"Mitt blygsamma liv i travbranschen"

Välkomna till min sida.

Jag heter Björn Persson, är 46 år fyllda (född 1967) och bor i Matfors som ligger knappt två mil väster om Sundsvall.

Jag har hållit på med trav sedan någon gång 1984/85 och varit amatörtränare i obruten följd sedan 1986 då jag köpte min första häst, en 11-årig "lus" vid namn Bobby Edition.

Jag är en "äkta" travamatör så till vida att jag även har ett heltidsjobb på sidan om.

Jag jobbar som skiftoperatör på SCA:s pappersbruk Ortviken.

Många som räknas som "amatörer" nu för tiden har enbart hästarna som födkrok.

En sån amatör är inte jag.

Jag jobbar som sagt heltid som skiftarbetare och de hästar som finns här på gården sköter jag om på "ledig tid". Ibland innebär det sysselsättning som motsvarar två heltidsjobb men det är mer en livstil att ha det så här än att ha ett till "jobb".

Förra vintern lyxade jag till det och var tjänstledig mellan 1:a december 2012 och 9:e mars 2013 för att hinna träna de hästar jag har hemma. Detta tack vare de pengar min hittills bästa häst tjänade in under 2012.

Bäst av mina hästar så här långt, har den nu 8-årige valacken Parkin e Tap In sprungit. Vid utgången av 2013 hade han tjänat 1 730 538 kronor. Jag har fött upp honom själv. Mamman hette La Bigi och henne köpte jag från Göteborg på Blocket för 5000 kronor.

Parkin har under "tävlingssäsongen" de senaste åren varit i proffsträning hos Henrik Svensson och under vintern varit hemma hos mig och tränat. Det är dock slut på de tiderna nu eftersom han inte räcker till att försörja sig i proffsträning längre och även om han under 2013 tjänade 160 000 kronor så blir det inget över. Under säsonge har han visat att han inte räckt riktigt mot de allra bästa och trots nytt rekord på 10,8/1640 meter autostart så tjänar han inga pengar i Sverige längre. Han har även sett lite småless ut över de tråkiga lopp han fått så vi provar just nu nya vägar.

Han är därför nu i Frankrike hos proffstränaren Sofia Aronsson för att se om han hittar formen och viljan igen. På grund av vissa teknikaliteter och att det blir enklare för mig ekonomiskt så är han "utleasad" till henne fram till slutet på augusti.

En för mig mycket fördelaktig "deal" om det går dåligt och en fördelaktig "deal" för henne om det går bra. Vilket vi hoppas. Går det inte så får vi se vad som händer.

Hur som helst så har han visat sig vara en mycket bra häst som gjort det oerhört bra tidigare. Exempelvis så vann han fyra V75-lopp under 2012. Det året sprang han in över 800 000 kronor.

Här följer ni honom.

I nuläget äger jag fyra andra hästar. Jag har tidigare haft delägare på en del hästar men det har jag slutat med. Det blir enklast att ha dom själv - även om det blir dyrare så kan man ju bestämma helt själv utan inblandning och det är ju en stor fördel.

En av dom, Prevenue (som jag för övrigt vann min första seger som kusk med) är dock "bortlånad" till en gammal klasskompis Anette Nyberg som ska använda henne som Parelli-häst. Hon ska dock få henne "på riktigt" så fort jag tagit ett föl ur henne. Planen var att hon skulle betäckas under 2013 men eftersom finansiären (Parkin) inte fyllt på kassakistan så väntar vi med det ett tag till. Inför 2014 är hon i alla fall bokad till hingsten No Frosting så vi får väl se vad som händer.

Jag har även en "fölmärr" hon heter Norma N. Bell och var tidigare delägd, nu har sambon Anette fått "ta över" hela ägarskapet på henne. Här är hennes sida. Hon är dräktig med Chocolatier och tillbringade i princip hela sommaren på Menhammar för att bli dräktig.

Pappa till Norma är annars "avelsniten" Jolly Rocket, men hon har samma mamma som Parkin. Hon föddes tyvärr med underligt svängda bakben, så kallad "windswept-benställning" och höll aldrig för reguljär träning. Trots detta klarade hon premieloppet galant och var även kvalklar på hösten som tvååring. En stor talang som aldrig fick visa vad hon kunde.

Norma fick även ett jättefint stoföl 21 maj 2012, för övrigt på min äldsta dotters födelsedag efter Tap In. Norma hade otur året innan då hennes föl var en dödfödd hingst. Hon är lite sliten nu som det verkar och hennes snedhet i korset kanske börjar påverka henne negativ. Det är en härlig häst som jag hoppas klarar sig ett tag till.

Fölet som föddes heter Parkes och hon har sin sida här. Hon är i full träning och jag tycker att hon är väldigt lik Parkin på mycket, men även sin mor. Hon känns som att hon är lite utöver det vanliga, men betydligt piggare än vad hennes morbror var i samma ålder.

Sporadisk köper jag också någon häst ibland som jag testar som ett projekt för att få köra lite lopp.

Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt.

Ett av projekten var en dansk märr som heter Proud Bee och henne köpte jag den 1 oktober 2011 genom hästhandlaren Robert Ericsson. Träffar ni på honom så köp ingen häst är mitt råd. Den missen gjorde jag och det blev en dyrköpt erfarenhet. Läs nedan:

Hon skulle kosta 30 000 kronor inklusive transporten hem till mig. Det strulade och häxade men till slut så var hon äntligen här ca tre veckor efter att jag betalat för henne. Då skulle det komma en häst som startat bara fyra dagar innan jag betalade för henne och hon skulle vara i prima skick och startklar. DET var hon inte och är inte än heller för den delen. Hon har inga hältor, det kollade jag upp direkt när hon kom (ytterligare 2500 på ATG-kliniken) Förutom att hon var klart undernärd så kunde hon inte trava rent i kurvorna på Bergsåker. Hon sög även luft med slidan så jag fick göra en caslic-operation för 3000 spänn också. Dessutom så fick jag först en faktura från Gunnar Olssons hästtransporter eftersom Ericsson var skyldig honom pengar och jag fick själv lägga ut 4200:- till, för att få hem henne. Därefter tillkom en avgift exportavgift från Danmark på 3 000 spänn. Det senaste som hände var att det i början på december kom ännu en räkning från Danskarnas centralförbund på 3500 det var för resan genom Danmark och till Halmstad, en resa som också skulle ingå. Men vad kan man göra det är ju bara att betala om jag ska få starta med hästen någon gång. Ericson lovade och lovade att han ska fixa detta och skicka pengar för resorna, men än har jag inte sett några så det är väl ytterst tveksamt om jag får igen det här utläggen. Dessutom ville Svensk Travsport ha betalt för både DNA-test och import de med. Den räkningen gick på 5500 den med

Nä, fy fan vilken usel affär.

Ändå lyckades jag fixa till henne och jag kunde köra in ca 40 000 med henne och sänka alla hennes rekord under det dryga 1½ år jag hade henne. Hon såldes billigt i slutet av februari 2013 till Bollnäs. Hon har startat och fått några matlappar efter försäljningen.

Här finns hennes resultat hos mig

En dryg månad efter att Proud Bee lämnat oss så hittade jag nästa projekt.

Det är en nu sexårig valack från Quantum Farms. Han heter Quantum Bond och är en intressant häst. Han har en halvsyster som heter Quantum Joyride (hon sprang in ungefär lika mycket som Parkin gjort hittills).

Men precis som vanligt så blir jag blåst på något sätt även om hästen var billig så gillar jag inte att bli lurad.

Oärliga personer var inblandad i den här historien också.

När jag betalade för hästen skulle den vara frisk och kry och ohalt. Stig Hjellström på Quantum Farm ringde dock när de skulle skicka den och berättade att han fått en spark i hagen, men att hästen inte var halt. När den nådde mig så hade han en stor svullnad på skenan bak och var halt. dessutom såg han fördjävlig ut i hull, muskler och päls. Jag ringde denne Hjellström som godkände att jag tog hästen till veterinär. De skulle stå för kostnaderna vilket de senare nekade till att göra. Det slutade med att jag fick betala för det hela själv eftersom de vägrade betala räkningarna. Det hade blivit för dyrt, sa de. Efter diverse telefonsamtal hit och dit föreslog Stig Hjellström själv att de skulle betala in 2000 kronor till mig (vilket motsvarade en tredjedel av vad veterinärbesöket kostade). Tror ni de gjort det? Nej det har de inte gjor ännu efter ett drygt halvår. Det är småpengar men Quantum Farm är ändå ena oärliga jävlar som man inte ska göra affärer med.


"Så här såg stackars Quantum Bond ut när han kom från Quantum Farms i april ifjol"

"Så här ser han ut i januari 2014. Klar skillnad på hela hästen
   

Tur för mig så blev hästen ohalt efter några veckor och även om bulan är kvar på benet fortfarande, så springer han bättre än någonsin tidigare. Han har sprungit in mer än dubbelt så mycket hos mig på sex månader som han gjort i hela karriären tidigare. Nu har han ju bara sprungit in lite över 30 000 åt mig men han har även vunnit två lopp med mig som kusk sedan han kom hit och det är ju väldigt bra för mig.

Den häst som kom hit var en fullblodspsykopat som var väldigt snäll men uppträdde som en galning framför vagn. Det har krävts en hel del av mig för att få honom att lugna ner sig någorlunda och snart börjar jag tro själv att jag är bra på att ställa i ordning problemhästar

Han var inte direkt "välskött" heller, men är en väldigt trevlig individ. Dessutom har han en väldigt dålig mun och var knappt styrbar när han kom hit i början av april. Det är lite bättre nu, men "det är svårt att lära gamla hundar att sitta". Att sköta om och hålla på med hästen är dock inga problem. Han är lite avvaktande men verkligen en snäll häst.

Han har väldig kapacitet, kanske det värsta jag känt på en travbana i alla fall, men har ju som sagt många inte helt "oproblematiska" sidor när det kommer till banbesöken. Jag har fortfarande en hel del att jobba med även om han är bättre. Numera är han bara "halvgalen" i defilering och provstart innan han lugnar ner sig

Jag hopaps på att vi får ett bra 2014 tillsammans "Bonden" och jag.

