sig totalt i starten i sitt lopp och blev långt efter men kom i mål på tiden 21,3/2140.

Hoppade från startplatsen och ända till mållinjen ungefär och tappade säkert hundra meter på fältet. Gick fort för att komma i fatt sedan men tröttnade förståeligt efter den upphämtningen. Hon travade även sämre i sista sväng och tappade sista pengarna strax före mål med en längd ungefär.

Vi tar nya tag med henne.

Kändes annars bra en bit efter galoppen, men precis som jag misstänkte passar hon nog bättre med autostart. 5:e spår var i alla fall allldeles för snävt för henne.

Men så länge "junior" hjälper till med försörjningen så deppar jag inte ihop fullständigt av denna miss.

Är allt OK så startar Proud Bee på Östersund den 10:e maj och Parkin på Dannero och V75 den 12:e.

Parkin har ju de allra flesta en uppfattning om efter de lopp han gjort i V75 och i andra större sammanhang. När han var yngre var han lovande och lättlärd men inte speciellt intresserad av att springa fort.

Han är likadan nu men har lärt sig vad som krävs av honom när det är trav.

Det är jag tacksam för, eftersom det varit många roliga stunder ändå.

Och lönsamt.

Men det hade som sagt varit roligare för mig om han även "tagit i" när jag kört honom och inte bara när han körs av Henke.

Jag körde ju in "junior" själv, precis som jag gjorde med den som det här blogginlägget ska handla om, hans ett år yngre syster Norma N. Bell.

Norma var från dagen då hon föddes oerhört bångstyrig. Dessutom så var hon handikappad av att hon föddes med tre ben som pekade "åt alla håll". Se bilder här

Trots dessa problem så klarade hon av att resa sig upp och dia och fixa allt av sig själv, innan jag hann göra någonting för att hjälpa henne.

Under hela föl-tiden var hon mest av allt sugen på att "busa" och hytta åt oss människor så fort vi kom i närheten, även om hon samtidigt var oerhört snäll.

När hon senare skulle köras in var hon i det närmaste omöjlig från början.

Hon har ett eget humör och är rätt så bestämd och jag var på gränsen till att ge upp.

Men rätt som det var, efter att vi bland annat testat "bocksprång á la rodeo" (fast med vagn bakom) och ett besök in i grannens häck, så gav hon sig.

Därefter var det aldrig några problem att köra henne..

När vi for in till Bergsåker för att köra fort första gången så var det bara att styra och köra hur som helst. Hon brydde sig aldrig om någonting.

Och till skillnad från hennes late storebror så ville den här damen springa från dag 1.

Och dessutom tävla med de andra hästarna. Att mana på henne behövdes aldrig. Det var i princip bara att smacka en gång sedan sprang hon tills dess att du tog upp henne.

En naturbegåvning när hon väl fattade vad det handlade om.

Tyvärr så satt sviterna efter födseln kvar och redan under två-årssäsongen fick hon med jämna mellanrum behandlas i sitt högra bakknä som blev överansträngt gång på gång.

Men trava det kunde hon.

Ett filmklipp på andra eller tredje banjobbet som 2-åring ser ni här

Trots få snabbjobb och minimal träning lunkade hon sedan 30 blankt i premieloppet i slutet på juli.

Två veckor senare sprang hon med lätthet 25 i ett provlopp.

Jag provade att kvala men hon var inte lika bra i travet som i premieloppet, och dessutom stördes hon alldeles efter start av en galopperande konkurrent så att hon i princip blev stillastående innan hon kom iväg igen. Hon var knackig inledningsvis men blev bättre och bättre och efter ett varv lossnade det men trots en 23-repa sista 1000 så missade hon kvalet med några tiondelar.

Sedan blev hon halt igen.

Provade även att kvala en gång till men då tog hon inte ett travsteg.

Vilade och behandlade och tränade på över vintern men på våren som treåring gav jag upp.

Hon betäcktes istället och blev dräktig - men födde ett dött hingstföl i fjol.

Hon är betäckt igen och i månadsskiftet maj/juni ska hon föla efter Parkins pappa Tap In.

Parkins lillasyster 5-åriga Norma N. Bell - är det en ny stjärna i magen mån tro?

Norma hade i mitt tycke bättre "skalle" än Parkin.

Jag tror att hon kunnat bli en riktigt bra tävlingshäst även hon om hon inte varit så skadad vid födseln.

Nu hoppas jag och tror att hon lämnar ett fint föl som överlever och kanske kan ge henne lite upprättelse på travbanan.

Ser fölet ut som det ska och hennes storebror fortsätter springa in "deg" så är det inte omöjligt att hon får en riktigt bra partner nästa gång.

Blir det något tok även denna fölning så blir det väl ridhäst av henne.

Hon är i alla fall en charmig dam som nog får alltför lite uppmärksamhet.

På torsdag hoppas jag på en dubbelseger.

Nej skämt åsido.

En fin slant hoppas jag åtminstone på med båda två.

Och så en födelsedagshälsning till min yngsta dotter Matilda som fyller 16-år imorgon.

Det är bara att konstaera att tiden går otroligt fort.

Lilet blir stor - yngsta dottern Matilda blir 16 år i morgon.

Heter man Björn så ska man kanske ligga lågt på vintern, men nu är det vår och då får man väl hoppas att det händer lite mer framöver.

Jag tränar på som vanligt med Danskan här hemma och allt går sin gilla gång. Nytt sedan senast är att hon nu även lyckats slå sig på skenbenet höger bak. Det gjorde hon någon dag förra veckan.

Svullnaden går ner när jag kör och när jag har henne bandagerad, så det är nog ingen större fara det heller.

Knäsvullnaden ser likadan ut den med.

Ingen skillnad som jag kan upptäcka i alla fall.

Hon är oöm när man klämmer och känner på knät och hon springer sina intervaller som vanligt.

Knät ser likadant ut såväl före som efter träningspassen.

Det ser "förjävligt" ut hela tiden med andra ord.

Björnar ligger i ide på vintern.

Det kanske går ner någongång.

Enligt Henke så är allt bra med Parkin, han går för fullt där i mellangård och var allt som det skulle i dagens (torsdag) jobb där hemmavid så skulle han anmälas i morgon till ett lopp i Bollnäs och deras V65-omgång nästa torsdag.

Av en ren händelse så är det även till denna travdag jag hittat ett lopp åt Proud Bee så även jag ska anmäla en hsät dit.

Kan bli spännande att se "junior" årsdebutera.

Hoppas bara loppen inte är efter varandra så att jag inte kan se hans lopp.

Imorgon efter lunch vet vi spår och motstånd.

Hej

Igår morse var jag ner på Bergsåker och tittade på när Parkin gick sitt första (och förmodligen enda) banjobb för Henke. Han gick ca 1,22/2140 meter i dödens på Jetliner och i rygg sprang fjolårets kriteriefyra, Fredrik Laday, så det var skapliga sparringpartners han hade.

Henrik var nöjd efteråt och vi får se när det blir årsdebut. Kanske denna månad eller eventuellt i början på maj.

Idag var jag ner på Bergsåker igen.

Denna gång var det Danskan och för henne var det provloppsdags.

OM hon inte visade sig vara halt av sitt svullna framknä, vill säga.

Efter fem bakvarv och en 300 meters "provstart" i rätvarv så fanns det inget speciellt att anmärka på.

Hon var som hon brukar.

Hade bakspår i provloppet och det gick väl inte speciellt våldsamt fort i inledningen för oss, så vi hamnade i tredje par invändigt även denna gång.

Första varvet så sladdade vi dessutom lite en halvlängd bakom den i ledarryggen eftersom hon är som hon är i kurvorna. 5-600 meter kvar var hon dock bättre på tårna och genom sista sväng flöt det på bra.

Den som var först i mål avslutade efter 14 sista 500 och vi satt kloss i rygg på den i vinnarhålet utan lucka i det täta fältet. Så det var fullt godkänt i min bok.

Min polare Greggan klockade oss till 21 första varvet och sedan 18 hela sista varvet.

Klart godkänt.

Pulsen på 78 ca 10-12 minuter efter att vi kommit in i stallet efter provloppet.

Jag tror hon i dag, sitt stora knä till trots och vinterskodd, ändå sprang fortare än sitt rekord över 2140 meter voltstart, och det med en hel del sparat som det kändes.

Dessutom var hon dövad med både bomull och fast huva.

Skulle hon fungerat hundraprocentigt i kurvorna skulle jag definitivt varit helnöjd.

Nu är jag bara "nöjd"

Men vi får väl se hur det blir med sommarskoning.

Eller längre fram när jag testar barfotakörning.

Vi fortsätter att sikta fram emot den 26:e april.

Kanske båda hästarna startar då.

Man vet aldrig?

Igår kväll var jag på Bergsåkers Hästägareförenings årsmöte. Parkin hade ju blivit utsedd till föreningens vinstrikaste äldre varmblod för 2011, så det vankades även prisutdelning.

Och då ville man ju gärna vara på plats och ta emot priset.

För utmärkelser är ju roliga att få. Nu var det ju "Junior" som fick den här, men ändå,

Priser är man ju inte speciellt van vid att få, definitivt inte i travsammanhang i alla fall och även om jag fått en del utmärkelser genom åren så har det sällan varit frågan om någon pokal, även om man även fått någon sådan är man spelade fotboll.

Jag har då aldrig fått en så stor pokal någon gång tidigare.

Den här var enorm.

Gigantisk pokal och blommor till PARKIN som blev utsedd till vinstrikaste äldre varmblod för 2011 av Bergsåkers Travhästägareförening.

Frågan är ju var jag ska ställa den.

Den passar ju inte in någonstans direkt i mitt hem

Annars är det som vanligt. Körde Danskan i söndags ändå trots svullet knä, bara motion men hon var inte halt, vilket var precis som senast.

Svullnaden går dock ner minimalt som det verkar.

Ska ut nu och köra henne idag igen så får vi se vad som händer. Tur i oturen är ju underlaget som det egentligen inte går att träna "riktigt" på heller i nuläget även om hon varit helt hundraprocentig.

Är allt OK på onsdag nästa vecka så blir det provlopp igen. Har till och med lagt in om en semesterdag för att hinna med detta.

"junior" går för fullt nu uppe hos Henke, som nöjer sig med att betrakta honom från en annan träningsvagn under träningspassen.

Det är skötaren Hanna Svensson som kör för det mesta.

Båda är dock väldigt nöjda som det låter, så kanske det blir årsdebut inom några veckor.

Vi hörs

Då var vi tillbaka på ruta ett igen då.

Det är ju nästan ofattbart hur klantig den här hästen från Danmark är.

Har ju gått i hagen och haft det lugnt och fridfullt efter provloppet i onsdags. Allt har varit bra och hon har sett fin ut i benen efter loppet och ätit rätt så bra.

Så nu såg jag fram emot att sikta in mig på att starta snart igen.

Men igår när jag skulle ta in dom på kvällen, då ser det ut som det gjorde för en dryg månad sedan igen.

Nu har hon klappat på sig på samma framknä en gång till. Nu var hela knät som en handboll igen och hon var både varm och öm.

Det här är ju omöjligt att skydda sig emot. Hon kan ju inte gå med knäkappor i hagen då får hon ju skavsår.

Nu tog jag och skodde om henne.

Det är svårt att förstå hur det går till.

Hon är ju väldigt vind i höger framben, men hur hon kan lyckas "vispa" till sig så in i helvete i hagen och inte när hon springer i träning.

Det är ju nästan komiskt, om det inte får såna förödande konsekvenser.

Blir det en gång till, då får hon återgå till lilla hagen där hon inte kan göra så mycket "rusningar".

Tråkigt men vad ska man göra?

Nu får vi se om det går till sig även denna gång.

Eventuellt kanske jag kan våga kör motion i morgon.

Men jag blir ju så LESS.

Det har ju strulat en hel del på sista tiden, men nu verkar vi vara på rätt väg igen.

Det höll på att "häxa" till sig för oss även denna gång, men till slut gick det enligt planerna.

Senast vi var ut och tränade tappade hon en baksko. Vi var ju en bit hemifrån och underlaget var minst sagt varierande, så innan vi var tillbaka hemma så halkade hon till och då slog hon sig naturligtvis på skenbenet och fick en rejäl svullnad.

Nu hade hon ju ett rejält stort knä efter senaste "bravaden" hon var ute på, så det var ju inte förvånade på något sätt att hon skulle ställa till något för sig igen.

Efter lite kylning och bandagering så hade dock det mesta av spåren av "skenbenssmällen" försvunnit i morse så jag lastade henne på transporten och for ner på banan.

Nu hade hon ju inte sett en travbana sedan 1 februari så hon var kanske lite väl sugen i värmningen och eftersom min hjärna går på sparlåga så hade jag bara tagit med tävlingshuvudlaget (som är halvstängt) eftersom vi skulle vara med i provlopp och det innebar ju att hon piggnade till lite extra bara av den saken också.

Det darrade lite i musklerna efter värmningen som var av det rejälare slaget. Det gäller att passa på när man väl har fint underlag att köra på.

Men hon kändes riktigt bra.

Nu gick hon ju med både broddar och var nyskodd bak och hon hade väl aningen för långa framhovar (dags att sko där också innan skorna ramlar bort) eftersom hon hade "touchat" i sig lite på vänster kota i värmningen.

När det var dags för provlopp så var hon också lite väl pigg men vi avstod första provstarten och promenerade omkring på bortre långsidan istället och det gick bättre än förväntat.

När det var dags för provstart två var vi med och det gick bra även den. Hon hetsade inte upp sig speciellt mycket som hon gjort tidigare mellan starterna.

När giltiga starten gick kom vi igenom bra från bakspår (spår 8) och hamnade som tredje häst.

Jag hade siktat in mig på rygg ledaren, men öppningen var i tuffaste laget mellan de två hästarna längst fram innan den utvändige tog upp och kröp ner bakom den som försvarade ledningen.

Vi fick nöja oss med tredje par invändigt.

Efter några hundra meter till så kom övriga fältet ikapp oss tre och vi satt där vi satt precis enligt planen, som var ett rygglopp utan någon drivning.

Jag hade ingen klocka med mig och i högtalarna missade dom också att säga något, men det kändes som en rätt snabb öppning och sedan liten temposänkning och därefter jämt tempo fram till upploppet. Sista varvet gick dock efter 19,5 på den i ledningen. Så kanske det gick 1,20 hela vägen eller något sånt.

Vi hängde på skapligt invändigt men tappade en knapp längd på de två framför över upploppet.

Hon kändes lite seg, men har ju inte gått något fort sedan starten i Östersund den 1:a februari så det var väl inte mycket att säga om det.

Hon borde bli bättre med några jobb.

Hon var dock förnuftig och återhämtade sig fort.

Hon hade 77 i puls efteråt.

Min jobbarkompis Büsse var med i samma lopp med Villagelescoursdeau som blev tvåa för Henke (såg bra ut) och jag pulsade även den samtidigt som "danskan" och han låg på 97 i puls.

20 slag över hennes puls så¨jag tror inte det är något fel på hennes ork i alla fall.

Det saknas nog bara lite "spring i bena".

Vi tränar på och kör provlopp igen om fjorton dagar.

Parkin har varit hos Henke i snart två veckor och där är man nöjda som det låter. Det är skötaren Hanna Svensson som kört honom hittills och tolkade jag henne rätt sist så käns han "kanon".

Har sagt åt Henrik att det inte är någon brådska med att starta, huvudsaken är att han är bra när det är dags.