Här är hans sida.

Året som gått:

2012 var mitt i särklass bästa år om hästägare. 2013 var inte lika bra även om jag fick in ungefär 180 000, vilket är en sjättedel av 2012 som var ett särklassigt år och frågan är väl om det blir något liknande någonsin igen.

Fördelningen var enligt följande: 30 starter, gav 4 segrar, 1 andra- och 2 tredjeplaceringar. Det gav en segerprocent på 13 (Fjolårets siffror: 22 starter, gav 5 vunna, 5 andra- och 2 tredjeplaceringar. och en segerprocent på 23).

Mitt eget 2013 som tränare var ganska mediokert och rätt så dåligt. 33 300 kronor in på 20 starter är 1665 kronor in per start. Går inte ihop riktigt så det var en besvikelse. Det var tre hästar som startade, Proud Bee (3300 kronor) Quantum Bond (22500) och Parkin (7500). Hoppas på bättring nästa år.

Däremot som kusk blev det äntligen i det närmaste succé. Och ingen är gladare än jag över det.

Hur som helst så blev det på 21 uppsittningar tre segrar och två tredje platser. Med en segerprocent på 14 och inkörda pengar 62 800 kronor. Det gör ett snitt på 2990 kronor in per start som kusk.

Vilket gör 2013 till mitt andra bästa år genom tiderna som kusk om man ser till inkörda pengar men mitt klart bästa om man ser till antalet segrar som blev tre.

Jag körde sju olika hästar och fick pengar med fem av dem. Dock inte med Parkin och Messy Dolores, vilka jag körde båda vid ett tillfälle.

Mitt bästa år som tränare och kusk var annars pengamässigt 2009. De siffrorna berodde till stor del på att jag då hade både "leasinghästen" New York City och Parkin på egna listan och körde in närmare 100 000 själv med dem det året (om man lägger på Normas premielopps-pengar) .

Min tidigare bästa häst genom alla tider (nu har Parkin gått om!) lämnade jordelivet den 17 augusti 2010 . Det var den egen uppfödde 13-årige valacken, Hibbitt, som vunnit rikstotolopp en gång i tiden, (meriterna här) som fick sluta sina dagar.

Ett sorgligt men nödvändigt beslut som vi fattat här hemma.

Det blir dock aldrig mer detsamma. R.I.P

Ovanstående uppdaterad: 20140105

Fakta om mig och mina hästar:

Jag har hållit på med trav på amatörnivå sedan 1985 och köpte min första häst som 19-åring året efter. Det var en så kallad "licenshäst", en 11-årig varmblodshingst vid namn Bobby Edition. En ren förlustaffär men jag fick i alla fall min körlicens (som jag år 2006 återtog efter att ha varit utan i flera år. Körlicensen tappade jag i början av 2000-talet eftersom jag inte körde några lopp).

Efter Bobby har jag haft flera hästar, ingen riktigt bra förrän Hibbitt kom och vann på rikstoton. Min allra bästa häst är i nuläget i full gång och tävlar. Han heter Parkin.

En bit ner följer lite text om de flesta hästar jag haft i min ägo/omvårdnad .

Travet ledsnade jag på en period och jag försökte att avsluta det hela för några år sedan. det gick inte så bra... Det är väldigt svårt när man gillar hästar.

Nu har jag fått en nytändning och jag hoppas att jag är på gång igen...

Nedan följer berättelsen som jag kallar:

"Mitt blygsamma liv i travbranschen"


"Idolbild" på en 18-årig Björn P.
Jag är född 1967 på Alnön utanför Sundsvall men är uppväxt i betonggettot Nacksta i västra delarna av centrala Sundsvall. Familjen flyttade ut på landet till Matfors, ett litet samhälle knappt två mil väster om Sundsvall när jag var 13 år.

Med trav började jag någonstans i 17-18 årsåldern. Vilket kom som en blixt från klar himmel för min familj som aldrig varit speciellt intresserade av hästsport. Även om morfars bror, Kalle var proffstränare i Östersund en period runt andra världskriget, så förekom det aldrig något snack om hästar i min familj när jag växte upp.

Eftersom vi tidigare bott inne i "asfaltsdjungeln" så var möjligheterna till att ha djur också små.

Det var motorsport som gällde i mitt hem när jag var liten. Min styvfar körde isracing i världseliten och morsan hängde på och kollade. Själv var jag mindre intresserad av att köra hoj. Det var mest fotboll (som ingen av dem hellre var speciellt insatt i eller intresserade av) som intresserade mig först.

Morsan och Börje (styvfadern) ställde ändå ofta upp och skjutsade till matcher och så men utan att visa något påtagligt intresse för läderkulan.

Närkontakt med hästar för första gången kom jag först som sex eller sjuåring när min dagmammas barn skulle börja ridskola och jag hängde med.

Tyvärr så var jag allergisk mot hästar och det innebar ju att jag fick sluta i ridskolan tämligen omgående, även om intresset för dessa mäktiga djur rotades redan då.

När vi långt senare hade flyttat ut till Matfors från Sundsvall så blev jag av en slump tjenis med Bengt-Åke "Fisk-Åke" Eriksson som ofta körde den Matforsbuss som jag åkte till gymnasiet inne i stan (Sundsvall) med. Han hade travhäst och rätt som det var så kom det sig så att hängde på honom till Gösta Lodin, där "Fisken" hyrde stallplats för att prova på att köra häst.

Sagt och gjort, "Fisken" selade på en häst och gav mig några knapphändiga instruktioner, sedan var det bara att ge sig iväg.

Och jag var fast - trots att snoret rann och ögonen tårades av allergin.

Parallellt med att jag lärde känna "Fisken" och Gösta så hade jag kommit i kontakt med travet även från annat håll. Bergsåkerstränaren Agge Engbloms son Patrik gick i samma klass som mig på gymnasiet. Agge hade precis slutat tävla med sitt stora affischnamn Joe Spin, men var fortfarande aktiv i allra högsta grad och "Palle" som sonen kallades, fixade ofta program och fribiljetter till Bergsåker.

Och vid ett flertal tillfällen hängde jag med för att kolla in hans farsa och intresset för travet bara växte.

Allergin blev jag som tur var "botad" från med ett medel som hette Lomudal Nasal, ett vitt pulver som sprejades upp i näsan och som skulle täppa till tårkanalerna. Det fungerade fint. Efter några månader hos Gösta och Fisken så glömde jag ofta bort att ta det, med märkte aldrig av några problem, och det gör jag fortfarande inte, trots att jag inte tagit någon medicin på närmare 20 år...

Jag har alltså på något konstigt sätt blivit immun mot min hästallergi och sedan dess får jag inga symptom längre.

Konstigt men sant. Än i dag har jag väldigt få problem av detta trots att "pricktester" och liknande fortfarande visar att jag är allergisk mot hästar, hö, pollen och liknande.


"Läromästaren och humoristen Gösta Lodin, min äldsta dotter Amanda och jag 1992"
Det hade nog inte fungerat lika bra om jag haft anlag för astma, som jag turligt nog inte har, i varje fall inte ännu...

När jag kört häst hos Gösta Lodin och Fisken ett tag blev jag sugen på att ta en körlicens, aningen för snabbt kanske om man ska vara efterklok, men sagt och gjort.

På vårkanten anmälde jag mig för att ta körlicens. Jag skulle få låna Göstas gamla märr Orrijett, med alla mått mätt en riktig lus, men perfekt för mig som var nybörjare.


"Orrijett och Björn P i första licensloppet 1986"
Jag kommer ihåg att hon var väldigt lat i motionskörning och att det nästan inte gick att få henne att springa, Gösta hade gjort i ordning ett rör på rockarden, som han kunde sätta en lång käpp med en knippe fladdrande band i, när han skulle köra spring.

Då om någon gång blev det i alla fall fart på henne...

Sagt och gjort, veckan innan licensloppen skulle börja for jag in för att delta i ett provlopp. Det var mitt första besök på Bergsåkers travbana som kusk.

Vansinnigt egentligen, men Gösta måste ha förlitat sig på min förmåga ändå.

Två provstarter, fritt att välja spår, och sedan lopp. "Vart är du på väg då?" kommer jag ihåg Alf Jonsson skrek åt mig, när han tyckte att jag vänt upp för tidigt vid en av starterna.

Det gick ändå bra och jag kom iväg, utan galopp och jag körde väl 23 hela vägen en bit bak i fältet, en bra tid för Orrijetts del och Gösta var helt klart nöjd.

Veckan efter började licensomgången och på hösten, närmare bestämt den 19 november 1986 körde jag mitt första lopp. Det gick åt helvete förstås. Galopp i starten och distanserad.

Och på den vägen är det...fortfarande

Nedan: Hästnamn (Tryck på hästnamnet så länkas ni till STC för härstamning och liknande), när jag ägde den, Stamtavla, och hur många starter och prispengar (för mig!) och slutligen en kommentar.
Bobby Edition (1986-87) e. Arctic Edition - Legrita e Legal Guy. (3 starter, 0:-).

Hingst, född: 1975 död: 1987. Rek 18,6k 54.475 kr

Min första häst hette Bobby Edition och han "tvingades" jag köpa hösten 1986. Gösta var krasslig och när halva licensomgången var körd betäckte han Orrijett och sålde, eller om han skänkte bort henne, till ett barnbarn. Jag kommer inte i håg riktigt hur det var. De var i alla fall inte lika sugna på att låna ut henne som han varit.

Så om jag skulle ta någon licens var det lika bra att skaffa en häst.


"Me and Bobby E - min första häst!"
Eftersom jag bara var 18 år, bodde hemma och inte hade några pengar var det inte direkt lätt att lösa den ekvationen. Jag hade dock ett lågavlönat arbete på Målsta handelsträdgård, men på den lönen födde man inte speciellt många...

Det löste sig ändå. Precis som det brukar. Min farfar Sven, min genom tiderna störste supporter och kanske viktigaste person dittills i livet, gav mig 3000 kronor, och min biologiske far Benny lika mycket. För de pengarna köpte jag alltså Bobby Edition och en gammal sele, hyrde in honom hos slaktaren Allan Ledström i Lunde, Matfors för en femhundring i månaden inklusive hö, om jag kommer ihåg rätt.

Naturligtvis var det vansinningt rent ekonomiskt och morsan höll på att dö när jag sa att jag köpt en häst, men lugnade ner sig och jag slapp i alla fall betala hyra hemma så länge jag betalade hästen helt själv. Styvfadern Börje byggde en rockard åt mig och sedan var det bara att träna.

Jag tror inte jag skulle vara lika cool om mina ungar kom med några liknande "idéer".

Jag tog således min körlicens och startade även ett par gånger med Bobby Edition. Utan framgång behöver jag kanske inte tillägga.
Kommer ihåg första starten när
Einar Magnusson körde och efteråt tyckte att "jag nog borde ha kunnat kosta på honom ett par nya skor innan loppet..."

Skorna var alldeles blankslitna, Då var man riktigt grön och hade oerhört lite koll.

Bobby Edition såldes efter sju månader i min ägo till Vara för inköpssumman 5.000:-, det var i början av mars 1987 (Jag skulle göra militärtjänst på F4 i Östersund och hade inte råd med någon häst. Min styvfar Börje och jag körde till och med ner hästen till Axevalla bara för att bli fri honom!).
Underligt nog lyckades han där som 12-åring bli trea på Åby innan han avlivades efter en lastningsolycka, vilket inte var oväntat, den hästen var INTE lättlastad kan jag säga, men man lärde sig en hel del "tricks" för att lasta hästar, under den korta tiden jag tränade mig på Bobby. Det har jag haft stor nytta av sedan.

 
Kapten Mauritz (1988-89) e. Captain Rodney - Ewa Frost e Lullwater Frost. (1 start, 0:-).

Valack, född: 1982 död: 1990. Rek 21,2m 15.700 kr


"Mauritz" - trasig redan när han kom!
Kapten Mauritz var en riktig trashank som köptes av mig och min svärfar av en "skojare" från Malmö. Ingen succé utan trasig i ena höften och gjorde bara en start för oss på sju månader.

När jag började med travet gick jag som jag tidigare nämnt "i lära" hos den oerhört snälle, humoristiske och vänlige Gösta Lodin här i Matfors. Hos honom skulle vi få placera denna häst tillfälligt, medan jag gjorde i ordning hemma på min nyligen inköpta lilla "ranch" i närheten (jag och min sambo köpte den våren 1988, i samma veva som jag muckade från militärtjänstgöringen på F4 och hade just då fullt upp med att i ordningställa denna).

När jag en morgon ringde Gösta för att höra om den anlänt någon häst ännu, sa han dröjande "njaa, nån häst vet jag inte, men det står en spinnrock ute i hagen..." och det var verkligen inte mycket hull på Mauritz.

Kapten Mauritz var en oerhört het häst och var aldrig riktigt fräsch hos oss. Han gjorde bara en enda start för oss, på Solänget, då jag i mitt livs tredje körda lopp sedan licensen togs ut två år tidigare, åkte på min första och hittills enda avstängning som kusk.
Kort efter start höll jag nästan på att "strika" hela fältet. Det lät i alla fall så. Mauritz felade på väg fram och bröt ner i banan när jag tog i honom och jag hade väl inte riktigt koll på var alla konkurrenterna var. Det skreks en hel del men det blev aldrig någon smäll eller så. Hur som helst så fick jag i alla fall 300 kronor i böter och två veckors avstängning för "felaktig nedtagning av galopperande häst".
Solängettränaren
Staffan Osterling som vi selade ut hos, kommenterade det hela spydigt med "att jag kom jävligt billigt undan". Måldomaren hade tacksamt nog mer förståelse och menade att eftersom jag var så orutinerad tyckte han att det räckte med det straff jag fick.

Det tyckte jag med...

Åke Svanstedt testade några jobb med honom senare utan att få till någon bättring trots vissa "patenterade" lösningar och det hela slutade med att svärfar tog över Mauritz efter "utdömning" av veterinärhåll. Men även han fick ge upp ganska omgående och tvingades slakta honom. Vilket nog var lika bra då han vid obduktion visades att han hade en helt nedsliten höftkula.

Inte lätt att springa då...

Millie Marib (1988-89) e. Mill H - Ruth Nibs e Scotch Nibs. (Fölmärr).

Sto, född: 1981 död: 1992. Rek 21,2k 12.800 kr. Avkommor: Big Earth -89 (24.150:-, e Speedboat), Giller Joe -90 (ostartad, e Joe Spin) , Chosse -91 (0:-, e Al Joe).


"Millan" - Hade oerhört svårt att hålla sig i trav
Inlånad fölmärr som betäcktes med lokale "Legolas-dödaren" Speedboat. Resultatet blev Big Earth, min första egna uppfödning även om ägarens morsa fick "äran".

Ägaren till Millie Marib var Bengt-Åke "Fisk-Åke" Eriksson, en av många profiler inom travet och en av mina "läromästare" i begynnelsen.
"Millan" var också en av de första hästarna jag körde överhuvudtaget i motionskörning och det var oerhört mycket passgång i henne när hon sprang (förutom att hon dessutom var tämligen geistlös och galopplysten på banan när hon startade för "Fisken"), hon lyckades aldrig hamna bland de tre på 28 försök, det säger väl det mesta.
Och även om "Fisken" inte var världens bästa kusk så hade han i alla fall vunnit Östersunds Stora Pris med sin gamle snabbloppare
Kurt en gång i tiden, så helt kusklös var hon ändå inte.

Varför jag betäckte henne vet jag inte än i dag, ungdomligt oförstånd kanske. Det skulle jag nog inte göra om i dag i alla fall, även om stammen med Florlis-sonen Mill H som morfar var intressant i sig.

Millan lämnade ytterligare två avkommor efter att hon fött min egen Big Earth.


"Fisk-Åke" Eriksson - Still going strong 2007
Min svärfar lånade henne och fick en oduglig Joe Spin-avkomma som knappt kunde trava.

"Fisken" tog också han ett eget föl, Chosse, som inte heller hade det speciellt lätt för sig och mäktade bara med en start.
Båda var konstigt nog betydligt mer "rättställda" och såg mer ut som hästar än min "Biggen", ändå var han den enda som sprang någonting.

 
Viviann Brante (1989-92) e. Vibrante - Filia Frosted e Frosted Yankee. (16 starter, 9.800:-).

Sto, född: 1986 död:1992. Rek 20,6m 9.800 kr. Avkommor: Rebel Yell -92 (5.100:- e Florican Will).

Viviann Brante var den första hästen jag haft som sprang in några pengar. Köptes som treåring från Ingemar Hallberg, före detta tränare på Bergsåker, då verksam på Eskilstuna och med verksamhet på Mälsåker. Flög ner och tittade på henne efter ett tips, betalade 18 000 kronor och fick hem henne dagen efter.

"Vivi" - min första totoplaceringen
Dessutom fick jag snopet nog min första räkning på "häst i proffsträning".

Den var på två dagar!

Det var Ingemar Hallberg som debiterade mig för de två "halvdagarna" som gick från det att jag köpte henne och det att hon for därifrån. Sjukt snål kille den där Hallberg, dessutom bommade han massvis av cigaretter av mig under den korta tid jag var där nere och tittade på hästen.

Pengarna till "Vivi" lånade jag på banken under "falska förespeglingar", men det är väl preskriberat nu. Det skulle annars ha blivit ett nytt badrum...


Viviann Brante - köptes för pengar som lånats för ett nytt badrum!
Var lite bökig av sig men litade blint på mig och hade väldigt svårt att slappna av om det inte var jag som körde. Hon ställde till med en hel del ofog i volten, eller bråkade på annat sätt för de flesta andra som satt i vagnen. Provade Svanstedt, Ulf Ohlsson, Bosse Eklöf med flera, men då vägrade hon nästan springa och de stackars kronor hon sprang in gjorde hon när jag rattade (förutom 700 kronor som en lärling körde henne till i ett lärlingslopp).

Två gånger var jag själv 3:a med henne. En av gångerna gav jag 298 tillbaka på en satsad tia, hyfsat odds va?

Jag lyckades dock aldrig vinna lopp med henne. Var oerhört nära en gång på Gävle då jag fick fritt i sista kurvan efter ett lopp i rygg på ledaren, med tussar, norsk och spö obrukat valde jag förstås det allra sämsta alternativet - spöt, och med bara en häst kvar att passera med "allt kvar"och inne på upploppet, lyckades jag naturligtvis i ivern driva henne i galopp.
Idiotiskt och klantigt, då jag egentligen bara hade behövt sitta still och åka i från dem.
Bengt Sandin, en annan av hembygdens "travgubbar"som åkte med mig till Gävle, pratade inte med mig förrän i Söderhamn på tillbakavägen, då sa han helt kort. "Hade du bara suttit still hade du blivit sämst tvåa" sedan var han tyst igen tills vi var nästan hemma. Jag undrar än i dag hur mycket han hade spelat...

Viviann Brante var en oerhört snäll häst som avlivades efter en trasig böjsena som hon ådrog sig i det sista av de tre lopp hon gjorde efter fölningen, då flöt det många tårar...

 
Big Earth (1989-1998) e. Speedboat - Millie Marib e Mill H. (29 starter, 24.150:-).

Valack, född: 1989 död: 2001. Rek 18,7m 24.150 kr

Första egna uppfödningen.

Vind, sned och besvärlig men min första vinnarhäst som tränare. Ingen större"succé" men resultatmässigt min främsta dittills då han sprang in 24.150 kronor på 5 år - Inte mycket!
Började annars lovande och var lite av en "snackis" men blev påkörd i ett "babyrace" som tvååring och galopperade ofta sedan i ren rädsla från start därefter, framförallt som yngre och oftast när jag själv körde. Jag körde drygt hälften av hans lopp och fick pengar bara en (1) gång. Otroligt dåligt resultat
Alltid blixtrande startsnabb från alla spår och hade sitt livs formtopp som femåring då han sprang in större delen av hela sin startprissumma och dessutom vann sitt första och enda lopp (Åke Svanstedt satt i vagnen).