Det viktigaste just nu är att det inte blir några fler veterinärräkningar på ett tag...

Igår kom ett brev från Bergsåkers Travhästägareförening.

Det var verksamhetsberättelse och så en medskickad lapp om att Parkin blivit utsedd till "Vinstrikaste medlemsägde äldre varmblod för 2011"

Priset skulle delas ut under årsmötet den 3 april.

Fantastiskt kul och fina utmärkelser är ju något som jag aldrig någonsin trott skulle bli aktuellt för en sån småhandlare som mig själv.

Men som sagt väldigt uppskattat och roligt är det.

"Junior" var i verkligt fint sällskap också tycker jag då övriga vinnare var osedvanligt meriterade:

Bland pristagare finns hästar som Kriteriefyran Fredrik Laday (treåringar) samt Breeders Crown-vinnaren (och Europaderbyts vinnare) Kadett C.D. (fyraåringar).

Tvååringarnas pris gick till Hugo Zonett, 15-faldiga miljonärskans Hilda Zonetts lillebror.

Bland kallbloden vann Alf Jonssons båda kanoner, Lome Felix (treåringarna) och Puma Jerva (fyraåringar) var sitt prsi samt äldre kallblod blev Qravatt.

Ska för en gångs skull bli spännande att gå på årsmötet.

Parkin är nu tillbaka hos Henke efter att ha varit här hemma sedan början av oktober. Han såg glad ut, åt att vara tillbaka när jag lämnade av honom där i lördags.

De hade kört honom i dag och allt verkade OK.

Vi får väl se när han är klar för start.

Som jag bedömde det var han väl rent "fysiskt" redo i början av månaden när han fick ett bakslag och fick genomgå en behandling av framknäna och sedan vila sig några veckor. Han behöver väl några veckor eller kanske en månad på sig att komma igång kan jag tänka mig.

Vi får väl se.

han är i alla fall på plats.

Proud Bee går ju för fullt i träningen igen här hemma och nästa vecka kan det bli provlopp. Något måste jag ju göra när det är brist på lopp för hennes del. Hon känns som vanligt, lite seg men stark.

Vi har i nuläget siktet inställt på slutet av april, då det enda någorlunda passande loppet på vettigt avstånd finns. Då åker vi antagligen till Bollnäs.

Jag vill helst starta auto och kortlopp med henne men det här är ett voltstartslopp över medeldistans så vi får se hur det blir. Propositionen är bra annars med högst 25 000 intjänat.

hade hon varit svenskfödd hade det funnits hur många lopp som helst.

Fölmärren Norma går i hagen och magen växer.

Jag hoppas det blir ett levande föl denna gång.

Det är dock inte förrän i början av juni det fölet ska födas, om det nu blir något, så det är gott om tid att vänta och fundera.

Har fått lite reaktioner på mitt förra inlägg och det är ju fler än jag som tycker lika som det verkar.

Jag har som sagt inga lösningar men resebidrag i vardagstravet samt "subventionerade" veterinärkostnader verkar flera vara inne på.

Ungefär som en insändare, eller varför inte som ett öppet brev.

Under en längre tid så har krisen inom sporten åberopats från olika håll och här kommer mina funderingar om vad som förändrats sedan jag började i mitten av 1980-talet.

Här börjar det:

Många tycker att det är för dyrt att hålla på med trav. Så är det naturligtvis.

Men förr så kostade det också ganska mycket pengar att hålla på, och för en "vanlig" knegare så var det mycket annat som skulle försakas för att kunna ha en häst.

Men var man bara tillräckligt intresserad så gick det ju ändå på något vis.

Man fick försaka mycket men för många var det värt det.

Intresset för egen del började på publikplats som 16-17 åring.

Går man på travet en vanlig travdag nu så är det väldigt lite människor under 55 år på publikplats.

Många av de som började med travhästar som amatörer kom från den sidan.

I alla fall de av oss som inte hade några släktingar som höll på med trav. Kanske inte lika många som dom som hittade till stallsidan, men ett försvarligt antal är det nog som kommit från publikplats.

Vi hade aldrig råd att ha häst i proffsträning ens på den tiden även om det var billigare än nu så ville vi hålla på var det bara att träna själva.

De som börjar med travet som aktiva idag kommer inte längre från det hållet överhuvudtaget.

Jag tror det beror på att de potentiella amatörtränarna som skulle kunna komma från ”spelsidan” , de kommer aldrig i kontakt med sporten på samma sätt genom exempelvis ATG-live.

Känslan och suget av att få hålla i tömmarna själv, när man ser 600 kilo muskler dra iväg i fullständig symmetri framför ögonen på en där man står intill start på en travbana, är obeskrivlig.

All sport är bäst live och skapar mycket ofta ett genuint intresse och nyfikehet som ibland får sådant fäste att man är fast för livet, oavsett de umbäranden det innebär.

De ungdomar som kommer in i travsporten idag är redan frälsta och man behöver bara titta på efternamnen för att förstå att det underlättar MYCKET att ha samma efternamn som de som redan är etablerade.

Idag är det nästan omöjligt att lyckas inom travet utan mycket pengar och rätt kontakter.

Med såna utsikter är det bara de mest hängivna och de mest talangfulla, som OM de dessutom har en hel del tålamod som kan lyckas.

Utarmningen av ägare och amatörer har pågått en väldigt lång tid.

Och den kommer att fortsätta.

Många menar att avgifterna är en stor del av varför allt fler lägger av men det tror jag inte är hela sanningen.

När jag började med travet och köpte min första häst 1986 (en riktig lus som kostade 5000) var jag 19 år och hade ett fast jobb där jag tjänade ca 5000 spänn i månaden efter skatt.

Jag betalade en tusenlapp i månaden för hö och boxplats.

Kraftfoder fick jag köpa själv och seldon och grejer fick jag köpa ihop efterhand lite här och där.

När jag började hade jag en gammal sele (köpt för en femhundring), en gammal Hudik-sulky som jag köpte billigt utan hjul (500 till) och som jag målade upp och en hemmagjord rockard som min styvfar byggde åt mig.

Jag började med två tomma händer på riktigt alltså.

Det tog 4 år innan jag fick in min första prisplacering och det var inte många såna inledningsvis.

Jag födde upp min första häst egna 1989 och lämnade honom en månad i träning för inkörning året efter.

Det kostade då 5000 kronor. Men då fick man ett bidrag på 750 kronor från STC för att man hade en unghäst i träning.

Det tog fram till 1994 år innan jag hade en häst som kunde vinna ett lopp (ett P21-lopp, 4 000 i första pris, så det hjälpte ju inte mycket, men det är ändå en tusenlapp mer i första pris än vad man får om man vinner ett likadant lopp idag på Östersund, inte fullt 20 år senare).

Att inte alla banor idag har anständiga prissummor i alla lopp är också ett fattigdomsbevis och varningstecken om något för travets fortlevnad.

Licensavgiften var inte så speciellt mycket billigare än idag (hälften mot nu kanske), däremot var det ingen moms på veterinärvård eller medicin för den delen när jag började med travet.

Den här månaden har jag haft veterinärräkningar som överstiger 15000 kronor bara för behandlingar, undersökningar och återbesök.

Idag har jag en egen gård, så jag har ingen egentlig hyra för boxplatser, men när jag flyttade hit 1989 kunde jag köpa bra hö för ca 1 krona kilot.

I höstas betalade jag 4 kronor kilot för toppklassigt hö, men som tröst fick jag det hemkört…

En prisökning på fyra gånger på 20 år är ju kanske lite magstarkt om inte intäktsmöjligheterna hänger med.

På Bergsåker får jag betala en anläggningsavgift om jag vill använda banorna för snabbjobb och liknade. Den är på ca 2500 kronor tror jag.