Big Earth var Speedboats bästa avkomma av de 12 som föddes 1989, faktiskt den ende som startade. Av den totala produktionen är han på nionde plats av Speedboats alla avkommor. Så här i efterhand kan man väl säga att han inte hade några direkta förväntningar att nå upp till, så han gjorde det ändå bra och var rolig på sitt vis.
Biggen hade kanske världens kortaste formtopp i förhållande till "livstidsutfall" senare den säsongen då han i månadsskiftet september/oktober 1994 på tre lopp inom loppet av sex dagar sprang in 11 500 kronor. Det var på den tiden det gick att dubbelanmäla ;-)

Ingen upploppskanon direkt utan brukade oftast vika ner sig till slut om det blev för jobbigt

Sitt rekord satte han 1995 efter att Henrik Svensson (nu tränare på Bergsåker) kört in sin licens med honom. Biggen trodde nog att han var oövervinnerlig för tillfället, och efter att ha spetsat, fis-kört och stuckit i från på upploppet under nästan alla licenslopp under vintern och våren trodde han väl att han var kung. Väl i rekordloppet (Sören Eriksson körde) svarade han till och med spets i 10-tempo fyrahundra meter mitt i loppet och ledde sedan tills de allra sista metrarna då han i princip tvärstannade, antagligen av chock när vinnaren seglade om honom ute i banan.

DETTA hade inte hänt honom i licensloppen tidigare och han fick nog sin avgörande knäck där. Blev tvåa i loppet alla fall, men sprang endast in 800 kronor efter den starten, och det var i den näst sista starten han gjorde för mig då Åke Svanstedt körde.


"Biggen" - Tog första tränarsegern
Leasades först ut och såldes sedan till en kompis farsa, som alltid sagt att vilken bra häst det skulle ha blivit av Biggen om han fått ta hand om honom.

Nu fick han chansen.

Han försökte därefter också få fart på honom från 1998 och ända fram tills dess att 13-årsdagen närmade sig.

Att han inte lyckades behöver jag väl nästan inte skriva ut....

Big Earth är numera aktiv på travbanorna i himlen.


Big Earth - Namnet fick han eftersom han föddes på Storjorden i Matfors - vinner här sitt livs enda seger på Hagmyren 1994 för "Grön kusk" Åke Svanstedt.
 
Rebel Yell (1991-1995) e. Florican Will - Viviann Brante e Vibrante. (5 starter, 5.100:-).

Valack, född: 1991 död: 1995. Rek 20,8m 5.100 kr


"Rebellen" - som liten med sin mor Viviann Brante.
Rebel Yell var också en egen uppfödning, mitt andra föl, delägd av morsans kusin Bosse och mig själv. Väldigt lovande häst som jag själv var 3:a med veckan innan han fick avlivas efter en olyckshändelse i mars som 4-åring. Bröt frambenet efter att ha smitit från den som skulle ta in honom från hagen när jag var på jobbet.

Troligen den bästa häst jag suttit upp bakom. Otrolig grundkapacitet, men fick alrig visa riktigt vad han kunde.
Under inkörningsperioden hos
Hans-Erik Skoglund på Bergsåker sprang han bitarna efter 1.25 redan som 1,5 åring. Gick sedan lätt och spänstigt 1.28 distansen i speedcart och motionshuvudlag i början av september som tvååring med mig i vagnen. Fick senare under hösten problem med travet på grund av testiklarna när de växte till sig och den ena stenen inte ville ramla ner.

Klassades därefter som klapphingst och för att få ordning på detta så kastrerades han i januari som treåring. Var en oerhört högrest häst och vid sin död var han närmare 1.70 hög.

Kvalade första gången i juni som treåring, men hade en halsinfektion som gjorde att han stannade nästan helt i sista sväng efter ett lopp i dödens på flera äldre hästar. Körande Hans-Erik Skoglund hade höga tankar om hästen och styrde direkt på i tredjespår vilket straffade sig rejält. Fick en kur Ventipulmin och hippotrim, sedan var han som ny igen.

Nästa kval, i augusti körde jag själv, precis som i debuten där han var med på det "stora" målfotot utan att få en spänn.


"Rebellen" och jag på hingstbete 1992.
I de första loppen han gjorde hade han en förmåga att köra upp huvudet och titta på de andra hästarna i starten och glömde då bort att trava och gick över i galopp.

När sedan alla passerat bytte han direkt gångart till trav och satte fart efter dem.

I debuten var det samma sak och eftersom jag inte ville ställa på direkt när jag kom i kapp fältet, så tog jag igen honom lite i rygg och då saktade han av som om det hela var färdigt.

När jag väl fick igång honom igen var det för sent

Den som vann loppet höll jag på att äta upp i ingången på sista kurvan (idiotiskt, va? istället för att bara ställa på i spåren tar jag igen och lägger mig i rygg, inte konstigt att jag aldrig vunnit lopp!). .


Rebel Yell och jag själv i kvallopp på Bergsåker i augusti 1994.
Bo Eklöf anlitades som kusk till start två och efter den behandlingen så bestämde jag mig för att alltid köra honom själv oavsett hur det skulle gå. Rebellen var känslig i munnen och gillade inte käkbettet, samtidigt som han gärna la sig i käken när han sprang fort, med bara en kindstropp blev han väldigt tung.

I dag hade jag antagligen satt dit en raymond-käk eller något liknande, men det begrep jag inte då.

Inför starten på Dannero så värmde jag själv lätt, sedan ville Bosse Eklöf också ut och testa lite.

Efter två provstarter, den första i 18-tempo i 500 meter och sedan en till efter 16, så var hästen ganska uppjagad, och inte blev det bättre av att vi sedan satte dit en pinne i munnen på honom till loppet...

Eklöf ville gärna ha en pinne i munnen på honom och jag gav med mig trots att jag visste att hästen inte gillade det hela.

Slutsumman av kardemumman blev att Rebellen jagades runt banan, hängandes i tredje spår i två varv med huvudet i luften av en kusk som efter loppet kallade honom "den mest korkade häst han någonsin kört...".

Bo Eklöf var inte direkt populär i ägarleden då, kan jag säga

Eftersom Rebel Yell var "gallig" i en bakkota fick han inte starta något mer under hösten som treåring. Jag trodde att det var någonting med x-plattan, men efter lång tvekan for jag ändå in på kliniken på Bergsåker och kollade med ultraljud.

Det var falskt alarm och det var ingen fara, bara att starta.

Så när Hagmyrens "vintermeeting" drog igång i februari 1995 startade han tre gånger i rad.


Rebel Yell och jag själv i lopp på Hagmyren 1995 i rygg på Jan-Olov Persson.
Först opl med galopp, sedan 6:a med en kortare galopp i starten och så 3:a felfri, men med en tappad sko femhundra meter kvar på vinterbana, höll han sig ändå i trav och tog meter för meter på de två framförvarande på upploppet.
 
Glad i hågen frågade jag Åke Svanstedt (som jag kört om i upploppskurvan) när vi for av banan, om han kunde tänkas köra nästa gång "Jag behöver inte köra den där, släpp ner huvudet ett par hål du, så kan du köra själv" var det uppmuntrande svaret jag fick från "Grön kusk".

Tråkigt nog så var hästen död en vecka senare, så varken hästen eller jag fick chansen att visa riktigt vad vi gick för.

Oerhört ledsamt och min största besvikelse i travet hittills.

Efter den händelsen var det inte lika roligt med trav längre.
Man tror att man äntligen har hittat "Hästen" med stort H och sedan rasar allt.

Det går inte med ord beskriva hur jag kände mig när sambon ringde på jobbet och sa "Du måste komma hem, Rebellen har brutit benen".

Det fanns hur många speeder som helst i honom. Varje gång du petade på honom så ökade han bara farten. Det finns inte så många hästar av den sorten. Det tragiska var att han aldrig han fatta vad det hela gick ut på innan han dog. Om han hade fått leva hade jag garanterat varit en amatörkusk som vunnit lopp. Rebel Yell finns på "10-bästa lista" på manliga avkommer till "avelsniten" Florican Will trots att han bara gjorde 5 starter.
Jag kan ta gift på att han blivit den allra bästa avkomman om han fått leva och vara frisk. Det fick han inte, tyvärr.

 
Daga Brante (1995) e. Vibrante - Filia Frosted u Frosted Yankee. (Ingen start!).

Sto, född: 1987 död: 1995. Rek 20,7k 1.800 kr


"Daga" - fick jag billigt
Daga Brante var ett "sentimental-köp" av lillasystern till Viviann Brante efter Rebel Yell´s död. "Bosse delägare" var med igen.

En häst med det mest våldsamma baksteg jag sett och kört. Slog i vagnen så fort hon ökade farten. Inte alls oäven och tränades för start men "bräckte" i ett bakben under ett provlopp på Bergsåker i den då nyligen "om-modifierade" vagnen.

Betäcktes i stället med Moment of Magic men led av en hudsjukdom som förvärrades under dräktigheten och som gjorde att hon blev så pass dålig att hon måste avlivas innan fölning. Tråkigt.

Hade varit intressant att se om det kunnat bli en till häst i stil med Rebel Yells talang även om chansen naturligtvis varit väldigt liten.


Daga Brante - led av en hudsjukdom och avlivades efter ett halvår i min ägo!
 
     
Monette Wange (1995-2000) e. Lord Quick - Jazza N. e The Prophet. (28 starter, 94.400:-).

Sto, född: 1992 Rek:16,2ak 97.450 kr Avkommor: Hibbitt -97 (343.450:-, e Rebur), (och därefter några som inte jag har med att göra: Tessan Victory -02 (död, e Confident Victory), Victory Gold -03 e Good As Gold), Tamborito -05 (e Tabore) och några fler...


"Monette" - bitchig häst från Gotland
Monette Wange inköptes billigt (10 000 + moms) från Gotland som treåring i april 1995 för en del av försäkringspengarna från Rebel Yell's död. Klassad som problemhäst därnere, därav priset, då dom inte fick någon ordning på henne alls.

"Ta på en slaggjord..." uppmanade uppfödaren/säljaren och sa samtidigt "jag bjuder på resan till Gävle, så får du ordna resten av transporten själv, om du köper henne..."

Uppmuntrande ord, va? Det lät väl inte alls som om dom ville bli fri henne?
Hur som helst så anlände hon till Matfors och Storjorden i början av april 1995.

Då trodde varken jag eller någon annan att hon skulle debutera styvt sex månader senare.

Var ett snällt och beskedlig sto tills hon hade ätit upp sig. Då kom det fram ett oerhört vasst humör. På Bergsåker var hon ännu värre, framför allt de första sex månaderna, då galopperade och slog hon vilt de första 4-500 meter inne på travbanan, och det varje gång.


Monette Wange - vinner lopp för Henrik Svensson som var ständig följeslagare under 1999 och 2000.
Ungefär vid stallfiket brukade hon lugna ner sig och ägnade sig sedan åt att springa. Det var många gånger man funderade på om slaggjorden skulle hålla...

Hon lugnade ner sig så småningom även om hon aldrig blev riktigt rumsren. Slaggjord och bunden rumpa samt uppdragen käk, åtminstone nägra hål var de säkerhetsföreskrifter som var lämpliga innan man for ut med henne. Ändå jazzade hon runt med bakarslet och försökte pricka mig så fort jag satte mig upp i en kortvagn bakom henne.

Hon kvalade ändå in på hösten samma år som jag köpte henne, och sprang in en och annan krona även med mig i vagnen det första året men hade till och från problem med travet och var inledningsvis väldigt seg från start, i kvalet öppnade hon nog inte snabbare än 30 de första 500 metrarna.

Lite körning i svaga nerförsbackar under vintern ordnade startsnabbhet, men tyvärr på bekostnad av framknäna och därför betäcktes hon redan som fyraåring med Tibursonen Rebur, och som dräktig fungerade hon lite bättre och jag trodde nog att jag skulle få vinna lopp på Solänget i hennes sista start innan pausen.
Det var skitigt som fan och vi hamnade i dödens, jag la mig lite snett bakom ledaren för att inte höja tempot, och eftersom hon var lite stänkrädd kändes det ganska bra där jag satt. Ledaren och jag drog ifrån det övriga fältet eftersom, och vid varvningen låg vi ungefär 20-30 meter före de andra och jag tänkte med en frisk häst på bettet, att "nu jävlar vinner jag lopp om jag är lite kall" men jag han bara tänka tanken så flög hon i galopp.
I provloppen brukade jag styra på 700 kvar med henne och nu tyckte hon nog själv att det var dags, och sköt fart självmant i utgången på kurvan för att springa om ledarhästen, men precis när hon ökade farten så felade hon, antagligen av grussprutet som kastades upp av ledaren när han gick ur svängen.
Gruset prickade henne antagligen i bogen och huvudet och hon felade i ren överraskning, så det sket sig den gången med. Sedan blev det vila ett knappt år.

Jag satte igång henne på hösten efter fölningen (Hibbitt föddes 11 juni 1997) och då var hon en helt annan häst, rejälare och tåligare och när hon väl slutade galoppera så gick hon fantastiskt bra. Hon hoppade lite i loppen i början av "comebacken" men lärde sig eftersom.

Tre segrar och 89.200:- insprunget under 1999. Tröttande betydligt efter 1½ säsong och övertogs då i stället av "Bosse delägare" i april 2000. Jag var fullt nöjd med detta eftersom hon och jag haft våra duster och jag helst inte ville hålla på med en sån opålitlig, ja nästan otäck häst, speciellt inte när hon inte sprang in några pengar.

Hon var väldigt ouppfostrad redan när jag fick henne och när hon var i "tävlingskondition" var hon fullkomligt galen att handskas med. När jag skulle ta in henne ur hagen kunde hon i bland kasta sig utan förvarning rakt upp i luften och börja veva med frambenen.


Monette Wange - och en nyfödd Hibbitt
I bästa fall hann jag då med att hänga mig i grimman innan hon lättade och då gick det bra och hon lugnade ner sig. Det gick så långt att ungarna fick order att inte vara ute på gården när jag skulle ta in henne, och att "ringa mamma" om jag inte kom in om en stund.

Det gick knappt att lyfta bakbenen på henne utan att hon hittade på något hyss. En gån fick jag uppsöka akuten och röntga armbågen efter att hon nästan vänt den "ut och in" på mig när jag skulle ta upp en bakhov.

Hon var helt knäpp emellanåt och det var nästan med fara för livet jag höll på.

Jag provade att köra henne i lopp två gånger under 1999 men båda gångerna blev hon tokhet och nästan skenade i trav så länge jag var kvar med henne på banan. Men så fort jag for av blev hon tvärlugn.

På Solänget fick jag stryka efter defileringen då hon tokrusade ett par varv innan start bara för att slippa undan mig. Jag provade några månader senare igen, men då började hon redan i värmningen.

Så kan det gå när man har trähänder

Henke och hon fungerade dock bra, men så är han proffstränare nu också. Av sina första tio segrar tog han tre med Monette Wange.

Bosse delägare och några kompanjoner till honom försökte starta på efter övertagandet, men då hon bara sprang in 3 050:- på 1½ år, (matlappar de två första starterna efter ägarbytet) och var precis lika het och dum för dom som hon varit för mig på slutet, så la de ner startandet.

Hon betäcktes i stället igen och är nu avelsmärr, en snäll sådan, ska tilläggas, antagligen eftersom hon inte längre fodras för tävling. Det ska sägas att hon lämnar hästar som springer bra.

Hon lånades ut och fick ett stoföl Express Lavec sommaren 2007 och fick ett hingstföl efter From Above 2010. Hon är ombetäckt med Sinou Madrik.

Kuriosa: Monette Wange är en av Lord Quicks bästa stoavkommor

     
Hibbitt (1997-2010) e. Rebur - Monette Wange u Lord Quick. (36 starter, 344 050:-)

Valack född 1997 död: 2010. Rek: 14,3ak 344.050 kr. död 17/8 2010

Egen uppfödning som döptes efter en av mina favoritfotbollsspelare, 70-talslegenden Kenny Hibbitt. "Bosse delägare" med på halva som vanligt, eftersom han var med på mamman.

Snäll och lättlärd häst som jag körde in själv härhemma. Lite hingstig i början på banan innan "femtioöringen " trillade ner, men sedan var det aldrig några problem.
Tyvärr så måste han opereras för lösa benbitar tidigt under tvååringsäsongen. Osannolikt nog så missade man en av bitarna, vilket inte upptäcktes direkt. Hästen gick trots detta premielopp och vann detta lekande lätt med mig i vagnen, men travade inte riktigt hundra under vintern och kastrerades, men hade fortfarande problem under våren som treåring.

Jag kände att jag kört fast trots att hästen hade oerhörd kapaciteten. Därför så erbjöd jag en, som jag visste, noggrann och duktig kompis hälften av eventuellt inkörda pengar, mot att han tog hand om det praktiska delen, körning och sådant (delvis eftersom jag hade fullt upp med annat och dessutom började ledsna på att hästen inte travade).

Stefan Eriksson (kompisen) hade jobbat som lärling åt Bosse Eklöf en gång i tiden och hade haft hand om en hel del bra hästar. Stefan testade Hibbitt och kunde först inte begripa hur jag kunnat köra honom överhuvudtaget.


Hibbitt - under värmningen inför kvalet på Östersund sommaren 2005. Jag värmer själv. Henrik Svensson körde kvalet som han "vann" på 20,9.
Han tyckte inte alls att han kunde trava och propsade (turligt nog) på en veterinärgenomgång innan han ville ta över träningen. Då upptäcktes det att en av de lösa benbitarna i kotan inte tagits bort. En miss som troligen kostat ett år av trulande. Operationen stod kliniken för, eftersom det var deras fel. Sedan var det bara att börja att träna igen efter en längre konvalescens

Hästen kom efter hård vinterträning (och en hel del cortison) igång på våren och kunde debutera som fyraåring med en fjärdeplats. Andra starten vann han med galopp och i den tredje starten höll han till en andra plats på fantastiska 16.2 kort distans.

Under de knappa två år han startade därefter var han hela tiden väldigt skör och veterinärräkningarna steg i takt med (som tur var) de insprungna pengar. Stefan och hans sambo Christine la ner ett oerhört jobb på att hålla honom "fräsch".
På de trettio starter han gjorde (mellan 2001 och 2003) vann han nio lopp, varav ett rikstotolopp.

Den 13 augusti 2003 var dock sagan slut och han skadade sig svårt. Gaffelbandet i vänster bakben brast och de båda griffelbenen gick av under ett trio-lopp på Bergsåker. Skadan inträffade mitt på upploppet när han kopplat grepp på ledaren, efter ett omöjligt lopp i spåren. Hibbitt fullföljde tappert till femte plats i dåligt trav men haltade sedan blödande av banan på tre ben.

Hästen visade återigen upp ett oerhört mod och ett exceptionellt löphuvud då han ändå höll sig i rätt gångart exakt tills han tog sig över mållinjen innan han felade. Något han även gjort vid några andra tillfällen då han inte varit riktigt hundra.

Han opererades för skadan men chansen att bara operationen skulle lyckas bedömdes till endast 10 procent av Catharina Fischerström, den opererande veterinären.
Operationen gick dock bra, men hållbarheten blev ett frågetecken och han gjorde endast en start till i livet, tre år efter skadan, då hoppade han på upploppet.
Hibbitt har på 30 starter gått 14,3 volt 1640 meter (vinnartid på Solvalla,
Ulf Ohlsson körde) och 15,7 auto (medeldistans) vinsterna är fördelade på såväl V64, Dagens Dubbel och Trio lopp som vanliga lopp. Det var i alla fall en "riktig" häst, det tyckte fler än vi.

Han hade ofta spelarnas förtroende och stod exempelvis endast tre gånger i ett högre odds än 10 gånger pengarna,aldrig över 16 gånger.