Banan har de senaste åren efter omläggningen stängts upprepande gånger för att iordningställas för tävling, dessutom har öppettiderna varit strängt reglerade så jag vet inte om priset möjligen är för högt i förhållande till vad man får för avgiften.

Under fjolåret betäcktes två av mina ston.

Semineringsavgifter, veterinäravgifter och transportspermakostnader, bokningsavgifter och uppstallning och fan vet allt.

Summan översteg lätt 10 000 kronor för den ena av dem (den andra hälften kanske) innan jag ens vet om jag får något föl, trots att hingstarna jag betäckte med är förhållandevis billiga så är det mycket extraavgifter.

Jag har under alla år tyckt om det här så mycket att jag aldrig tidigare ens funderat på att sluta.

Nu har jag faktiskt i börjat tänka i de banorna trots att det aldrig gått bättre.

Varför har jag svårt att sätta fingret på, men det känns som om det är alltför många som vill åt de stackars pengar man får in.

Det blir liksom inget kvar.

Jag har fortfarande ett vanligt jobb som skiftoperatör på en pappersindustri där jag får ut ca 20-22 000 i månaden.

Pengar som borde räcka till att hålla någon hyfsad häst och ha lite roligt med, trots att jag har familj och barn som också har och har haft sina intressen.

Men efter att jag äntligen fått fram en riktig kanon, i alla fall med mina ögon mätt (han sprang in 550 000 kronor ifjol) så har jag konstigt nog börjat ledsna.

Det ramlar in räkningar i en aldrig sinande ström och hur jag haft råd att hålla på med den här sporten tidigare, när hästarna inte sprang in just några pengar är för mig omöjligt att förstå.

Nu har ju JAG klarat mig bra ändå, men jag är ju bara en mycket liten del av travsporten.

Det är en helt annan travvärld numera.

Och så här upplever jag att det ser ut i den här världen idag.

På ”vinnarsidan” av travet av idag finns veterinärerna som sitter i guldsits.

Hastigheten i dagens travlopp gör att hästarna inte längre klarar sig utan veterinärvård av toppklass.
De måste kollas upp och vara fräscha.

I alla fall om man ska hänga med.

Och det har ju "veterinärvårdgivarna" inte varit sena på att "uttnyttja" ekonomiskt.

Hästägarna eg. hästarna borde stöttas ekonomiskt av ATG/ST på ett bättre sätt för veterinärvården det är ju helt klart.

Om man krasst sagt ska leverera djur till "Världens bästa sport" för tävlingar där spel är huvudsaken så borde arrangören även ta ansvar för och även se till att de har råd att vara så friska som de bara kan när de exploateras. Nu lägger man istället det ansvaret strikt på ägaren.

En annan vinnare i "gamet"är "travtränaren av toppklass" som tar bra betalt för att bestämma allt över din häst och förhoppningsvis ger det resultat så att du kanske får igen dina pengar.

Gårdar och banor och såna kostnader man har det skriver man av precis som alla andra företagare och tränarna brukar sällan svälta ihjäl eller åka i en gammal sliten 740 till jobbet.

Nu jobbar dom ju ganska hårt också, det är inte det. Men de lider inte av krisen på samma sätt som alla andra inom sporten.

Och som lök på laxen finns väl fortfarande en del tränarbidrag som delas ut (detta är jag dock inte säker på, men förr fick proffsen extrapengar om deras träning placerade sig bland de 5 i alla travlopp, vill minnas att Stig H Johansson någon gång på 90-talet fick in över 100 000 bara i såna bidrag)

Travtränaren förlorar alltså sällan några pengar på travet, om han/hon inte äger en massa dåliga hästar själv förstås, men dom brukar dom sälja iväg ganska snabbt...

Och ibland så kanske du som ägare till en häst i proffsträning går med vinst.

Inte ofta men det kan hända.

Och det är ju det som är "moroten"

De allra flesta ägarna har ju insett att den här ekvationen med att "äga häst" inte går ihop i längden.

Men många anser att det ger ett sådant ”mervärde” att stå i en vinnarcirkel emellanåt, att det uppväger alla omkostnader.

Och många av ägarna har redan en tämligen tjock plånbok där pengarna samlats in på annat håll och som man nu kan ”gödsla” med på sitt intresse till travsportens gagn.

Oavsett vad man tycker om dessa hästägare så skulle travet vara stendött inom några år utan deras satsningar.

Det är ju också ur den här typen av ägare som man hittar de allra flesta av dem som vill ha "premiechansen" och liknande påfund.

De som vill ha hela kakan annars kan det vara.

Att dela så att fler får känna smaken är inte deras likör.
De har ofta inte förstått att en pyramid med bred bas står starkt medan ett smalt högt torn lätt kan rasa samman vid lite oväder även om de når lika högt upp i luften.

Men nog om dessa för en stund nu.

En annan vinnare är catchdrivern som lite förenklat, kommer till tävlingarna och sätter sig upp och kör din häst, skickar en räkning och sedan så är det bra med det.

Är man en dålig hyrkusk så tjänar man sämre.

Men mer än ofta så överstiger den”uppsittningsavgift” kusken tar ut, ändå summan av vad som är kvar för amatörtränaren när denne väl hemma i stallet igen summerar dagen efter en matlapp i vardagstravet.

Nu över till "förlorarna"

Den normale/vanlige hästägaren (med häst i proffsträning, kanske ska tilläggas) är den stora förloraren i travsporten och så har det alltid varit, så det är nog inget nytt.

Oftast har man inte råd att köpa en tillräckligt bra häst.

Och det behövs ett par hundra tusen in per säsong för att få det att gå ihop.

Det är inte många hästar som klarar av det under hela sin karriär.

Jag tror någon gammal undersökning från 80-talet påstod att endast ett par procent av travhästarna gick med vinst, och det var ändå under den tiden det var relativt gynnsamt att äga häst.

Siffrorna är troligtvis inte bättre idag.

För att fortsätta satsa år efter år som hästägare under dessa förhållanden måste man vara genuint intresserad, ekonomiskt oberoende eller bara tokig.

Amatören/ägaren är den näst största förloraren.

De får sitt mervärde av att hålla på med det som de tycker om.

Men om man offrar en hel dag på att transportera sin häst säg 20 mil hemifrån för att starta i ett vardagstravlopp med, säg 15 000 kronor i första pris.

När man efter 4-5 timmars slit står där med kanske 2 000 i sista matlappen så känner det på.

Man har utgifter för bensin, boxhyra, startavgift och man kanske måste äta något också. Sedan ska man betala 10 procent på ”vinsten” för en kusk, som även tar 200 i uppsittning.

Det GÅR inte ihop såna kvällar.

Och de FÅ kvällar när man står där med de 15 000 kronorna i första pris så inser man vad lite den summan egentligen räcker till.

Om man roar sig med att titta igenom ett travprogram från valfritt vardagstrav och räknar på hur många lopp hästarna som startar en vanlig ”travdag” egentligen vunnit i sitt liv, i förhållande till hur många starter de gjort, så inser man att det är omöjligt att få det hela att gå ihop.

Man kanske driver det hela i en liten rörelse, för att försöka få igen något OM man någon gång får fram den där stora stjärnan och då får man ofta ligga ute med momsen tills efter nästa års deklaration.

Och vill man att deklarationen ska gå igenom måste man troligen anlita en redovisningsbyrå, som också kan ta hutlöst betalt, men annars kanske inte deklarationen går igenom.

I alla fall inte om du gud förbjude, TJÄNAT lite pengar på din verksamhet.

Det enda som håller en ”vanlig” amatör på banan för tillfället det är kärleken till hästen och kanske tävlingssuget.

Men blir det för besvärligt och dyrt att fortsätta tävla då slutar nog allt fler med detta inom en snar framtid.

Att allt fler amatörer slutar köra är också en fara för allmänintresset men inte konstigt när man hela tiden bedöms olika av måldomare och andra funktionärer.