Hibbitt i vinnarcirkeln - En vanlig syn då det begav sig.
Jag, Hibbitt, kusken Ulf Ohlsson och Stefan Eriksson,
som mycket var "mannen bakom verket".

Foto: FotoFinish
Han var också spelfavorit i V-75 två gånger, men misslyckades tyvärr där mycket på grund av både otur och sin skörhet.
Han sprang i alla fall in 343 450:- under de drygt två år han tävlade och hade antagligen mycket kvar att ge när den oturliga skadan inträffade.

Hibbitt tränades sedan på ett par tre år här hemma av mig för en eventuell comeback och visade fortfarande samma vilja men tyvärr så överansträngde han det opererade benet väldigt lätt, även om det var det andra bakbenet som slutligen fick mig att ge upp. Och även om han verkligen kom tillbaka i full tävligskondition så höll han inte ihop och efter att ha blivuit tvåa i ett kvallopp i våras (2007) så var han halt igen och hade fått två nya blödningar i det andra bakbenets gaffelband.

Då gav jag upp. Då hade han bland annat följande sjukdomshistorik sedan ursprungsskadan:

Åkte på en böjseneskada i samma ben oktober 2004. Men frisknade till även i detta, kvalade in igen i augusti 2005 på 20,9 som först i mål i ett sexhästars fält. Samma höst genomgick han en ultraljudsundersökning och alla skador var läkta men det var ingen garanti på vilken hållbarhet de hade nu. Han hade tränats rejält under vintern och gick även gått några licenslopp med mig i vagnen.

Han verkade utan skavanker och tanken var att han skulle komma till start igen under våren, men då sparkade hagkompisen La Bigi honom på, ja gissa en gång! Alldeles rätt. På vänster bakbens skena och han fick en rejäl bula på utsidan av skenan och blev dessutom inflammerad i benhinnan.

Han kom dock tillbaka även från detta och kvalade igen i maj 2006, men fick ytterligare en blödning, en liten dock, i gaffelbandet höger bak. Vilade ett par månader och var startklar i slutet av augusti. Anmäldes flera gånger men fick omöjliga spår varje gång och startade inte förrän i slutet av september 2006 också från ett omöjligt läge, spår 12. Hamnade risigt till och hoppade på upploppet efter att ha avslutat 200 meter av de sista 300 på 1,12 utan att komma någon vart, innan han vinglade till och hoppade. möjligen störd av hästen innanför.

Var fräsch och fin ytterliggare ett par veckor utan att komma med i lopp innan skadan gick upp igen.

Frisknade till igen och kvalade ännu en gång den 1 mars 2007. Var tvåa i kvalet efter ett slutvarv på 17,5 men var halt efter loppet och när genomlysningen visade på två blödningar "modell större" i gaffelbandet höger bak, var det bara att inse att karriären borde vara över.

Men icke sommaren 2008 startade han igen och gick då 16,4am som oplacerad efter att ha tagit ledningen och släppt varvid han drogs allt längre bak i fältet och suttit fast som sista häst in på upploppet, när luckan kom var det för sent och trots att han spurtade om fyra hästar och korsade mållinjen med full fart så blev det inga pengar. Han avslutade vad jag trodde karriären genom att spurta hem ett femte pris "på tre ben" i Östersund då han "bräckte ner" (i operationsbenet den här gången) på upploppet.

Det var ändå en oerhörd prestation att han skulle komma igen och visa samma tåga, Trodde inte han skulle komma igen efter detta. Men det gjorde han. Under våren 2009 som 12-åring var han fit for fight igen. Han gjorde tre starter men hade inget flyt i loppen men var ändå kraftigt på gång men efter att ha blivit halt igen efter det sista lopept i början av maj blev det hans sista framträdande. Nu är han pensionär på riktigt.

Det har alltid varit en speciell herre med egna idéer och uppträdande, så det går inte att lämna honom till vem som helst. Han trivs inte med att gå göralös och under viloperioderna brukar han bli argare och argare ju längre tid det tar innan han har börjat att träna. Han klarar inte pensionärslivet särskilt bra, men han får gå här hemma fram till sommaren då får han åka på bete. Troligast får han sedan sluta sina dagar efter en fin sista sommar.

Det har hur som helst varit en ära och glädje att ha fött upp och kört in en sådan fantastisk häst.

Den 17 augusti lämnade den egen uppfödde 13-årige valacken, Hibbitt (som vunnit rikstotolopp en gång i tiden, meriterna här) jordelivet. Ett sorgligt men nödvändigt beslut som vi fattat här hemma.

Han hade haft ett flertal gaffelbandsskador och skulle väl ha pensionerats långt tidigare än vid senaste årsskiftet, men eftersom han fortfarande varit den som varit träningsvilligast här på Storjorden, sin ålder till trots, så har han fått vara kvar och han har tränats på och även gjort ett och annat "gästspel" på travbanorna de senaste åren och även om resultaten uteblivit så har han känts kapabel ända in i det sista.

Nu när han inte längre körts eller tränats överhuvudtaget har han inte trivas riktigt med tillvaron som pensionär. Han gillade aldrig när ingenting hände. Det har varit den absolut klokaste och bästa häst jag haft och han har alltid försökt göra vad som krävts av honom. Det har varit en mycket speciell herre som vi haft mycket roligt med.

Han åkte på bete den 1 juni 2010 och jag tror han haft en fin sista sommar.

Efter en natt härhemma med mycket morötter och kramar så tog det slut sedan.

Tårarna flödade hela dagen.

Ett svårt beslut. Men svåra beslut måste man ibland fatta.

   
La Bigi (2005-2008 e Peace On Earth - Prudly Ås e Arndon. (6 starter, 1.050:-)

Sto född 1995 (död: april 2010 i Finland). Rek: 16,3ak 86.650 kr


"Biggan" - köptes med avelstankar
La Bigi var i januari 2005 en 10-årig märr som jag köpte från Trollhättan för 5 000:-

Intressant stammad häst som jag hittade på internetsajten Blocket.

Hade inte sprungit in en spänn de senaste två åren och köptes med tanke på en kommande betäckning. Hon såg inget vidare ut i muskulaturen då hon kom och jag började köra henne lite på skoj bara för att försöka få lite fason på hennes kropp.

Efter ett par månaders backträning kändes hon väldigt fin och jag beslutade att prova starta henne i några lopp, om inte annat för att jag skulle komma in i det här med att träna "starthästar" igen.


La Bigi - inför kvallopp på Bergsåker
Hade som sagt inga stora förhoppningar, men en tredjeplats på Östersund lyckades hon i alla fall åstadkomma på sex lopp under min träning. I ett litet fält dock ska sägas. Henke körde.
Med tanke på ålder och tidigare resultat var väl inte det så konstigt, men det lustiga var att hon tränade så fantastiskt bra på travbanan om hon fick vara ensam där utan "pace".

Hon lyckades dock aldrig visa upp samma fartresurser i lopp som på träning. Ett av jobben innan den första starten avverkades efter snabba 17,5/2140 meter, och det helt helt ensam utan sparring.

Snabbare än hennes eget voltrekord, så kapacitet fanns helt klart och jag hoppas att den "nerärvs" till hennes avkommor.

La Bigis modersstam härstammar från en av de sju klassiska amerikanska mödernelinjerna, Mamie-familjen. Att hon dessutom är kusin med "miljontravaren" och nu ständigt V-75 aktuelle Present (mammorna är syskon) är naturligtvis inte helt fel även om inget är SÅ lätt i travbranschen.

Sedan Present och Premiss börjat springa in kulor, så har även "Biggans" syrra haft en avkomma till start.

Det var den under 2006 blott 2-åriga Re Panderosa som förra året på fyra starter sprang in över 120 000 kronor och dessutom var tvåa på sensationella tiden (i alla fall för en tvååring i Sverige) 14,9 i Breeders Crown finalen för tvååriga ston på Åby.

Den senaste från samma stam att springa bra är Premula för Timo Nurmos.

Detta tyder på att det i alla fall finns en liten chans att det kan bli bra hästar med den här stammen.

"Biggan" Betäcktes i juni 2005 med Tap In och 25 maj 2006 födde hon ett snyggt hingstföl. I maj 2007 föddes nästa avkomma, det var ett sto efter Jolly Rocket

Några fler föl efter La Bigi blir det inte här på Storjorden. Hon betäcktes inte om under 2007 men tanken var att jag skulle betäcka henne igen 2008.

Under vintern kom jag dock på andra tankar eftersom jag helst av allt vill tävla med hästarna.

Nu har jag ju ändå två unghästar att träna upp och att då fortsätta betäcka och ta fram ytterligare hästar på den begränsade yta jag trots allt har, med endast fyra boxplatser i stallet och så vidare. Kändes både kostsamt och långväntat, och även om jag tycker att jag har "rätt" fölmärr så tar ju allt tid.

I stället tänkte jag som så, att jag säljer henne om jag hittar rätt köpare och vips så har jag då en ledig boxplats som jag kan fylla upp med någon habil, billig starthäst om jag skulle misslyckas med att få de här två unghästarna till start inom en rimlig tid. Dessutom blir det en billigare månadskostnad.

Som tur var hittade en finländsk uppfödare från Jakobstad annonsen på Biggan på Blocket och för en billig penning och löfte om evig trygghet (om det nu finns sådan) fick han köpa henne. Den 9 april hämtades hon på Bergsåker och jag trodde hon skulle få det bra där hos Löten's hästar. Men hon avlivades våren 2010. Varför vet jag inte eftersom finnarna inte svarar på email.

Biggans första föl döptes till Parkin (efter Wolvesspelaren Derek Parkin). Det andra fölet till Norma N.Bell efter Norman Bell.

I Finland fick hon åren 2009 ett hingstföl vid namn Lötens Wild One.

   
Parkin (2006- e Tap In - La Bigi e Peace on Earth. (34 start, 162 3800:-) Godkänt premielopp 31,5/2140 m 7/5-08, godkänt kval 23,2/2140 m något tung bana 27/8-08

Valack född 2006. 55 starter: Rek: 13,8 m 11,2ak 12,4 am 1 730 538 kr

 

Parkin senhösten 2007- En proportionell 1½-åring, uppställd med en inte lika proportionell tränare/uppfödare/ägare

Parkin - rättställd "snygging" här på bete i Nedansjö sommaren 2006.