Man behöver bara sätta sig en kväll och titta på lite upplopp på lopparkivet och jämföra med resultatlistornas bötfällningar för att börja fundera om allt verkligen står rätt till i domartornen.

Nyrekryteringen inom amatörgenren av travsporten är att liknas vid en död gren som ännu inte ramlat av trädet.

Tyvärr ser inte jag någon räddning.

Jag hoppas dock att någon annan gör det.

Uppfödarna är också en grupp som har det svårt.

Precis som de små och inte så framgångsrika proffstränarna. Men deras välmående beror helt och hållet på hur hela travsporten mår.

Finns det ingen framtidstro så köper man inte på sig några hästar.

Då spelar det liksom ingen roll.

Vilken som tränar dom elelr vilken stam de har eller om de är billiga.

Själv fortsätter jag troligtvis i många år än.

Men det är inte längre lika roligt.

Jag började med det här en gång i tiden för att jag älskade hästar och känslan av att köra fort och tävla.

Jag har aldrig varit speciellt framgångsrik, men jag har alltid funnit mycket nöje inom travsporten och jag haft väldigt roligt många gånger.

Jag hoppas kunna ha det så ett tag till men är inte alls lika säker.

Med vänlig hälsning och lycka till alla ni som kämpar därute

Björn Persson, Matfors

Hältan vill inte ge med sig riktigt.

Han är haltfri när han travar i gången, men vid böjprovet hamnar man på en engradig hälta.

Idag tog dom röntgenbilder bara för att vara på den säkra sidan, men där i var det så fint, så fint.

Nu har han fått kortison och Irap (första gången) och bara Irap senast. Den här gången fick han tuppkam (samt metacam i munnen fem dagar framåt).

Nu har han snart provat allt som finns i medicinväg.

Veterinären var dock säker på att allt skulle bli bara bra så småningom.

Hältan kunde ju också bero på stelhet och att han behöver komma igång och köras lite också för att hältan ska släppa helt, nu när han stått över helt i fjorton dagar.

Ordenationen den här gången är att jag skulle börja köra lite skrittmotion i tio dagar och sedan börja jogga honom igen. Och göra nytt böjprov om 2-3 veckor.

Och tiden går.

Proud Bee fick följa med även hon och visa upp sitt knä. De trodde där nere på kliniken att hon slagit sig själv i hagen och att Norma i själva verket är oskyldig till svullnaden.

Det var bara en rejäl blodutgjutning, men hon röntgades även hon för att säkerställa att allt var OK (pengarna fortsätter alltså att spruta ut ur min plånbok med oförminskad hastighet).

Henne var det bara att börja köra som vanligt, men jag skulle skydda knät.

Nu har jag ju knäkappor och senskydd på henne när jag tränar, men i hagen kan jag ju inte gärna ha det på henne, så vi får väl se hur det går.

Jag kunde smörja med något antiinflammatoriskt, sa dom.

Blir jag bara lite piggare (har fått en släng av någon influensa och mår rätt taskigt just nu) så selar jag väl på henne i morgon.

Parkin har ju utomhusförbud en dag till men på fredag är det väl hans tur att få på sig en sele igen.

Nu är det ju ingen brådska att få igång "Danskan" eftersom de enda passande lopp hon hade fram till maj, var det i fredags och så möjligen ett på onsdag nästa vecka.

Men det är ju lite väl tidigt efter två veckors vila.

Det är för jävla dåligt med passande propositioner.

Och det här "Svensk Grundserie" är ju ett jävla skit eftersom hon är danska (man betalar en jävla massa pengar i import o s v men får ändå inte starta i de loppen trots att hon är importerad hit).

Det var väl detsamma egentligen.

Men kontentan är ju den att alla andra lopp i den här klassen verkar ju nu ha försvunnit.

Och då är ju frågan, vart ska jag då starta?

Nej, det blir allt mer klart att travet är inte längre till för "amatörer och småhandlare" som en själv.

Ta bara exempelvis när Danska travförbundet skickar på mig en räkning via deras TDS-system för resan på hästen som Magnus Ladegaard lämnat in.

När jag meddelar danskarna att jag inte beställt någon resa och bifogar kontraktet, så svarar dom med helt enkelt att betalar jag inte så får hästen startförbud.

Detta trots att jag har ett köpekontrakt där det står att resan till Stockholm ingick i priset.

Jag vände mig till Svensk Tarvsport och frågade om dom kunde hjälpa mig. Men icke. Det kunde dom inte eftersom våra intresseorganisationer har inte förhandlat till sig om den tjänsten som TDS och liknande som tränarna gjort, typ.

Det innebär egentligen att man inom travsporten är helt chanslös som ägare och man har inget att sätta emot om exempelvis en proffstränare vill ha betalt för något som man är oense om.

Att bestrida en faktura och tro att man ska få rätt är ju i och med detta helt uteslutet.

Det finns bara ett sida som Svensk Travsport ställer sig på.

Och det tycker jag är förjävligt helt enkelt.

Men det är väl bara att kämpa på.

Men nog om detta nu.

Här är det ungefär lika "menlös" tillvaro som det varit sista veckorna.

Ingen hästkörning.

Båda hästarna ser annars rätt så fina ut för dagen synd att dom inte är fräscha bara.

PARKIN ser oerhört fin ut efter vinterns träning.

Proud Bees knä ser marginalt bättre ut. Svullnaden är företrädesvis störst på insidan av knät just nu och det rinner ner lite i benet.

Men annars ser hon inte riktigt ut som den häst som kom hit mager och ynklig i oktober.

PROUD BEE har tagit till sig av både träning och mat synd på knät bara.

Hon har ingen temperatur att snacka om, den ligger runt 38º, men prognosen på skadan är det för tidigt att prata om men hon kan springa i hagen i alla fall utan nämnvärd hälta.

Avvaktar en vecka till.

Ser det inte bättre ut så skulle jag få ta med henne ner på kliniken nästa onsdag då Parkin ska på ännu ett återbesök.

Dagens koll innebar att han fick behandlas om i båda framknäna.

Hältan var nästan borta och inga spår av de små gallorna som kändes senast fanns kvar.

Men då det bara var "nästan" bra, så fick han en dos till med Irap.

Det innebär att det tar några dagar till innan han ska vidare till Henke.

Det HÄR ser INTE bra ut tänkte jag imorse, då jag tog ut Proud Bee på stallgången för att köra det näst sista finslipande träningspasset innan den tilltänkta starten nästa torsdag.

Redan nu kan jag säga att det inte är aktuellr med någon start längre.

Jag hoppas bara att hon kan starta NÅGON gång mer, för hennes vänstra framknä ser inte så roligt ut.

Troligast hade Norma klappat till henne mitt på framknät under gårdagen, och det var ju tur att inte benet gick av som det gjorde på fina Charlotte Stone som fick benet avsparkat i början av veckan och man tvingades avliva henne.

PROUD BEE har fått en spark på ett framknä.

"Danskan" kunde hur som helst gå och stå på benet och det är inte svullet någon annanstans än just i och runt knät.

Eventuellt kanske jag skulle ha farit in och röntgat knät, men det blir hon ju inte bättre av. Hon får då snarare endast en diagnos, så jag avvaktar väl någon dag och ser vad som händer.

Hon är ju pigg och går ju ordentligt på benet, men hade problem att komma ner och rulla, men i bästa fall är hon bara "hämmad" av svullnaden.

Jag kollar tempen och så länge hon inte får feber eller sväller mer så kan det ju kanske gå till sig inom några veckor om jag har tur.

Annars vete fan. Det finns ju en hel del smått och gott som kan lossna under en knäskål.

Jag kunde dock ta upp benet och böja det lite också utan några protester och jag hittade heller inga sår eller märken och det är ju tur att Norma går barfota en sån här gång.

Dessutom var jag ju på ATG-kliniken igår med Parkin (och fick en saftig räkning därifrån redan med posten idag) så jag ser inte riktigt fram emot ännu mer veterinärräkningar, i alla fall inte om jag slipper.

Tråkigt som fan är det i alla fall nu när hon kändes riktigt bra i träningen.

Men så är det i den här branschen.

Parkin var hur som helst ohalt innan böjprov, men visade efter böjning upp en grads hälta i båda framknäna (skalan är "0" för de som inte är halta alls och "5" för dom som inte kan stå på benet, typ) och behandlades för detta.

Han ska nu vila sig i hagen en vecka tills det blir återbesök nästa onsdag.

Är allt frid och fröjd då så lämnar han veckan därpå Storjorden för ett förhoppningsvis framgångsrikt halvår hos Henrik Svensson.

Vi har sagt att han ska hem igen efter augusti om allt går som det ska. Går det inte så bra så kommer han väl hem tidigare och då av så kallade "ekonomiska skäl".

Att ha hästar som inte springer riktigt bra i proffsträning det går bara inte på en vanlig arbetarlön. Han måste kunna föda sig själv om det ska funka, och helst lite till också.

Det börjar så mått "sina i kassakistan" efter att "många bäckar små" fått sin tilldelning.

Men så är det.

Pengarna ska tydligen vara i ständig rullning...

Det är ingen tröst att en del har det värre.

ALLA borde ha det bra.

Han dog redan 1988 alltså för 24 år sedan och jag har saknat honom ända sedan dess.

Men det är livets gång.

Idag var jag med blommor på hans grav vid Attmars kyrka och trots att det gått så lång tid blir jag fortfarande tårfylld varje gång jag är där.

Farfar och jag spelade trav tillsammans ända fram till hans död från det att jag var 15-16 år och vi gjorde ett litet system varje vecka.

Det var han som fick mig intresserad av trav.

Han hade aldrig hästar själv, han jobbade i skogen med häst när han var yngre men aldrig med travhästar.

När jag köpte min första häst fick jag halva summan av honom (han delade ut lika mycket till alla barnbarnen) men han var en travspelare i liten skala och lärde mig grunderna i hur man skulle fylla i en kupong.

Han berättade alltid fantastiska historier ibland om trav och hästar.

Han hade diabetes sedan 25-års åldern och blev blind till följd av den sjukdomen när jag bara var en liten parvel.

Farfar var en fantastisk berättare med en stor dos humor och jag önskar att han fått vara med lite längre än de 21 år av mitt liv som han fanns närvarande.

Han hade fortfarande mycket att berätta om.

Vi pratade i telefon varje vecka, ibland flera gånger iveckan och jag var ofta hos farmor och farfar under min uppväxt.

Morsan och farsan bodde inte tillsammans från det att jag var ungefär tre år och farmor och farfar var alltid mån om att inte tappa kontakten med mig.

Farmor såg ofta till att jag kunde åka med henne på bussen från stan och till Norrhassel så att jag kunde stanna någon dag hos dem när det passade, och ibalnd när dom varit med farfar på sjukhuset fick jag åka i Taxin med dom hem. På somrarna var jag alltid hos dem någon vecka...

Jag saknar den tiden ibland men det är tur att man har bra minne.

Det är fina minnen.

Om det är något jag önskar någon så är det att ha en sådan farfar som jag hade. Rolig, rättvis, allmänbildad och fortfarande nyfiken på det mesta vid tiden för sin bortgång.

Farfar var den man kunde vända sig till med alla funderingar.

Han ligger begravd i Attmars tillsammans med farmor Vilma, som gick bort för bara några år sedan. Hon hängde med tills att hon var 93 år och hon gick inte av för hackor hon heller.

Men det är en annan historia.

Farfar och farmors grav.

Över till travet då.

Parkin ska till veterinären i morgon för en uppcheckning innan han ska till Henke i början av mars. Henke tyckte det var lika bra så för han vilel komma igång och starta redan i april så det blir väl så då.

Danskan ska anmälas på fredag. Loppet går sedan den 1 mars på Bergsåker. Hoppas på vettigt läge. Nu är det voltstart och jag tror inte det är lika bra för henne som auto, men det finns så lite lopp så vi testar väl.

Båda hästarna känns i alla fall fina i träningen.

Hästarna tränas på som vanligt.

Både "Danskan" och Parkin går någon form av intervallträning.

Ibland när äldsta dottern Amanda har tid att komma hem och hjälpköra så går dom dessa intervaller tillsammans.

Det ger ytterliggare kvalitet på träningen om man kan köra dem ihop.

Det märks dock skillnad på konditionen och kapaciteten mellan dessa två.

Och det är intressant att se att det skiljer så mycket mellan två hästar som tränar lika.

Och som samtidigt låter så olika när dom tränar.

Parkin låter som ett ånglok. Han pustar och frustar och låter som om han ska dö när han ångar på uppför backarna medan Danskan knappt ger ifrån sig en fnysning.

Man skulle ju kunna förledas att tro att hennes ork och återhämtning är bättre än hans om går efter dessa fakta.

Men så är det inte.

Har varit utan pulsmätare i några år nu, men skaffade en enklare "bygel" häromdagen för att kunna checka av återhämtningen i alla fall.

Det är ju svårt ändå att dra några slutsatser av det hela, men som igår när vi körde exakt samma träning på båda två och körde samtidigt in i stallet.

När vi därefter tog pulsen samtidigt efter träningen så ligger Parkin 15-16 slag under Danskan. Han på ca 55-58 och hon på runt 80-82.

Hans återhämtning är enorm och kanske det är det som är hemligheten bakom att han kan springa så fantastiskt fort och länge.

Enda skillnaden denna gång var att Proud Bee gick med en Grafström-rochard (inte så tung) och "junior" gick med en lättare vagn, en speedcart.

I vanliga fall när jag tränar ensam så använder jag nästan alltid bara rocharden på båda hästarna.

Efter senaste passet (innan detta) då jag körde dem en och en, så låg pulsen på ännu större skillnad: Cirka 30 slag högre på Danskans puls än på Parkins.

Men då "junior" är ute ensam så är han ju "segare" på vägen hem när vi kört färdigt än vad "Danskan" är, så återhämtningen börjar ju tidigare på honom än vad den gör på henne.

Nu gjorde dom ju allting lika, ändå denna skillnad.

Det är fascinerande att se.

Och även om pulsmätning inte är enda lösningen på hur man ska träna hästar på bästa sätt, så är det lite skoj att hålla koll på detta enkla vis.

Och även om en "riktig" pulsmätare som håller koll medan man kör är ett fenomenalt hjälpmedel så är det inte aktuellt för mig.

Jag säger som Akseli Lahtinen sa apropå träning med pulsmätning. Något i stil med "Jag slutade med det för jag vågade knappt träna hästarna som vanligt då pulsen steg så högt på dem och istället så orkade inte hästarna i loppen"

Det är väl risk för något liknande om jag skulle börja kolla pulsen under belastning.

Att jag inte skulle "våga" träna som jag gör.

Nej, full fart och rejält med återhämtning är min melodi.

Det funkar i alla fall hyfsat även om inte framgångarna är så stora, så brukar jag åtminstone förbättra de hästar jag får i min vård.

Det är ju alltid något.

Annars är det väl oftast som man brukar säga: "Det går ju inte att göra en sko av en klack"

Nästa start är planerad till 1 mars för danskan, om hon kan springa på sin nya skoning.

Hennes hovar var i så dåligt skick nu att jag var tvingad att be min gamla hovslagare Janne Falk komma och hjälpa mig att försöka få fason på dem.

igår kväll dök han upp och med sin "hovverkningsapparat" fick han hovarna att se lite bättre ut än vad jag skulle ha lyckats med med en klinga.