Lille Parkin fann sig i det mesta och var och är fortfarande väldigt social av sig.

Han blev snabbt van att lastas på hästtransporten och redan vid en styv månads ålder så hade han blivid "verkad" med en rasp på alla fyra hovarna.

Han var lättlärd när han kördes inredan under vintern som ettåring och var sedan på hingstbete under sommaren.

Under hösten 2007 började jag träna honom "på riktigt" och efter cirka tre pass i veckan från augusti fram till februari fick han sina första banjobb i februari 2008. Han var lite "hingstskrikig" och lat på banan men i fjärde jobbet sprang han på fina 1,38/2140 meter i speedcart och sänkte tiderna hela tiden. Han gick premielopp på tiden 31,5/2140 meter i början av maj och kvalade på 23,2 i augusti som tvååring.

Han är fortfarande lite för lat och lite för bekväm, men hänger på sitt sällskap i de flesta farter men vill inte gärna ta några egna initiativ. Han tar dock undan för maningar med spöt utan att för den skull vara rädd för grejorna. Han är inte så förtjust i att gå i ryggar men jag hoppas han lär sig eftersom.

Han rör sig ingenstans och går helt fritt. Han bär endast ett par enkla gamascher på bakbenen mest för säkerhets skull, och på dem fanns det otroligt nog endast ett enda "streck" alla snabbjobb.

Parkin i bakvarv på Bergsåker 30 juni 2008 Parkin och Torbjörn Jansson på Dannero. FOTO: Amanda Persson

Han startade första gången den 5 september 2008. Då blev han sist i ett sexhästarsfält men tjänade ändå 5000 kronor. Han startade även ett par gånger till utan att kännas riktigt lika fin som under augusti och vintertränade lite med sikte på en tidig treåringsstart 2009 och den skedde den 10/1 då han blev 6:a och rekordsänkte till 1,20,0/2160 meter.

Under treåringssäsongen startade han 14 gånger. Blev som bäst 2:a en gång på tiden 17,1/2160 meter. Han blev även trea två gånger men som helhet blev säsongen sämre än förväntat.

Han har haft svårt att koncentrera sig på att springa och gillar inte att gå upp i rygg på andra hästar. Provade bland annat med att sätta upp en proffskusk i ett lopp på Dannero. Då utgick Torbjörn Jansson med honom felfri med orden: "Dom är svårt dom här som inte vill springa någonting...".

Jag har provat med stänkhuvor och olika stängda huvudlag utan att det blivit riktigt bra. Hoppas dock på att det lossnar för hästen har helt klart kapacitet.

På slutet har det gått bättre och på slutet har han börjat kunna gå i fälten och då har han även börjat sluta i främre träffen. Efter knappa tre veckor i proffsträning (då jag varit utomlands och på annat håll) lyckades han spräcka "nollan" och vann från ledningen på ett övertygande sätt för Henrik Svensson den 6/8-2010.

Han vann även det påföljande loppet för "Henke". Därefter tog jag hem honom som det var bestämt och han vann även ett lopp till under hösten innan han blev han tvåa i V75 på Hagmyren i oktober.

Det var min 14, 15 och 16:e seger som travhästägare.

I början av maj 2011 fick jag seger 17 och 18 innan han slog till med sin meritmässigt bästa insats då han var tvåa, slagen med en halv längd i Sverige-loppet 2012 vilket gav hela 150 000 kronor i andra pris. Därefter vann han tre lopp ytterliggare var av ett var ett riktotolopp på Dannero.

Parkin var i träning hos Henrik Svensson mellan 19 mars och 3 oktober 2011 och gick vansinnigt bra. Han sprang in hela 528 000 kronor under året.


Här blir PARKIN (nr 8) slagen av Mr Picolit i Bronsfinalen under elitloppshelgen 2012 på tiden 12,4am

Efter vinterträningen på hemmaplan under 2012 återvände han till "Henke" den 17 mars där han efter bara en dryg månad var igång och startade igen. Han överträffade alla förväntningar 2under året och under 2012 vann han fyra V75-lopp och slutade tvåa under elitloppslördagen i Bronsfinalen då han travade på 12,4 autostart över medeldistans. Han satte även ett fint vinnarrekord då han vann i silverdivisionen på 11,2/1640 auto på Bollnäs.

Under 2012 sprang han in osannolika 832 500 kronor.

Otrolig häst!

Norma N. Bell (2007- e Jolly Rocket- La Bigi e Peace on Earth. (0 starter, 0:-)

Sto född 2007.

   

Sambon Anette, La Bigi och fölet Norma N. Bell 2007
 
Norma N. Bell framför vagn den 21 mars 2008.

Nästa föl, föddes den 12 maj 2007, och var som sagt ett sto efter Jolly Rocket,, ingen höjdarhingst kanske, men ett billigt alternativ med en för mig rolig modersstam, eftersom moderslinjen är densamma som hos Hibbitt, och förutom detta har Jolly Rocket också Tibur i sig.

Det innebär att Hibbitts moderslinje lever vidare hos mig via en annan gren utan hans egen medverkan, genom lilla fölet Norma N. Bell (döpt efter centertanken Norman Bell i Wolves).

När Norma föddes hade hon benen åt alla håll och jag trodde att hon aldrig skulle kunna rätta till sig, men det gjorde hon.

Skapligt i alla fall.


Norma N. Bell på bete i juni 2008

Hennes högra framben är fortfarande väldigt roterat och hon kommer mest troligt att stryka sig på skenan när hon springer, så hon har oddsen emot sig, ändå känns det som om hon är en riktig häst.

Hon är betydligt större än sin bror och är av det lite "hetare" slag. Jag känner igen "Tiburblodet" som svallar på samma sätt som hos en ung Hibbitt i henne. Hon var dock argare och vildare bakom vagn än vad han var, och i början av inkörningen både slog och reste hon när hon skulle ut ur stallet. På vägen gick det dock som en dans. Sedan började hon istället få bråttom in i stallet efteråt, men det slipades bort innan betessläppet i början av juni 2008.

Hon kom igång med grundfasen av träningen (som påbörjades i mitten av augusti) och hon hade även vuxit till sig ganska mycket även mentalt även om hon fortfarande visade på en del "hyss" . Hon var inledningsvis väldigt vältravande och hade fin rytm, men blev halt i början av 2009 i ett bakknä. Hon behandlades flertalet gånger under året men har inte blivit riktigt bra. Hältan har återkommit efter någon månads träning.

Trots detta hade hon inga problem att klara av premieloppet redan i juli.

Hon prövade även att kvala ett par gånger (utan att lyckas) innan hon blev halt igen. Tränades några månader i början av 2010 men höll inte.

Betäcktes med Dell Ridge Image men fick ett dödfött föl.

Betäckter om och efter diverse svårigheter blev hon dräktig igen och för bara en dryg vecka sedan (på min äldsta dotter Amandas födelsedag den 21 maj för övrigt) födde hon ett stoföl efter samma pappa som Parkin, det vill säga Tap In.

Fölet hade lite problem att hitta maten i början men när det väl var hittat så har hon visat gott gry och kanske kan hon bli lika bra som sin morbror. Hon är i alla fall i det närmaste perfekt i exteriören så det lovar gott.


Norma N. Bell och fölet Parkes 2012. Foto: Maja Westling

Man kan ju alltid hoppas i alla fall.

Jag tror att Norma kommer att visa sig vara en fin avelsmärr och hon kommer att betäckas om, men inte förrän nästa år och om "Storebror" fortsätter att "härja" på travbanorna så hoppas jag på en plats hos min personliga favorit travare, Chocolatier under 2013.

 

New York City (2008-2010) e Baron Karsk - Silvia Firefox e Active Bowler. (32 starter, 59.550:-)
Sto född 2003. Rek: 14,8 ak 123.450 kr

"Newyorken" kom till oss på Storjorden den 21 oktober 2008 direkt från proffstränaren Anders L Lundin på Rommetravet.

Det är en fin och snäll häst som dock verkar ganska "hårt tagen" och det kändes väl inte så där riktigt inspirerande när man såg att senskidorna på alla fyra benen var rejält "ifyllda", samt att hon hade två rejäla "slagöverben" mitt på skenorna fram. Inte blev det roligare av att Veterinären Kjell Westin dessutom hittade misstänkta "pålagringar" på båda bakkotorna när han var här för att skriva ett intyg på hur hon såg ut när hon kom.


Första bilden på New York City för vagn på Storjorden tagen den 22 oktober 2008.
Efter att ha "smörjts upp" samt tränat på ett tag då hon fick fått kämpa på bra i lugnt tempo, med främst bakkärran som jag upplevde som lite väl svag när hon kom.

Hon såg då inte direkt skojig ut på fötterna heller kan jag säga, så det första jag fick göra när hon kom det var att sko.

Där hade det nog sparats in en och annan krona på hovslagare.

Jag vet inte riktigt hur hon varit skodd tidigare men hos mig har hon fungerat bäst med öppen tå fram, även om hon gått barfotarunt om under sommarens starter.

Hon är långt ifrån rättställd på vänster framben samtidigt som hon har ett rejält grovt baksteg så det har ibland känts lite mystiskt. Men hon är i det närmaste helt travsäker på travbanan även om hon fattar galopp i träning emellanåt.

Nu har hon bakvända framskor i lättmetall och vanliga järnskor med fals bak

Efter ett första banjobb så startade vi den 26 november på Bergsåker då hon vek ner sig totalt från ledningen, dessutom blev vi påkörda bakifrån av John Östman som fastnade i vår vagn så att vi blev stående mitt på upploppet. Turligt nog gick det bra för båda hästarna men inte för den vagn jag hade lånat av Henrik Svensson, (den tvingades man klippa upp för att få lös Östmans häst).

Andra starten gick bättre en dryg vecka senare på Östersund. Tyvärr satt vi fast bakom ledaren som kallnade totalt men när vi väl kom loss så spurtade hon bra till ett femtepris. På hemvägen gick det dock sämre då hon lyckades lägga sig i hästtransporten, det blev lite blodvite men det verkar ha gått bra ändå. Nu har jag testat att ta bort mellanväggen i finkan och då har det gått bra.

Tydligen så är hon en så kallad "Bredåkare" och behöver utrymme för att trivas i transporten. Skönt.

När detta problem var löst blev säsongen 2009 bättre än någon förväntat. Hon sänkte sitt rekord vid ett par tillfällen. Bland annat var hon och jag trea på Dannero på fina tiden 14,8 auto över 1640 meter.

Hon ville dock inte gärna sticka huvudet först. Två gånger har vi suttit i ledningen in på upploppet, men vid båda tillfällena har vi slutat tvåa. Hon sprang dock in 44 350 kronor under 2009. Detta fördelat på 19 starter (varav 31 500 på de senaste 9 loppen). Det är hennes bästa år sedan fyraårssäsongen. Sjuårssäsongen blev lite sämre men hon sprang ändå in nästan 15 000 kronor på 11 starter. Jag sade upp kontrakten under sommaren ochj den 1 augusti guick leasingkontraktet ut. Hon såldes då till Skene och har nu Åbytravet som hemvistelse.

Jag vill passa på att tacka ägarna Pelle Bjurman och Dennis Wallbom för att jag fick chansen att hålla på med denna fantastiskt trevliga häst.

Det har varit trevligt och stort tack för avslutningsmiddagen Pelle.

Det var en mycket trevlig tillställning och hela familjen tackar för den. Här är hennes statistik hos mig.

Prevenue (2010- e Revenue - Prelude Ås e Speed Merchant. (26 starter, 39.500:-)
Sto född 2005. Rek: 18,5 v 15,5 ak 54.100 kr

Prevenue var en ganska stressad dam som jag tror inte fått så många lugna stunder bakom en travvagn. Hon är dock allmänt cool och snäll tills dess att man tar fram en sele.

Första gångerna jag selade ut henne börjar hon slå rakt bakåt med benen, vifta lite på svansen och stressa upp sig. Hon har som små märken av brännskadad hud med vita hår högt på manken så jag misstänker att hennes inledande tid som travhäst inte varit direkt kantad av positiva upplevelser, men vad vet jag.

Målsättning nledningvis var att lugna ner henne bakom en vagn och efter att ha varit ett trippande nervknippe så började hon så smått lugna ner sig. I början blev det mycket skritt och däckdragning och efter några månader fick jag henne att gå kortare bitar med slaka tömmar utan att hon försökte dra iväg. Hon var annars i skapligt skick när hon kom men lite väl "uppdragen" för min smak.

Det var dock ingen rättställd häst jag fick tag i. Hon är roterad i båda frambenen, mest i vänster och står under sig med bakdelen lite väl mycket för att jag ska vara helnöjd, men för det priset ska inte jag klaga.

Med lite tur (och skicklighet) trodde jag det kanske var ett fynd.


Första bilden på Prevenue när hon kom i somras

Men det brukar vara svårt att "lära gamla hundar att sitta", det var kanske omöjligt att få henne sluta att galoppera i loppen men jag gjorde ett allvarligt försök och en period gick det rätt bra.

De två första starterna gick hon felfritt men jag tyckte hon var alldeles för het och efter genomgång så behandlades hon och fick gå på bete och började sedan träna igen i mitten av augusti 2010. I de två första starterna i höst hoppade hon kort ett par gånger men hade en skaplig trend en längre tid i loppen, även om hon var i det närmaste vild i värmningarna.

Det verkade dock som om hon verkligen ville försöka trava och den 29/12-2010 slog hon till och vann.

Med mig i sulkyn.

Det var mitt livs första seger som kusk efter att ha kört mitt första lopp redan 1986.

Det var verkligen efterlängtat och min 17:e seger som hästägare (och den 15:e som tränare sedan starten 1986)

Hon fortsatte gå skapligt och var positiv som 2:a i ett Lunchlopp på Gävle i slutet av januari 2011. Därefter gick hon 15,5 i ett kortlopp. Hon tjänade ca 25 000 kronor under 2011 trots att hon aldrig fugerade fullt ut och hon betäcktes under sommaren men på hösten var hon inte längre dräktig.

Det är en strulig och svårjobbad häst som jag ändå trivts med eftersom hon aldrig varit elak utan bara stressad. Nu har jag "skänkt" bort henne på det villkoret att jag får ta ett föl ur henne "framöver". Hon lämnade Storjorden n i slutet på januari 2012.

Här finns hennes tävlingssida.

Lucy Hill (2010) e S.J.'s Photo - Digi Line e Choctaw Brave. (2 starter, 0 kronor)
Sto född 2003. Rek: *13,3 ak 362.108 kr

Av en ren slump kom denna oerhört fina men lite stressade häst under mina vingar. Det är en häst med en väldigt bra stam (samma mormorsmor som forne världsrekordhållaren (1,08,6a) och avelshingsten Tom Ridge) och hon har ett tidigare visat resultat som får en att häpna. Hon har vunnit 11 lopp och har 8 andraplatser på 45 starter. Den senaste segern togs i somras på Jägersro.

Hur har en sån häst hamnat hos mig är första frågan.

Det beror på min kompis Thomas Hellström som köpte henne i en mystisk affär som jag inte vet så mycket om. Vad jag däremot vet är att jag ägde hälften i drygt två månader.

Det räcker bra så.


LUCY HILL när hon vinner på Jägerso i somras

Nu var hon dock lite gammal, men verkade väldigt framåt och träningsvillig. Hon var dock opererad i ett knä, vilket vet jag inte, och enligt Peter Ingves hos Petri Puro där hon kom ifrån så har de haft problem med ett bakben.

Jag mixtrade lite med balansen på henne och grejade med lite smågrejer och kört ett banjobb och konstaterade direkt att det är en "riktig" häst. Hon gjorde två starter här men jag var inte riktigt nöjd med hennes fräschör.

Thomas har löst ut min halva och satte henne i proffsträning för att testa.

Lucy Hill lämnade min delägo den 26/12-10 och lämnade Storjorden den 2/1-2011 efter drygt två månader hos mig.

Sunset Rally (2011) e Gentle Star - Speedy Princess e Super Arnie (2 starter, 1.400 kronor)
Valack född 2005. Rek: *17,9 vm 17,8am 36.700 kr
I mitten på maj 2011 kom denna välstammade och snygge, men hittills tämligen misslyckade travindividen Sunset Rally.

Efter att ha haft stora förväntningar på sig efter att ha sålts på Kriterieauktionen 2006 för hiskeliga summan 170 000 kronor har det intte gått så lysande och nu har han så slutligen hamnat hos mig. Jag hoppas och tror att han kommer att springa på bra här hos mig och debuten gav mersmak då han slutade 4:a efter ett tufft lopp. Han hade galopperat i 16 av de 21 starter han gjort innan han kom hit.


Sunset Rally i dödens in på upploppet i första starten för mig

Jag trodde det var en perfekt häst för mig och början var också bra, men sedan så strulade det till sig.

Han hade problem med munnen och drabbades också tyvärr av kraftigt näsblod i båda näsborrarna i sin andra start för mig men var igång igen i mitten av augusti innan nästa bakslag kom. Han hade då fått ett djupt sår inne i munnen och dessutom tog vibort en kvarglömd vargtand men tanken var att starta i början av september men istället så sålde jag honom för en mycket billig peng till ett par från Boden.

Mest på grund att tillfällig tidsbrist och att jag och hästen inte kom riktigt överens, det kändes som om han bara ville bara galoppera utan anledning till och med i träningen och när jag inte såg någon bättring så kändes det bättre att lägga ner och hitta något annat.

Lycka till till Stall Chipp Tipp som köpte hästen.

Proud Bee (2011-2013) e Great Challenger - Glory Bee e Earthquake (17 starter, 40 000 kronor)
Sto född 2007. Rek: 18,2 vm 16,3am 56.136 kr
Fin typ av häst med bra stam som startade redan som tvååring, utan framgång dock. Hon kom från Danmark i mitten av oktober 2011 och hade tidigare vunnit två lopp där nere. Tyvärr så visade sig det att vinsterna togs på en 1200 metersbana med vida svängar samt på en bana där dom körde i bakvarv.

Man kan se senaste vinstloppet i Danmark på länken här


PROUD BEE när hon vinner på Billund, Danmark i augusti 2011.

Hon gjorde några banjobb när hon kom hit (ca 20,5/2140 meter som snabbast) men det verkar som om har väldigt svårt att anpassa sig till de svenska bantypen då hennes aktion gjorde det svårt att klara doseringen.

Efter en vinter här på Storjorden så funkar hon skapligt. Det är en fin häst som behövde bygga både muskler och få bättre hull. Det har hon nu även om hon är långt ifrån "färdig". Hon har inte vunnit lopp här än, men det kan bero lika mycket på kusken som på hästen.

Förhoppningsvis skulle vi ta dom segrarna under 2013 men iställes såldes hon i slutet av februari 2013.

Parkes (2012-) e Tap In - Norma N.Bell e Jolly Rocket (0 start, 0 kronor)
Sto född 2012. Rek:
Först ur den tredje generationen hästar av samma stam här på Storjorden. Mormor La Bigi köptes hit 2005. Mamma Norma N.Bell föddes här 2007 och så under 2012 föddes denna snygging.


PARKES på bete i Töva första sommaren. Foto: Amanda Persson ©

 
 
Quantum Bond (2013-) e Double Eagle - Nanette Hornline e Victor Victor (12 start, 2 segrar 40 100 kronor)
Valack född 2008. Rek: 17,4* vm 19,0*am 29.200 kr
Snabb och stark häst som köptes in i april 2013. Svårbemästrad på banan men kan bli bra. Debuterade som 4:a på 18,1/2140 meter med galopp i starten.


QUANTUM BOND mellan hästar i provstart inför Björn-debuten 31 maj 2013. Foto: Peter Bergström ©


QUANTUM BOND vinner på Östersund under 2013. Foto: Foto Finish ©

Björne

060.24415@telia.com