Tyvärr så var vi, som jag antog redan i förväg tvingade att verka ner dem rejält för att överhuvudtaget få någonstans att sömma. Och hennes framhovar är nu aningen för korta för att vara optimala, men det är ju några veckor kvar till start så vi får väl se hur det går.

Vi kör på!

Där stod "Danskan" och "Junior" som står i den främre delen av stallet, helt oberörda och tittade på mig.

Genom gallret i Parkins box såg jag att att Norma (som står i det andra "nya" delen av stallet) stod upptryckt mot en vägg, medan vatten formligen sköljde över hela hennes box, och hela den boxen som Prevenue stod i tidigare var "vattenfylld".

Det var åtminstone 5 centimeter högt "vattenstånd" där inne i alla fall.

Det var en ventil i en vattenkopp i Prevenues gamla box som spruckit och flugit iväg, så nu kom en tumstjock stråle vatten sprutandes ut den som en fontän och ut över hela den delen av stallet.

Tidigare på morgonen när jag var och gav dem mat var allt som vanligt så det var ju tur att det inte varit längre ändå.

Det var bara att skynda sig att slå av den närmaste ventilen och börja sanera.

Där var den förmiddagen räddad.

Ingenting verkar ha tagit skada men det är ju svårt att torka upp något under vintern i ett "kall" stall.

Vi kämpar på.

Danskan verkar ha tagit loppet bra och vi siktar nu närmast på ett lopp i början av mars.

Det var även ett passande lopp för "danskan" dvs Proud Bee att göra debut i min regi.

De som följt bloggen, vet ju att jag varit en i det närmaste förtvivlad över hur hon uppträdde när hon kom hit i mitten av oktober och hur jag kämpat med henne för att få henne i någorlunda stridbart skick.

Nu var jag ju ändå osäker på hur det skulle gå, även om jag sett stadiga förbättringar på henne under den senaste tiden.

Att hon slutade tvåa på 18 blankt (två tiondelar från hennes danska rekord) från ledningen och fick stryk med bara en längd är ett resultat som jag både är stolt och glad över.

Proud Bee blev tvåa i debuten på Östersund. Foto: Skärmdump ATG-live.

Och även om det var ett mediokert gäng hon mötte, förutom då vinnaren som man verkar ha trott en del på och som hoppade bort sig i senaste starten på "huvudstadsbanan".

För övrigt så såg jag den när den spurtade bra som trea på Bergsåker, och förstod redan då att det var en bra häst. Man far inte till Solvalla ända från Indal om man inte tror på chans, och trots tredjespår nästan hela vägen, vann den lätt nu.

Jag tror inte jag kunnat slå vinnaren även om jag fått dämpa tempot. Nu kom ju den andra Great Challenger-avkomman upp i dödens redan efter 3-400 meter och jag hade inget annat val än att svara.

Hon höll som sagt berömvärt och det gick faktiskt rätt bra i kurvorna också med den här balansen.

Jag kan inte annat än vara riktigt nöjd med "danskans" insats.

Jag var dock livrädd mest hela tiden för att hon skulle göra någon "rivstart" innan loppet så att bakskorna skulle flyga av.

Bakhovarna är inte speciellt stora och av speciellt bra kvalitet och då hon trampade av sig en sko för någon vecka sedan och rev av stora delar av hoväggen på höger bakhov så satt den skon endast med två söm på utsidan.

Det är ju aldrig riktigt bra, men vad ska man göra om man inte vill verka ner hela hoven alldeles innan start?

Det är ju bara att chansa och det gick ju vägen den här gången.

Nu suger vi på den här karamellen ett tag.

Har varit dåligt med saker att skriva om, och det är det väl fortfarande egentligen.

Tyckte det såg ut som ett bra lopp för Danskan redan i propositionen, men nu blev det ju billigt i överkant. Bara sju hästar. Men med låg prissumma så kan det ju bli så.

Det är ju tur det för oss i alla fall, då kanske vi kan få med oss i alla fall en peng, även om det mest är en test.

Jag vet ju inte hur hon fixar att åka hästfinka i 20 mil innan start exempelvis. Dessutom så är ju hennes "kurvteknik" av den typen, att den ger en en hel del att önska...

Hon känns annars skaplig i träningen men behöver fylla ut och växa i kroppen ännu mer. Hon är väldigt flegmatisk och slapp emellanåt. Och hon ligger definitivt inte på något i rätvarv (mer än när man ska vända upp för start)

Annars så tror man tydligen på oss i Östersunds travprogram, även om man där tror att hon varit i Norge och på Bjerke och vunnit.

Inte så pålästa direkt.

Men det är ju som det är, även om man kanske kan undra över varför en dansk häst i den här låga klassen skulle varit i Norge och startat.

Klipp ur Östersundstravets program inför onsdagen.

Det var för övrigt på Billund i Danmark som hon vann senaste gången. Hon har även vunnit i Århus men då var det bakvarvskörning.

Ska bli spännande oavsett.

Dessutom finns det ju inte så många Great Challenger-avkommor i sverige och framförallt inte här uppe i norr, så lite roligt är det att den som är tippad etta också är efter den hingsten.

Igår flyttade även Prevenue till ett ridhäststall.

Jag såg bilder på Anette Nybergs blogg att där får hon det bra.

Tanken är nu att hon ska vara där i deras vård först och främst tills sommaren 2013 då hon ska betäckas.

Troligats med min SwedeWolves-kompis Freddes häst Rusty Dust - om jag kan få ett bra pris vill säga

Nä, nu ska jag gå ut och köra Parkin som känns bra och löpsugen, men som troligast varit lite förkyld. Han hostade till lite för någon vecka sedan när vi var på väg hem efter att vi varit ute och tränat, och började då blöda lite näsblod.

Jag blev lite orolig men är nu uppkollad och allt såg bra ut. fanns inget spår av någonting i halsen och hjärtat var av det slaget att det imponerade på veterinären som sa: "Helvete vilken pump han har den här" eller något i den stilen, när han lyssnade på hans hjärtslag.

Troligast var det så att något mindre blodkärl brast när han hostade till. Han slutade ju blöda direkt när vi kom hem så jag får väl tro att det var så.

Men det är ju så att med såna här "guldklimpar" är man ju konstant orolig över minsta lilla, så jag fortsätter hålla kollen och kör nu med andan i halsen ett tag.

Det händer inte speciellt mycket.

Har kört provlopp med "danskan". Det gick sådär.

Var tvåa i mål bakom en som sprungit i 70 000 (och slog en del andra som sprugnit in betydligt mer pengar än så) efter att ha gått i rygg på ledaren (som var först i mål) hela vägen.

Kändes lite seg och trög och hon fick stryk med en eller en och en halv längd eller så men höll de andra bakom sig.

I provlopp är det dock svårt att veta hur de andra hästarna körs.

Hon kändes dock inte speciellt trött i andningen och det märktes inget heller på henne efteråt.

MEN hon är ju så trög...

Hon var fortfarande besvärad i kurvorna, men det gick ju ändå att köra.

Testade en "Murphy-bländare" i värmningen men det funkade inte riktigt, så det blev samma halvstängda som senast. Hade dock en boots på vänster fram nu och en sula på höger bak.

Vet inte om det gjorde så mycket nytta, men hon tog sig ju genom kurvorna i alla fall utan att bryta allt för mycket.

Nu var väl banan inte den bästa och rätt så tungsprungen och tiderna var inte imponerande på något vis.

Dotterna Amanda klockade oss till 23,6 första 1000 metrarna och 22,4 sista. Själv såg jag ingen klocka på grund av skiten i ögonen.

Hon kunde volta från 8:e utan problem, men var lite väl "tung i munnen" mellan starterna (det var två provstarter sedan lopp efter den tredje).

Vi stasar väl på Östersund den 1 februari. Autostart och 1640 meter. Blygsamma 5 000 i första pris, så matlapparna är ju därefter.

Men det är väl kanske i såna lopp vi ska hålla till.

Veterinären Gunnar Rangul var här igår med sitt endoskop och kollade upp Parkins hals. Jag blev lite oroad efter senaste träningspasset, men det var OK med både lungor och hjärta så det är bara att köra på.

Det var ju skönt.

Gunnar fick även ta ett blodprov på Prevenue som jag får besked om efter helgen.

Antar att hon inte är dräktig men det är ju bättre att vara säker innan hon flyttar.

Flytten den sker nästa lördag fick jag besked om i dag. Skönt att det blir av även om det tagit lite lång tid sedan jag bestämde mig, men nu hamnar hon i alla fall på ett ställe där hon blir lite omskött och slipper travet.

När hon flyttar ska jag prova att släppa ner "Danskan" till Norma.

Det kan ju bli intressant att se hur det går. Blir ju lite mer yta för "Danskan" att röra sig på än i den lilla hage hon haft fram tills nu.

Lämnade in hästtransporten för reparation härom dagen.

Lite smågrejer tyckte jag.

Hämtade den idag.

Det gick på 7 000 spänn!

Det kostar att hänga med i svängarna.

Hej och hå.

Plånboken har stått på vid gavel som en "gäddkäft" hela hösten och vintern.

Jag undrar när det ska börja gå åt andra hållet igen.

OM det nu gör det.

Det är ju tur att jag fortfarande har lite kvar att ta av.

Hej svejs!

Det har blivit en tämligen trög inledning på året.

Ingen av starthästarna har varit i ordning för start men det är enligt planen.

Det är fortfarande tyngre träning som gäller.

Finns inte så mycket att skriva om heller egentligen. Möjligen närmar sig "Danskan" start nu.

Ska köra provlopp till veckan är det tänkt för att checka av statusen.

Funkar det så är det möjligt att jag testar ett lopp i februari.

Hon springer lite med handbromsen i som det känns, men kan helt klart "flytta på sig" skapligt snabbt när hon vill. Jag misstänker att det mest handlar om att sätta lite mer "massa" i hennes stora kropp så att hon orkar med sig. Det känns som om hon behöver betydligt mer av den varan än hon fått på sig hittills.

Jag kan tänka mig att det är det som kan göra susen även om det inte är så lätt att lyckas med detta i brådrasket.

Men det går åt rätt håll.

En annan överraskande syn var hur Prevenue såg ut under täcket när jag tog av henne det härom veckan. Hon har breddat ut lite över bakre delen av bålen som om hon skulle vara dräktig trots allt.

Nu har jag kollat lite då och då sedan dess och jag blir mer och mer brydd över detta. Hon är fortfarande väldigt mager i övrigt, trots att hon äter bildligt talat som den häst hon är.

Vi får väl se vad som händer.

Det är möjligt att jag kanske måste ta ett blodprov på henne för att vara säker på att hon verkligen är "tom" för jag känner mig som sagt lite tveksam nu när jag kollat henne lite mer noga.

Trots "Kjelle Vesslas" dräktighetsundersökning visade på att hon inte vara dräktig.

Skulle vara överraskande för de nya ägarna om det helt plötsligt ramlade ut en fölunge framöver sommaren.

Vi får väl låta det bero så länge så får vi se hur jag gör.

Både Parkin och "Danskan" tränar i "mördarbacken" uppe i Kvällsjön just nu.

Det är lite "mickligt" att ta sig dit eftersom vi ska över en nyplöjd lägde innan vi kommer upp på skogsvägarna som tar oss dit.

Det går lite upp och ner, men hästarna har lärt sig hur det ska gå, det är bara jag som blir sjösjuk innan vi är över. Tur att det bara är 50-60 meter innan det går att "köra" på riktigt.

Det suger musten ur dem lite att springa intervaller nästan rakt upp i 500 meter, men det ger bra styrka. Det verkar som om dom gillar det också.

I alla fall "Junior", som otroligt nog är mer intresserad av att träna än "Danskan" och det verkar som om han börjat mogna på sig om man jämför med tidigare år.

Nu tar han verkligen i när det ska tränas. Det har han inte alltid gjort.

Damen från Danmark har dock inte dragit en pust ännu trots "våldsträningen", men hon blir i alla fall svettig. Hon har ju tränats kontinuerligt sedan hon kom hit i början av oktober och har bra ork, men hon behöver som sagt mer muskler.

Jag tycker i och för sig att hon behöver lite mer "spring i bena" också men det kanske kommer i lag med andra hästar på banan.

Nu har hon ju börjat läka ihop i karlederna också, så det kan nog gå att få ut henne framöver.

Annars händer inte mycket , vilket ni kanske märkt i bloggen.

"Catchdriver" karriären går på sparlåga och när man inte har så mycket eget att köra med så lär det väl förbli så.

Jag fortsätter alltså min vintervila ett tag till.

När jag kollade nu såg jag att det redan nu är sjunde året i följd som jag bloggar här på hemsidan.

Tiden går onekligen sjukt fort.

Men det är väl bara att fortsätta även om det inte finns så mycket att skriva om.

Jag tränar på med hästarna så gott det går, men det har varit en tråkig vinter i kör-hänseende hittills. Dåligt med snö och runt noll grader mest hela tiden. För oss "småhandlare" i södra norrland som är beroende av vägar och skogstigar för att träna och inte har egna banor är det långt ifrån optimalt träningsföre med isbelagda grusvägar. Vi behöver snö och i alla fall några graders kyla för att kunna träna riktigt utan att köra sönder hästarna.

Men det hinns väl med än då det bara är början av januari.

Parkin ligger lite efter i träningsväg, men jag har ju några månader på mig att sätta honom i bra skick. Han ska ju till Henke i början av april om inget hinder dyker upp.

Proud Bee känns allt bättre och har bra ork men lite bristande vilja. Det känns inte som om hon tar i riktigt även om hon känns stark och rejäl nu.

Hon har dock stora problem med karlederna och jag smörjer och "donar" hela tiden för att försöka få i ordning på dom. När väl det är fixat ska vi prova på att göra en start.

Just nu är siktet inställt på Östersund i början på februari.

Men då ska hon vara helt OK i karlederna först.

Prevenue försvinner inom några veckor. Och det blir både skönt och lite vemodigt. Det är ju en snäll häst men hennes psyke passar inte riktigt för travet. Förhoppningsvis släpper stressen för henne när hon kommer till en annan miljö och jag hoppas hon går upp lite i vikt framöver.

Norma händer det väl inte speciellt mycket med. Hon är en rolig häst som inte duger speciellt mycket till, ungefär som mig själv.

Att hon är lik mig på andra sätt framgår också tydligt.

Hon är den enda häst jag vet som hellre ligger och drar sig på morgonen än kliver upp och äter kraftfoder. Alal andra hästar jag haft och framförallt de andra tre jag har nu, de står alltid och väntar på morgonen men inte Norma, hon ligger lugnt kvar och väntar tills det passar henne att stiga upp.

Ibland har hon inte ens klivit upp när jag ska släppa ut dom lite senare.

Då får hon istället väldigt bråttom att hinna med att både äta och gå ut.

Ungefär som jag.

Som sagt god fortsättning då, och ett speciellt grattis till Jessika Sidbäck som vann sitt första "riktiga" travlopp igår på Bergsåker.

Vad många inte vet, är att redan 1993 eller om det var 1994 så vann hon lopp för första gången, det var på invigningen av Junsele travet (ingen officiell travbana) då hon slog till med Quick Chayn. I det loppet deltog även jag med min första uppfödning Big Earth (född 1989) och vi blev 5:a.

Det var som sagt ett tag sedan, men trägen vinner som jag så väl vet.

Om jag själv kommer att vinna något mer lopp känns dock i dagsläget ganska osäkert med tanke på hur det ser ut i stallet.

Men man vet ju aldrig...